Hemmafruns ansvar att serva sin man

Varför i helsike skulle teservering på kvällstid ingå i hemmafrusysslor?

Hemmafrun tar hand om barn och hushåll. Mat, handling, städ, disk, tvätt, skjutsning av barn till och från aktiviteter, närvara på aktiviteterna, skaffa rätt kläder till barnen, hålla igång det sociala livet, fixa presenter, ordna kalas och middagar...

Laga anpassad mat - ja, inom rimliga gränser. En förhandlingsfråga. Beror på hur petig karln är. Är det på grammet, kan han väga och mäta själv. Handlar det bara om att lägga till/ta bort fett/kolhydrater/protein, går det att lösa inom ramen för resten av familjens mat.

Passa upp bekväm man på kvällstid? Knappast. Ska hon fila tånaglarna åt honom också?

Varför anser du att en hemmafru måste passa upp maken på saker som han klarar själv på kvällstid?

Mycket konstigt. De flesta som väljer att stanna hemma, gör det för barnens skull. Inte för att gubben ska få en passopp med 24-timmarsjour.. 

Hemmafrun har givetvis rätt till sin fritid också. Att maken står för mat och boende samt lite fickpengar räcker knappast till dygnet-runt-service.

Jag har faktiskt aldrig hört någon man uttrycka önskan om att få ha en liten hemmaslav som de kan beställa te och andra tjänster av närhelst de önskar, nej.

Jag har däremot hört både män och kvinnor uttrycka önskan om att få slippa lite av ekorrhjulet och vardagsstressen som gärna snurrar igång så fort man har ett par barn som kanske börjar vilja gå på fritidsaktiviteter mm. 

De paren kan vilja ha en förälder hemma på heltid, för att slippa köra till förskolan, handla, laga mat, städa, diska, tvätta, skjutsa, vabba, planera mm. Men att jobbet för hemmaföräldern även skulle innebära kvällstjänst i form av uppassning av den yrkesarbetande partnern..? Ursäkta, men det låter helt absurt.

Jag har aldrig ens hört någon uttrycka det på skämt, vad jag kan minnas. Och om det fortfarande existerar sådana motbjudande drömmar hos befolkningen blir jag lite lätt äcklad.

Man känner ju inte särskilt många som är hemma på heltid som ett medvetet val. Men de få jag vet, är absolut inga betjänter till sin partner.

De sköter de sysslor som partnern inte kan göra när han/hon är på jobbet. Det vill säga, man ger den yrkesarbetande personen den rejäla lyxen att slippa göra en massa ofrånkomliga vardagssysslor som annars måste göras på kvällstid, efter jobbet. 

Där ligger förmånen. Man får ju t ex möjligheten att ha mer ledig kvällstid tillsammans. Men att den som arbetar skulle äga partnerns tid dygnet runt och har rätt att kommendera fram speciallagat te eller andra personliga tjänster av hemmaföräldern låter snudd på sjukt. 

Min chef betalar mig för att jag ska jobba där 8 timmar om dagen. Men om han begärde att jag skulle fixa nåt märkvärdigt udda te åt honom, skulle jag vänligt upplysa om att det inte ingår i mina arbetsuppgifter Och skulle han vidhålla att han faktiskt äger min tid, skulle jag gå till facket eller säga upp mig, för att det vore så vansinnigt. 

Jag kan verkligen inte se varför en äkta make skulle bete sig värre än en vanlig arbetsgivare.

Å andra sidan är det oändligt mycket mer skjutsa-hämta-lämna och ställa upp på barnens fritidsaktiviteter idag än förr, när man hade lantbrukssysslor. På den tiden förväntades ungarna knata iväg till fotbollsplanen själva, om de hade lust att spela.

De föräldrar som jag hör är mest stressade idag, är de som har flera barn som ska åka än hit, än dit. Är det inte scouter, miniorer och hockeyträning så är det barnkör, kompisövernattning och kalas på Leos lekland. Både eftermiddagar, kvällar och helger brukar vara uppbokade.

Och förväntar man sig att hemmaföräldern ska rodda ihop större delen av alla sådana aktiviteter, får nog den yrkesarbetande föräldern vara beredd att koka sitt te själv. 

Sen kan man ju inte riktigt påstå att en hemmaförälder får en heltidslön rent ekonomiskt heller. Det handlar väl mest om mat och husrum och lite fickpengar. Det brukar vara en enorm förlust sett till SGI och pensionspoäng. Så att de ska finnas tillgängliga för sin partner (!) 24/7 känns ju oerhört märkligt. i min värld. Det må väl räcka att de finns tillgängliga för barnen dygnet runt..?

