Rätt ha åsikt om byte av helger som bonusförälder?

Ja, han vill flytta till en annan stad. Det ville han redan innan han träffade mig.  Han tänker sig ha kvar vissa åtaganden i "barnens" stad, som han kan synka med hämtning/lämning. Så han är beredd på att hämta och lämna dem. 
Han vill däremot lämna öppet för barnen att välja att bo heltid hos oss när vi flyttat ihop. Eftersom han reser mycket fungerar inte det för honom att ansvara för barnen, alltså hamnar ansvaret hos mig. Tänker jag. Men han säger som sagt att det inte ska bli så, men utan att vilja prata om hur han tänkt sig lösa situationen. 

Han är inte jätteengagerad som pappa. Han ger dem mycket saker, och det är nog hans sätt att visa kärlek i och för sig. Men han ser till sig själv och sina intressen först; dvs jobb, pengar, sina egna fritidsaktiviteter osv. 

Jag är nöjd med att vara särbo, men han trycker på om att flytta ihop, och det blir ett dilemma. Speciellt eftersom vi inte får ihop nån planering ens i nuläget som särbos... Är rädd han bara vill ha mig som hushållerska och barnvakt, därför vill jag ha allt solklart för mig redan innan. 

Min familjs brister? Finns inga brister här inte. Styvtiden är passerad och ordningen återställd.

För mig är det fullkomligt obegripligt hur man, med öppna ögon, kan ge sig in i en styvfamilj med någon annans avkommor att ta hand om.
Fast det tog mig iofs ett stort misstag för att inse det. Eller tja, med facit i handen var det ju bra ändå då jag fick min lilla sladdis under de åren.

Eftersom vi ses så sällan och jag ofta jobbar helger så är det inte så att vi ändå bara hänger runt lite och barnen kommer förbi. 
Tex förra helgen skulle jag jobba, han hade glömt det med räknade med att koma till mig eftersom han var barnfri. Vi har setts så lite på sistone så jag fixade och trixade och gjorde mig jobbfri (och missade inkomst). Detta var på torsdagen. Såg fram emot kvalitetstid. Sen hörde hans ex av sig senare samma kväll och ville han skulle ta barnen på helgen, vilket han gjorde utan att kolla med mig. Bara meddelade mig att helgen inte blev av. Att vi skulle ses denna helg istället. 

Jag blev fly förbannad eftersom jag tjorvat med jobb och missat inkomst.  Efter mycket trassel fram och tillbaka så kunde vi ses på lördagen ändå i en stad mitt emellan oss. 
Men denna helg blev det inget trots att han sagt han skulle komma. Vet inte varför, kanske för att äldsta dottern kom förbi. Har inte frågat. Är mest tyst och trött på läget... 

Han har inte frågat barnen om vad de skulle tycka om att flytta. Exet vet inget heller. Jag tycker han borde prata med dem, men han tycker inte det är nödvändigt, för de har ändå inget att säga till om anser han.  

Inser när jag skriver såhär att det låter som jag tycker han är en riktig egoist. Och det tycker jag ju... Han är jättefin på många sätt, men en egoist som ser till sitt eget bästa i alla lägen. 

Jo, om jag kände henne. Har aldrig träffat henne. Han har inget med henne att göra, och vill inte ha det. De ses aldrig, lämnar av barnen på gatan utanför husen. Pratar inte i telefon ens. Han säger själv att de inte pratar på föräldramöten eller luciatåg eller så.  
De skickar mess om hämtning/lämning och byten. Och det samarbetet funkar bra på nåt ömsesidigt sätt. 
I övrigt verkar de vara två som inte vill ha ett dugg med den andra att göra. 

Men jag tycker givetvis man borde prata med sitt ex om funderingar på att flytta då det ju drabbar den andre parten. 

Nä det känns trassligt det här. Skulle önska vi bara kunde ta det lugnt och ha det bra istället för att forcera en flytt. 

Fast nu pratar om saker du inte har en aning om. Man skiljer sig (förhoppningsvis) för att det är det bästa för alla inblandade. Det handlar inte om att välja bort sina barn utan att ge dem den bästa uppväxten de kan få under förutsättningarna.

Om du begrep hur förbannat ont det gör att skilja sig och förlora halva tiden med det viktigaste man har i livet skulle du nog inte gnälla över att barnen kom över någon extra helg då och då. För det är ju inte så att man inte har massor av barnfri tid som frånskild förälder.

Och rent krasst - om din partner inte prioriterar dig den tiden kanske han inte är tillräckligt intresserad. Och är den tid du får inte tillräcklig för dig så kan du ju hitta någon man utan barn där du får komma i första hand.