• 1234568

    Rätt ha åsikt om byte av helger som bonusförälder?

    Anonym (Semlan) skrev 2019-02-09 12:02:58 följande:

    Barnen är 8 och 10 och de är helt ok. Jag har själv inga barn, har aldrig haft längtan. Jag umgås gärna med dem, det känns till och med bättre än vad jag trott. De verkar gilla mig, så jag är ganska "cool" med dem. Det betyder inte att jag VILL ha dem runt omkring mig jämt, eller för delen delen vara någon barnvakt. 
    Det är hans barn med en annan kvinna. Det är hans ansvar att ta hand om dem. Vill de bo hos oss så är det inte jag som förändra mitt liv för att kunna ta hand om dem, det är han som först får förändra sitt. Jag kan inte tycka något annat. 

    Anledningen att han inte har dem heltid nu är ju att det inte funkar med hans jobb och resande.  Att han vill ERBJUDA dem bo hos oss betyder inte att han vill det, men vill ge dem möjligheten. Helt enkelt för att de just nu bor i en liten håla, och han misstänker väl att när barnen blir större vill de hellre bo hos honom/oss eftersom vi kommer bo i en större stad. 
    Men, jag vet. ALLT RIMMAR JÄTTEDÅLIGT. Känner att han och hans liv redan nu äter upp mig, och det lär väl inte bli mindre av det om vi flyttar ihop. 


    Du har ju all rätt i världen att känna som du gör, men den inställningen går inte ihop med en man som har barn. Som förälder så har man hemmet öppet alla dagar alla timmar för sina barn. Är man skilda, ja då är det två hem som har öppet alla dagar alla timmar. Det är del som kommer med föräldraskapet.

    Redan den delen där "du inte vill ha dem runt dig jämt" sätter stop för ert samboskap. För att vara förälder innebär oftast att din fritid är du runt barnen jämt. Vad händer om mamman dör, blir sjuk, handikappad..Menar barnen kan ju av många anledningar komma att bo med sin pappa på heltid någon gång i framtiden. Som du själv skriver, ni ska bo i en stor stad vilket säkert kommer locka när dom blivit lite äldre (tonåringar). Ska din sambo då stå och säga att det går inte pga dig. Så gör man ju inte som förälder.

    Den delen att du inte vill ta hand om barnen kan jag också förstå. Men har du valt en man med barn så ser det inte ut så alla gånger. Barnen kommer på köpet, gäller även män som separerar och har barn. 

    jag skulle starkt råda dig att inte bli sambo. Du behöver nästan ställa in dig på att du får en familj, inte bara en man, och det verkar du inte redo för.
  • 1234568
    Anonym (Semlan) skrev 2019-02-10 11:53:50 följande:
    Jag förstår vad du säger, men vi pratar om olika saker. Inte ens pappan vill ha dem runt sig jämt, för han vill kunna ha möjligheten att byta helg när han vill göra något på egen hand.  Det är det jag vänder mig emot, att den biologiska föräldern får byta bort en helg för att göra något på egen hand, medans jag som bonus aldrig har något att säga till om. Har vi en barnfri helg som pappan planerat något annat på kan han säga nej till att byta, men om jag planerat något den helgen har jag ingen talan? 

    Självklart får barnen bo hos oss om något händer mamman, de får bo hos oss ändå. Men att jag ska vara hemma med hans barn när han jobbar, eller är ute och jagar eller roar sig på annat håll är inte rätt. Eller att han ska få byta bort en helg för att umgås med vänner medans jag inte kan säga "nej den här helgen kan vi inte ta barnen för jag har bjudit hem vänner" är inte rättvist.  
    Finns väl ingen vuxen som vill ha barnen runt sig 24/7, men det är liksom inte frågan om man vill eller inte när man satt barn till världen. Man har ett ansvar att ha dem boendes hos sig tills dom är myndiga=ta hand om dem och ha dem runt sig en stor del av tiden.
    Dock så är det ju fel prioriterat av din kille att han kan tänka sig byta helg när det gynnar hans intressen, men inte om det är något som ni tillsammans planerat. Det är ju fel, men knappast något som handlar om barnen/exet..mer att han inte riktigt insett han behöver prioritera er.

    Jag håller med om att det inte är rätt att du ska vara "barnvakt", men av erfarenhet kan jag säga att det kommer säkert ske mellan varven oavsett, om ni flyttar ihop. Och visst kan du sätta upp regler när det kommer till det här, men vem tror du blir "syndabocken" när du säger nej till att vara med barnen och han vill åka iväg och jaga några timmar? Det jag menar är att oavsett vad ni kommer överens om innan, så kommer du framstå som omöjlig när du säger nej (inte rätt, men så är det ofta) Och det kommer tära på ert förhållande. Nu har ni ju den fördelen att barnen snart är i en ålder då dom klarar sig utan någon barnvakt. Men det där med att du får vara ensam hemma när han åker iväg på sitt, det kommer ju minska drastiskt om ni flyttar ihop.

