Mina damer, vilket föredrar ni: en "alfahanne" eller en feministkille?

Jag skrev feministkille därför att det är den i Sverige vanligast förekommande typen av den eftergivliga manstypen. Man kan naturligtvis vara eftergivlig utan att vara feminist, även om det är ovanligt i vårt land.

Tror detta är en av dom vanligaste orsakerna till stagnerat sexliv och skilsmässa. Kvinnan väljer en alfakille för att leka och ha kul med men när det gäller äktenskap och barn så är det en "vanlig" kille som gäller tills kvinnan en bit in i äktenskapet tröttnar på den vanliga killen och vill ha spänningen med alfakillar igen.

Detta är som sagt en teori jag har efter att ha sett vad som hänt med många vänners äktenskap samt hur många kvinnor beter sig en bit in i sitt förhållande eller äktenskap. Teorin förstärks också av mycket av det man läser här på FL.

För det första måste man definiera vad en alfahanne är. Vissa menar att det är en kontrollerande kriminell pojkvasker med tatueringar. Det menar inte jag. För mig är en alfahanne en trygg och stabil MAN(ser ut som en man, låter som en man, rör sig som en man, beter sig som en man) som är en bra ledare och kan skydda sin familj. Han har kontroll över sig själv. Han är handlingskraftig. Han är en god försörjare och tar hand om sin familj. Han har hög arbetsmoral och pliktkänsla. Han står stark genom svårigheter. Han ärar sin fru, men försöker inte ta hennes plats.  Jag föredrar min alfahanne alla dagar i veckan över patetiska sojapojkar. 

I min  värld är det helt oförenligt med min beskrivning att också vara/se sig som feminist.

För du tror att "den svenska modellen av idag" är den enda rätta och vanligaste? Tänk efter. I nästan alla värderingsmätningar hamnar Sverige ute i ena hörnet, vi är jätteextrema. Se historiskt och globalt och du upptäcker att "vi" är en liten extrem grupp som funnits i två sekunder.  Även i Sverige idag är många, många, många konservativa. Men det är inte okej att vara det och därför talas det inte om.

De som talar om alfa och- feministkillar har inte begripit att kvinnor med få undantag är intresserade av helt vanliga fungerande män 

För det första har svenska män tagit sig mer i kragen än några andra män vad gäller jämställdhet och liknande. Problemet är bara att de tagit det hela lite för bokstavligt då de inte alltid varit medvetna om - de ofta mycket stora - skillnaderna mellan vad kvinnor säger sig vilja ha och vad de verkligen vill ha. Resultatet har du framför dina ögon: en stor förvirring där män och kvinnor inte längre vet vad de ska förvänta sig av varandra och få verkar vara riktigt nöjda. Du säger "jämställd relation" så måste du samtidigt fråga dig hur en sådan ska kunna uppstå. Både män och kvinnor har sin typ av härskarteknik, men i vårt samhälle av idag är toleransen med den kvinnliga varianten betydligt större.

Testosteronnivån reduceras inte för att män inte gör karriär den sänks för män tillåter sig att bli feta och överviktiga. Att du umgås med en massa hunsade män är inte för att män i allmänhet är hunsade utan bara din umgngeskrets

Och med den könskriget där vita, medelålders män är bakbundna måltavlor.

Japp så har det varit FÖRR, men frågan är hur det ser ut NU och hur det kommer se ut i framtiden om feministerna får som de vill?

Ja, men det finns också delar där kvinnor eller flickor gynnas. Och då blir ju frågan om dessa orättvisor är faktiska eller inbillade. bara för att någon känner sig missgynnad så behöver det inte betyda att personen faktiskt är det. Och det är väl kanske där feminismen blir svajig, för inom feminismen verkar man inte vara helt överens om vad som är orättvist och hur man ska råda bot på det. Radikalfeministerna tex tror benhårt på partriarkat och ser "mönster" och strukturella orättvisor som andra inte håller med dem om.  Jag tycker ditt hånfulla beskrivning av vita män speglar exakt samma hånfulla inställning som feminismen kritiseras för. Med samma argument som du använder skulle man kunna beskriva kvinnors upplevda orättvisor och påstå att de genast drar på sig offerkoftan och gnäller så fort de inte får som de vill. Så varför skulle dina fördomar vara mer värda än mäns fördomar? Varför skulle din hånfulla inställning till deras upplevda problem vara viktigare än deras inställning? Om du inte kan ta dem på allvar varför ska de ta kvinnor på allvar? Om du avfärdar all slags kritik och ifrågasättande som offerkofta och rädsla för kvinnor varför skulle inte de kunna avfärda alla dina argument som offerkofta och manshat? Det är det här som är så lustigt med feminister. man anser sig ha rätt att håna och förringa mäns upplevelser och argument, men fan om någon man uttrycker sig likadant om kvinnor, ja du är det ju kränkande.

Jag har inte avfärdat dina argument som manshat, jag har sagt att samma asrgument som du använder mot vita män skulle kunna användas mot dina argument.... hur var nu det där med offerkofta?

Och vita män kanske är precis lika trötta på gnällande tanter? Men jag antar att din trötthet på vita män är så mycket mer rättfärdigat än deras? Om båda nu då sitter och tycker den andra är så jävla tröttsam och löjlig, hur tror du då man ska komma fram till konstruktiva lösningar?

Trump är ingen alfahanne han är en idiot.