Och de flesta yrkesarbetande män behöver inte en tekokerska på kvällstid.

"Tacksamhet"! 

Kanske HAN skulle visa lite tacksamhet att han har lyckats hitta en kvinna som kan tänka sig att avstå från ett självständigt liv, endast för mat och husrum och fickpengar?

Såna kvinnor växer inte på träd, kan jag tala om. Av förståeliga skäl.

Och du tror att de män som vill ha en hemmafru drömmer om en arbetsskygg kvinna med ofördelaktigt yttre...? Nej du

Nu pratar jag naturligtvis inte om TS, eftersom jag inte har en aning om vare sig hennes utseende eller ens om hon har barn.

Jag diskuterar principen att folk tycks anse att en hemmaförälder inte kan åberopa någon egen tid eller ledighet. Att den yrkesarbetande skulle äga hemmaförälderns tid dygnet runt, och därför kan beställa te - eller vad man nu är för lat och oduglig att åstadkomma själv - även på kvällstid.

Det är ett vidrigt sätt att se på sin partner. Vill man ha en betjänt med 24-timmarsjour, är det givetvis rimligt att betala för det. Med arbetsgivaravgifter, OB-tillägg, semesterersättning etc.

Hittar du en som ställer upp på det mot mat och husrum, är det du som ska vara tacksam.

Å andra sidan arbetar jag minst åtta timmar om dagen och orkar ändå koka mitt eget te. Jag skulle skämmas att kräva att min partner gjorde det åt mig. Oavsett vad han har sysslat med under dagen. 

Skojar du?
Om man har barn - vilket TS verkar ha - så tar det ju en timme i anspråk på morgonen bara att få upp dem ur sängarna, fixa fram frukost och sedan skicka iväg dem till skola/förskola.

Sedan utgår jag från att man diskar, städar, tvättar mm om man är hemmaförälder. I en barnfamilj finns det alltid tvätt och städ att göra. Inga problem att fylla ett par timmar till med sådant. Har man hund ingår förstås promenader med den. 

Det ska förstås planeras måltider, handlas och övriga ärenden ska utföras, typ hämta ut paket eller införskaffa sånt som inte finns på Ica. Är man hemma på heltid, är det vanligt att man bakar. Kanske ska barn hämtas på förskolan tidigt på eftermiddagen.

Man ska kanske skjutsa iväg större barn på aktiviteter när de kommer hem, eller hjälpa till med läxor ett tag, efter att ha fixat mellanmål. Sedan ska middagen börja lagas. Och efter middagen ska det diskas och plockas undan, man ska förbereda rena kläder, planera matsäckar mm inför morgondagen och barnen ska badas och höra godnattsaga och ibland tar läggningen två timmar bara för ett barn och... Pust!

När mina barn var små och jag i mitt ekorrhjul av trötthet funderade på om det skulle vara värt att stanna hemma några år, räknade jag med åtskilliga timmars hemarbete varje dag. Visst, då hade vi ett hus som skulle vedeldas, husdjur och lite sånt mickel förutom de absolut mest nödvändiga hushållssysslorna. 

Men inget unikt. De flesta familjer har ju ett gäng åtaganden utöver de basala med mat, disk och tvätt. Det kan vara gamla föräldrar som behöver hjälp, någon tidskrävande hobby för barnen, stor trädgård osv. Jag kom fram till att jag skulle få slita väldigt mycket utan lön.

Den största vinsten skulle gå till den som fortsätter yrkesarbeta, som inte tappar sin position på arbetsmarknaden utan går upp i lön, drar in alla pensionspoäng mm, och samtidigt befrias från en massa vardagsstress därhemma. Och jag har oerhört svårt att se varför den personen skulle ha automatisk rätt att bli servad med ett specialte på kvällstid. 

Du kanske inte sorterar tvätten varken före eller efter tvätt? Det gör vi i min familj. Det funkar liksom inte att bara trycka på en knapp så är det klart. 

Och på väldigt många jobb, arbetas det sannerligen inte effektivt 8 timmar om dagen heller. Jag har svårt att tro att TS man kommer hem helt utsliten. Han har säkert hunnit med ett par extra kaffekoppar, skvaller med kollegorna och lite slösurfande också. , 

På hemmafrutiden arbetade ofta män med tungt kroppsarbete. Tio timmars skogshuggning utan skördare och skotare... Och de orkade förmodligen ändå värma sitt kaffe själva när de kom till timmerhuggarkojan på kvällen.