    Klart ni måste kunna planera efter hur barnens föräldrar lagt upp umgänget. Men samtidigt så kommer barnen alltid komma först i hans liv, och det kräver mycket anpassning för någon som kommer in som "den nya".

    Och när jag läser hur du resonerar så kan jag inte tycka att du har fel. Men jag vet att oavsett att du inte har fel, så ser verkliga livet ut på ett annat sätt. Och jag tror inte du är redo för vad det innebär att vara sambo med någon som har barn.
    Kan ni inte vara särbo tills barnen blivit unga vuxna? Eller att ni bor tillsammans , men du behåller ditt egna krypin där du kan vara när du känner för det?

    Antar ni har två hyror nu med, så ekonomiskt skulle det ju inte förändra något. Tänker att han kan ju flytta till din stad oavsett om ni inte officiellt flyttar ihop, och du behåller ditt boende.
  • 1234568
    Anonym (Lillkim) skrev 2019-02-10 12:40:35 följande:
    De kan inte rent fysiskt befinna sig i två hem samtidigt. Min sambo och hans ex har aldrig låtit barnet gå mellan hemmen utan att det varit överenskommet. Så nej, båda hemmen står inte öppna 24 timmar om dygnet året om. Det ser inte ut så som du påstår hos alla med delad vårdnad.
    Finns många dåliga föräldrar. Jag säger att det är en helt absurd tanke för mig som förälder att mina barn inte skulle vara välkomna här hela tiden, oavsett vems vecka/helg det är. Mitt hem är mina barns hem.

    Att stå och säga nej när ditt barn vill komma hem, det finns inte på min världskarta.
  • 1234568
    nihka skrev 2019-02-10 13:35:19 följande:

    Så du skulle vara en dålig förälder i dina egna ögon om du nekade dina barn att komma hem när du själv inte är där?


    Ne, men om jag prioriterar en fest och dom vill hem så skulle jag kalla det dåligt föräldraskap.

    Vet inte varifrån folk fick idén att jag menade att dom kan komma om ingen är hemma över natten?

    Men om man är hemma, och barnen vill komma trots det inte är deras vecka..Och man då säger nej, det tycker jag är dåligt.

    Klart folk förstår vad jag menar. Men tydligen träffade jag en öm tå för många..

    Förälder är du alla dagar, skild eller inte. Och ofta får man anpassa sina egna behov efter barnens. Speciellt när dom är små.
  • 1234568
    Anonym (Ärla) skrev 2019-02-10 13:25:55 följande:

    Så du har alltså ständig jour ifall något barn vill komma hem till dig?

    Reser aldrig bort, går aldrig ut på nöjen, hälsar aldrig på vänner... IFALL ett barn vill komma hem till dig?


    Jag är ensamstående mamma 24/7. Såskulle jag tänka som dig så skulle mina barn vara hemlösa mellan varven. Jag har ständig jour ja. Även när jag är borta och har barnvakt så har jag jour. Om något händer så måste jag komma hem/släppa det jag håller på med. Och inga problem är det för mig. Barnen blir större och det är en kort period i livet som ser ut så här.

    Om ditt barn insjuknar när du är på fest, menar du att du inte kommer hem då?
  • 1234568
    Anonym (Lillkim) skrev 2019-02-10 16:52:59 följande:

    Jag är ledsen men då har ju du ingen insikt i hur delat föräldraskap fungerar. Jag förstår faktiskt inte varför du tycker att du kan trycka ned andra föräldrars förmågor när du inte ens behöver tampas med samma mekanismer som föräldrar som försöker komma överens om sin delade vårdnad gör.


    Och varifrån fick du intrycket av att det inte funnits en pappa med i bilden. Kanske har jag upplevt alla tre varianter. Ensamstående med en umgänges förälder tillsammans och helt ensam.

    Sedan var min avsikt inte att trycka ner någon. Tyckte jag gav TS en hel del förståelse, det är inte lätt att komma in som ny i en familj. Men man måste även vara realistisk, en person med barn kommer i paketform, dvs man får både man och barn.

