Vi kollar alltid av läget med varandra om det blir extra dagar, vi har barn på olika håll. Oftast fungerar det att byta, men vi ändrar inte planerna med kort varsel om vi har planerat något bara för att exen inte kan planera bättre. Men det är väldigt sällan vi tar beslut gällande barnen utan att prata med varandra först.
Ja, men bara att kolla av känns ju viktigt. Då är man ju en del av processen, sen bjuder man ofta till ändå. Men att just bli förbisedd och bara blir meddelad det ena eller andra känns inte bra, speciellt inte om man anpassat sig själv och sin planering.
Men vad är det som ska beslutas? Så länge man är hemma är väl barnen välkomna hem? Det känns som en sån icke-fråga...
Men om inte barnen är småbarn kan man ju jobba ändå, och i övrigt kan jag inte tänka mig något som inte kan anpassas eller i sista hand skjutas på. Och för det sistnämnda tänker jag i nivå med swingerskväll så du förstår. Vad gör ni när barnen är hemma enligt plan? Tittar på när de leker? Mina hänger med på mina planer, blir inget problem om man inte gör det till det.
Att dra upp att nån kan vara sjuk blir ju bara lite fånigt. Hur ofta är man så sjuk att man inte kan ta hand om sina barn?
Nej, det är bekväma val ni gör. Jag tycker föräldrarskap går före bekvämlighet och jag skulle aldrig säga nej till mina barn om jag fick ha dem lite mer än mina 50%.
Det är svårt att diskutera kärnfrågan när argumenten ska hårdras. Sjukdom, hotellövernattningar, just den där konserten osv... Givetvis menar jag inte att man som förälder ska förväntas släppa allt man har för sig om exet ringer och behöver ha barnvakt om fem minuter.
MEN, jag menar att min grundprincip är att barnen alltid ska vara välkomna hos mig oavsett vems vecka det är. Jag vill ha dem hos mig betydlig mer än vad jag får och en extra helg då och då skulle väga tyngre än de allra flesta av mina andra åtaganden, inklusive att en partner skulle vilja ha egentid med mig. Mina barn är också 8 och 10 och jag inser att jag börjar räkna ned på de år som jag kan och bör och får vara förälder i första hand. Snart kommer de inte att behöva mig längre. Hotellnätter och konserter och vad det nu kan vara kommer däremot att finnas kvar. Jag förstår ärligt inte hur de föräldrar som prioriterar annorlunda är funtade.
Finns många dåliga föräldrar. Jag säger att det är en helt absurd tanke för mig som förälder att mina barn inte skulle vara välkomna här hela tiden, oavsett vems vecka/helg det är. Mitt hem är mina barns hem.
Att stå och säga nej när ditt barn vill komma hem, det finns inte på min världskarta.
Jag är ensamstående mamma 24/7. Såskulle jag tänka som dig så skulle mina barn vara hemlösa mellan varven. Jag har ständig jour ja. Även när jag är borta och har barnvakt så har jag jour. Om något händer så måste jag komma hem/släppa det jag håller på med. Och inga problem är det för mig. Barnen blir större och det är en kort period i livet som ser ut så här.
Om ditt barn insjuknar när du är på fest, menar du att du inte kommer hem då?
Svängdörrar hade jag aldrig gått med på. Är föräldern hemma och vi inte hade nåt annat planerat, så visst hade de varit välkomna. Hade jag varit ensam så hade de däremot inte varit välkomna, om det inte varit något alldeles speciellt som hänt.