Vill ha era råd gällande kryssning med 2 åring som just nu förstör min relation

Låt maken åka då? Känns som du redan bestämt att detta blir skit.

Slappna av lite, ta inte ut allt negativt i förväg.

Ta tjuren vid hornen och prata med dem själv, vänligt men bestämt! 
Du är rysligt tacksam för detta erbjudande, men som förälder anser du att det är olämpligt för ett litet barn just nu och att du helst skjuter upp resan så att ni kan resa alla tillsammans senare och mer barnanpassat. Om de inte kan tänka sig att skjuta upp det, får du stanna hemma och de får sälja/skänka din resa till hans syster!

Jag har också väldigt dominanta svärföräldrar (eller svärmor rättare sagt) men när jag är bestämd så respekterar hon det mer än sin egen sons ord. Hon skulle däremot förkasta en sån här ide som barntortyr och helt ansvarslöst som föräldrar och oroa ihjäl sig om vi reste ändå!

Helt med tanke på ditt barn. Hade ni varit själva, så hade jag rått dig att följa med, tacka och stå ut! ;D

Nej, vad jobbigt! Kan de inte skjuta upp resan ett par år? Det blir ju lika trevligt då och då kanske du kan lämna dottern hos en släkting i en vecka. 

Jag hade totalvägrat. Min man är också mesig gentemot sina föräldrar, tar inte strid utan låter dem hållas.
MEN det handlar om helt andra saker, absolut inte på den här nivån. Utan mer att de serverar våra barn precis det som de vet att de gillar, oavsett vad vi andra äter. Själv skulle jag aldrig laga olika maträtter till vuxna resp. barn. Men de vill göra så och då får de göra det. Det skadar inte mig.

Vi har själva funderat på att resa iväg utomlands med familjen, vi har alltid varit iväg en gång per år minst innan. Men nu sen vi fick en liten sladdis 2017 så känner jag bara NEJ! Det blir för rörigt med hans rutiner, och vad är det för nöje att springa runt och jaga en ettåring på en semester. Det blir ingen semester. Således har vi bestämt oss för att vänta några år.  Så jag förstår dig verkligen.

Tycker att det var en bra idé att låta din man åka själv. Ha det så kul haha
I diskussion med hans föräldrar skulle jag också det var viktigt att han även vågade säga emot själv, och förklara hur han känner, så att inte hela skulden för det här hamnar på dig. Så blir det i vår relation ibland, att min man framför "våra" åsikter men låter svärföräldrarna ana underförstått att det är jag som sagt ifrån. Även om han själv är helt med på tåget och sånt är inte schysst tycker jag.

Jag hade inte heller velat åka på den sortens resa med en tvååring. Rätt respektlöst av dem att förutsätta att du och barnet ska åka med även fast du protesterat i tidigt skede.

Vi flög runt jorden (24h+) med en sömnstrulande ettåring, och det gick förvånansvärt bra. Vete katten om jag hade gjort det för en veckas semester dock, vi var borta i flera månader....

Men i vilket fall är det det irrelevant, eftersom ni inte VILL åka. En vettig människa tar hänsyn sånt, speciellt om små barn är inblandade. Det här känns mest som en present till dem själva?! Går det inte att prata med dem och säga som det är, att det är en fantastisk present för den som gillar sånt, men att både du och barnet inte mår bra av den typen av semester.

Jag är för att resa med barn och har alltså inga argument mot, förutom det uppenbara, att du får magvärk vid tanken. Men det borde väl räcka?!

Tack för all input.

Hade svärföräldrarna haft en historik med att ta till vara på våra åsikter och kompromissa hade jag förmodligen bitit i citronen och åkt. Men eftersom det här är kulmen på att ha blivit överkörd under flera år - känner jag bara stopp.

Speciellt eftersom jag sade tydligt att det här blir för mycket. Jag kommer inte orka någonting en sådan här resa med vår trotsiga lilla tjej. Så kommentaren att det här var en present till dem själva stämmer verkligen till 100%. Dom ville det här och körde på som vanligt. 

Min sambo tror att om vi säger ifrån kommer relationen att vara död - eftersom hans mamma inte tar ett nej. Bara det säger väl allt. Men jag kanske ska göra som ni skriver. Låta min man åka själv. 

Jag hade blivit överlycklig. Skulle absolut inte dra mig för att resa så med en 2-åring

Vi tältade och vandrade i bergen när grabben var tre månader. När han var två fick han följa med på en konferens till San Diego och hälsa på vänner i Colorado och Kanada. Nu när han är tre flyger jag själv med honom till Hong Kong (på Måndag) för att hälsa på frugan som är iväg på en längre jobbresa. Vi skall passa på att vandra lite i bergen där och han får följa med på lite allmän sight seeing.
Det går ganska bra att resa med småbarn om man anpassar sig lite. På en kryssning brukar det finnas barnpassning och barnaktiviteter också. Ta med en babybjörn eller liknande då det kan vara lite si och så att ta sig fram med barnvagn beroende på vart i Karibien man är och vad man gör.