    Och jag håller fast vid att oavsett vilken form man har som förälder (vårdnads havare, umgängesförälder , ensamstående mm) så är man först och främst förälder och det allt stunder.
  • 1234568
    nihka skrev 2019-02-10 16:35:30 följande:

    Nej, du träffade ingen öm tå utan framstod bara som en curlingförälder utan eget liv. Om det du skriver nu var vad du menade med:

    "Finns många dåliga föräldrar. Jag säger att det är en helt absurd tanke för mig som förälder att mina barn inte skulle vara välkomna här hela tiden, oavsett vems vecka/helg det är. Mitt hem är mina barns hem.

    Att stå och säga nej när ditt barn vill komma hem, det finns inte på min världskarta."

    så uttryckte du dig otydligt.

    Om dina barn ringer och vill komma hem när du är på fest så prioriterar ju du festen framför dina barn om du inte genast lämnar festen. Gör det dig en dålig förälder tycker du?


    Jag är definitivt ingen curling förälder. Men småbarn behöver ju självklart en vuxen som finns där. Och eftersom det numer bara är jag, så blir det ju så. Det är ju inte samma som att curla. Men dom behöver ju bli hämtade från dagis få mat och allt det där. Man kan inte lämna 4-5 åringar ensamma.

    Jag skrev oxå att TS mans barn är ju såpass stora så dom snart sköter det mesta själv. Och det förändrar ju många saker.
  • 1234568
    Anonym (Lillkim) skrev 2019-02-10 17:35:54 följande:

    Jo, men alla gör inte exakt som du och ja, jag tycker att du ville sänka föräldrar som inte gör som du. Det är ju uppenbart att du har din historia, vilket säkert har format dina handlingar, inget fel i det, men jag tycker det är lite väl hårt att döma en förälder som prioriterar sig själv någon gång. Men då föreställer jag mig inte ett barn som gråter och vill hem utan ett barn som har det bra hos den andra föräldern.


    Självklart prioriterar jag mig själv. Jag har till och med en stödfamilj (som jag ansökte om) för att få någon tid för att göra vuxna saker ibland.

    Är väl mer tankesättet "när det inte är min vecka så ska jag ha min egen tid . Och då får den andra föräldern skaffa barnvakt om det krisar ihop sig, för jag tar inte barnen" som jag har problem med.

    Det finns inte ett föräldra tänkande i det tänkandet. Och det verkar som det blir mer och mer vanligt att man tänker så.

    Självklart så ska man ju kunna planera tex en resa, och åka på den utan barn med, om man så önskar. Det gör man ju i ett förhållande också. Men om läget kräver att man bokar om, så är ju något som mellan varven drabbar alla föräldrar. Och då får man ju gilla läget liksom. Självklart inte kul, men så är livet med barn mellan varven.

    Men i TS fall verkar det mer handla om mannen som inte prioriterar henne. Det skrev jag också.
  • 1234568
    Limajo skrev 2019-02-11 08:15:57 följande:
    Om du inte förstått det så pratar jag generellt, inte om den specifika helgen som ts tog upp som exempel och som jag också bemött ovan och skrivit att mannen i det fallet givetvis borde stämt av med henne.

    Bara för att det dyker upp ett praktiskt hinder en enstaka gång ändrar inte grundinställningen att barnen bör vara välkomna i sitt eget hem oavsett vecka.
    EXAKT! Håller så med. Verkar finnas en hel drös föräldrar här som tar åt sig av att man tycker så här=dom säger väl nej till barnen rätt ofta, och vill kunna fortsätta göra det utan dåligt samvete.

    Förälder är man på heltid, inte vv.
  • 1234568
    Deceree1 skrev 2019-02-11 08:25:16 följande:

    Jag tänker som så att det är bra om man håller varannan vecka för om barnen får göra som dom vill hit och dit så kommer dom kanske att använda sig av det.

    Om ens dotter vill gå på fest en lördag och hon vet att hon inte skulle få gå för pappan och det är hans helg, så kan hon enkelt åka hem till mamman den helgen för hon vet att mamman säger ja. Det blir fel på nåt vis och ungar är inte dummare än att dom fattar att dom själva kan styra det till sin egen vinning.

    Detta va bara ett exempel men jag tror att det är bra för kontinuiteten att hålla sig till sina veckor/ helger.


    Men det är händer även i hem där det finns två föräldrar under samma tak. Mamma säger nej, pappa säger ja..

    Och hur skulle det vara att tänka att dom vuxna behöver utveckla kommunikationen lite bättre, istället för att säga barnet ska hålla sina veckor, så vi vuxna inte behöver diskutera och sätta upp gemensamma regler.

    Tonåringar kommer alltid försöka manipulera dom vuxna, oavsett hur dom bor.
Svar på tråden Rätt ha åsikt om byte av helger som bonusförälder?