Man blir lite fundersam över att TS man inte orkar koka te själv - och över att så många tycker att det är hemmafruns jobb, och att han borde få slippa det efter sin slitiga arbetsdag.

Naturligtvis "klarar man av" det. Det gör jag med. Jag har jobbat mellan 75 och 100% hela livet. Och periodvis pluggade jag heltid på avancerad nivå samtidigt som jag arbetade 75%. Och hade en döende förälder på hospice.

Men det där med "klara av" är en definitionsfråga. Barnen var tvungna att gå 10-timmarspass på förskola, fem dagar i veckan. Helgerna var ingen återhämtning, utan två dagar av stress för att hinna ikapp med städ, tvätt och trädgård.

Till sist sålde vi huset, för det tog för mycket tid. Och jag hade en period av sjukskrivning på grund av utmattning. Idag är vi dessutom skilda.

Så att framställa allt arbete utanför yrkesarbetet som något som man bara fixar med vänsterhanden, medan allt yrkesarbete skulle vara så stressigt att man minsann behöver någon som fixar te åt en när man slutkörd kommer hem  - nej, det köper jag inte.

Många gånger pustade jag ut av lättnad när jag kom till jobbet, för där var allt så välorganiserat och begränsat, medan hemmajobbet ALDRIG tog slut. 

Att kunna leva ett identiskt liv som tidigare är kanske inte vad de flesta normalt definierar som att vara ekonomiskt beroende av någon. 

Det brukar mer vara att man inte har råd att skaffa sig ett eget boende och försörja sig själv, utan är tvungen att stanna i förhållandet, alternativt leva på soc. 

När vi skilde oss tjänade min man mycket mer än jag. Men jag hade ett jobb, och jag kunde snabbt fixa en lägenhet. Liten jämför med det gemensamma huset men jag och barnen får plats utan problem. 

Nu har jag försörjt mig själv (och barnen på halvtid) i sex år och även om jag inte lever något lyxliv har jag många gånger varit tacksam för att jag hade en egen grund att stå på och inte var ekonomiskt beroende av mitt ex. 

Och jag ser mig inte som ekonomiskt beroende av min partner så länge jag vet att jag kan lämna honom och klara mig utmärkt själv. 

Det är ju ofta det man har syftat till i politiska diskussioner när man ville bryta kvinnors ekonomiska beroenden av sina män och skapa möjligheter för var och en att kunna lämna ett destruktivt äktenskap. 

Att inte kunna behålla en hög ekonomisk standard räknar inte jag in i beroende. Det är ju ett frivilligt val, till skillnad mot hyra och mat. 

Naturligtvis. 

Och enligt mig är man inte ekonomiskt beroende av någon om man enkelt kan lämna en dålig relation och starta ett eget liv. Fixa en bostad, försörja ungarna osv. 

Man är ekonomiskt beroende om man inte klarar av det. Om man känner att man måste stanna i relationen på grund av materiella skäl. Stannar man för att man vill behålla en hög ekonomisk status är det ju ett personligt val. 

Risken är förstås högre att den som inte har någon egen inkomst, ingen a-kassa, och ingen intjänad SGI är ekonomiskt beroende av sin partner. Men man kan ju ha andra tillgångar som ändå gör det möjligt. En eftertraktad utbildning som direkt ger jobb med bra lön, ett arv som är enskild egendom eller liknande. 

Samhällssystemen kan jag inte göra mycket åt. Alla är förstås mer eller mindre beroende av andra i ett samhälle. Om alla andra plötsligt försvann och jag blev ensam människa kvar skulle det bli besvärligt att få till livet.

Men det är skillnad på att vara beroende av exempelvis inkomsten man får från sitt dagliga kneg, och på att vara beroende av socialbidrag eller av en partner. Jag föredrar det förstnämnda alla dagar i veckan, och jag kommer aldrig känna att det egentligen är samma sak. 

Eftersom ett ekonomiskt beroende av en partner ökar risken för att man senare blir ekonomiskt beroende av socialtjänsten är det en väg som jag absolut inte väljer. 

Men jag kan ju inte hindra någon från att känna sig helt fri och oberoende även om de lever på någon annans lön eller på bidrag från det allmänna. Om de motiverar detta med alla ändå är beroende av andra på något sätt, får de väl tänka så. För mig är det dock ett ytterst märkligt resonemang. 

Eller hur? Hoppas andra är lika gentila mot mig.

Jag var också lite ironisk.

Jag tror nämligen inte att någon som har inställningen att allt beroende är likvärdigt kommer ta hänsyn till att exempelvis socialförsäkringssystemen skulle bli uttömda omedelbart om alla tänkte likadant.