Zakopane skrev 2019-02-21 13:07:57 följande:
Som flera påpekat, när bebis nr 2 kommer så har man ju redan handlaget och vanan inne, man vet vad som ska göras och hur. :) På så sätt är allt mycket lättare.
Sen kan det vara en utmaning att hantera ett äldre syskon samtidigt som man har en bebis. Jag hade 2,5 år mellan mina två första barn och då bodde vi på ett ställe som bara erbjöd förskola tre halvdagar per vecka för det äldsta barnet, samtidigt som jag var rätt deprimerad (vilket jag inte riktigt förstod när jag var mitt i det) och ensam i ny stad. Det var tufft att vara urlakad och trött när barnens sovtider inte klaffade med varandra. MEN jag vill betona att det var en speciell situation jag var i med tanke på flytten, utan kontaktnät, maken hade en projektanställning så han hade svårt att vara föräldraledig osv.
Dock hade barnen på ett tidigt stadium utbyte av varandra. Storasyster drog med sig lillasyster i babysittern så att lillan fick sitta bredvid och titta när storasyster lekte. De var helt oskiljaktiga och ville t.om. helst sova i samma säng med varann tills de var 8 och 6 år. På helgerna brukade man bara skyffla i dem mat med jämna mellanrum, sen lekte de från morgon till kväll.
Med barn nr 3, en sladdis som föddes när de andra var 10 och 12 år gamla, så var jag under graviditeten lite orolig att jag skulle känna mig deprimerad igen. Då såg jag och min sambo till att vara hemma tillsammans båda de första månaderna, eftersom jag var rädd att det skulle kännas för tufft annars. Allt gick skitbra och det har bara varit glädje. Med det sagt, om du känner att det känns tufft så överväg en okonventionell lösning som denna. Man får vila när man behöver och om barnet tar flaska kan man gå iväg och träna utan problem.
Nu väntar jag barn nr 4 och är full av tillförsikt.
Din äldsta kommer vara i en bra ålder också, lite mer självgående, har börjat skapa vänskapsband med kompisar, osv (jämfört med min då 2,5-åring). Jag skulle vilja säga att du inte ska oroa dig, eller i vart fall påminna om att det är väldigt vanligt att man ifrågasätter typ allt i din situation. Det är ju okänd mark.
Håller med om att vara hemma tillsammans i början! Min man kommer vara hemma med mig i 10 veckor :) jag var också deprimerad och såg det inte förens sonen var ca 4 månader. Det var hemskt att få sitt första barn och råka ut för kolik, reflux, förstoppning och spädbarnsastma.
Ta hjälp av varandra!
