Närmar mig 40 och märker av ett socialt ointresse från män

Hej,

Jag nosar medelåldern i nacken och har märkt något jag aldrig varit med om tidigare. Män (olika åldrar) är inte lika sociala med mig längre.. jobbmässigt, när man träffar bekantata eller grannar etc.

Jag är så van vid att män alltid lyssnat på mig även om jag ibland sagt lite knäppa grejer.. jag märker nu ett växande ointresse att lyssna på mig (obs jag är inte korkad eller oallmänbildad, tvärt om).

Först tänkte jag att det måste vara jag som blivit långrandig och tråkig att prata med. Men kan inte se att jag förändrats så mycket. Så då kommer den hemska insikten att de kanske enbart lyssnade tidigare för att jag var ung och vacker?

Kan jag testa att kommuniscera på annat sätt för att få män att lyssna på mig? Jag är ganska skrattig av mig men jag kanske behöver bli mer rak? Vad får män att lyssna på en medelålderskvinna som de inte längre vill ligga med? Hur får man manliga vänner?

Du kan försöka lura dig själv detta. Eller så kan det vara så att i din åldersgrupp är du attraktivare för män idag än du var när du var ung.

Men om man skulle jämföra vad män attraheras av och ta ditt 20åriga jag jämfört med ditt dagliga jag, så skulle män triggas och gå igång mer av 20åringen.

Detta är biologi och evolution och ingenting man kan rå över.

Någonting som man måste lära sig, vare sig man är man eller kvinna, är att, när du är säg, 30 år gammal, vältränad, muskulös, viril, charmig, tar för dig, signalerar styrka, så kommer du anses vara mer attraktiv än när du är en gammal gubbe på 85 som går med böjd rygg med rullatorn på stan. Kvinnor kommer inte längre se dig som någon hunk. 

Med åldern blir vi alla mindre attraktiva. Jag fattar inte riktigt att folk bryr sig då. När man blir äldre ska man ha funnit någon redan som man vill dela livet med trots att man blir äldre. Man har redan varit ung och varit eftertraktad på marknaden, fått barn.

Sen går man över till ett nytt stadie i livet, där man inte längre bryr sig om man uppfattas som attraktiv för det motsatta könet. Man har kanske någon som man bryr sig väldigt mycket om och som är ens närmsta och bästa vän. Någon som man blir gammal ihop med.

Hela denna tråden är som en enda stor förnekelse.

Kärleken är blind brukar man ju säga.Vad som är mest attraktivt är ändock detsamma. Det vet du också någonstans.

Du känner alltså många kvinnor som har ammat TRE barn utan att det lämnat några som helst spår på brösten? Fantastiskt. Då har mina närmaste vänner och släktingar haft otur då, för flera har ammat just tre barn och bröstvårtorna har blivit större/längre samt att brösten har urlakats en del. Ingen katastrof, och jag för min del tycker att det är vackert att det syns att man har fått barn. För det syns på alla. Jag har själv ammat ETT barn och har ingen större skillnad nu förutom att bröstvårtorna blivit något större, men det är en jättestor skillnad på ett barn och tre barn! 

Sen skriver jag ju väldigt tydligt att förändringen inte sker markant vid 40 års ålder pang bom utan att det är en gradvis skillnad EFTER 40. Jag har bra gener och ser yngre ut än min ålder, men jag skulle ljuga både för mig själv och andra om jag inbillade mig att jag ser PRECIS LIKADAN ut vid 44 som jag gjorde vid 24. Det är helt enkelt inte sant, oavsett hur strålande fräsch man ser ut och hur mycket man tar hand om sig. 

Snarare du som verkar väldigt upprörd över att jag påstår att ingen ser likadan ut vid 22 som vid 42. Jag har redan skrivit att jag ser bra ut och yngre ut än min ålder och hela faderullan, men inte sjutton ser jag exakt likadan ut som jag gjorde för 20 år sedan eftersom absolut ingen gör det.

Det är liksom ingen som ifrågasatt att man kan vara snygg efter 40, eller hur?

Orkar inte diskutera era bröst mer, bra att ni är nöjda och ser exakt likadana ut efter tre graviditeter som innan. Grattis.

Var har du fått att jag tar illa upp? Du lägger för mycket vikt vid detta. Förstår verkligen inte varför men detta verkar vara en öm tå jag trampat på. Ber så mycket om ursäkt. Ja, jag är en av dem som fortfarande är fräsch efter 40 men inte känner att jag behöver så mycket bekräftelse av andra eller försäkran om att jag fortfarande är fräsch. Jag är nöjd med mig själv och ser ålderstecken som en naturlig del av livet. Alla får dem. Eller nästan alla