Genuspedagogik på förskolan

Ja precis vad som helst kan dom associera till vapen. Men då stoppar pedagogerna direkt och dom får absolut inte säga pang eller nått sånt.

Jag lekte alltid krig i skogen som liten och inte blivit farlig eller mordsbenägen för det.

Tycker bara det är dumt att ta bort allt.

Dom kan inte lära sig av det. Små tjejer leker ofta andra leker som häst. Då det alltid är någon som förlorar eller inte är duktig nog. Skall vi även förbjuda sånt eller ska man kanske vara lyhörd och höra om lekarna går över styr.

Lugna lekar behöver inte betyda att dom är snälla emot varann. Verbalt är lika illa som att råka få en plusplus pistol på handen.

Jag vet inte något barn som aldrig lekt krig eller skjutit med något. Vad som helst och sagt -Pang.

Även jag själv som barn och alla vänner. Men inte har någon blivit farlig för det.

Tror inte det största problemet ligger i vilken lek barnen gör utan hur dom behandlar varann. Dom kan skjuta och låtsas döda som någon sen springer fram och rädda. Men dom kan även sparka ner varann från gungor och kanor utan att förstå hur farligt det är.

Vi måste som vuxna se att det är lek men gripa in när det går för långt.

Såg små tjejer häromdagen på förskolan sitta och leka vid bordet när jag kom. Dom lekte lugnt och målade.. Men gaddade ihop sig och sa att just en liten tjej målade fult hela tiden.

Tog upp detta med pedagogen då när dom ändå skulle prata om deras bråklekar, att lugna och "fina" lekar inte alls betyder att det är lekar som alla mår bra av varken psykiskt eller fysiskt.

Tror inte lösningen är att förbjuda allt utan att vara med och gripa in när de spårar så dom lär sig att dom gått över en gräns. Utan att någon säger till så lär dom sig aldrig.

Men verkar vara väldigt lätt att istället för att ta tag i saken så tar man bort allting för barnen.

Det om något kommer ju göra dom galna tillslut. Skyddade för allt rosa, "tjejigt", "farligt".

Ja ibland kanske man kan få tillåta dom att leka det dom vill. Att inte behöva veta sanningen om allt i ung ålder.

Det kommer, dom kommer veta när dom är äldre vilket helvete det är u många delar i världen. Men man kanske inte måste trycka i dom de redan som små barn.

Precis som när dom pratar om döden och börjar fundera mycket på det.

Ingen vet vad som händer men man eller jag iallafall säger saker som gör att deras ängslan försvinner.

Man kanske inte måste säga att man kanske bara försvinner. Att vi föräldrar kommer försvinna en dag pga ålder eller något annat.

Allt detta kommer dom ändå förstå så småningom.

Men innan dess så tycker jag dom ska få leva i sin fantasi där dom förvisso leker krig men räddar varann och fortsätter leka. Varesig de är bråklekar eller något annat.