Hemmafruns ansvar att serva sin man

Ärligt talat så vinner han mer på det här upplägget än vad jag gör, han kommer INTE ändra sig i första taget. Flera av hans vänner har flera gånger uttryckt avundsjuka över hur bra han har det.

Jag sköter allt med hushåll och barn och för att uppfylla hans standard av hur det ska se ut hemma så är det dagligen städ och fix hemma.

Jag TAR HAND om allt hans, men jag börjar tröttna på allt extra han kräver. Jag är less på att väga varenda liten grönsak för att se till att han får i sig det han ska ha, varken mer eller mindre och jag är trött på att behöva koka hans sabla te precis när jag tror att jag kan få sätta mig ner.

Det vet du väl inte. TS kanske odlar sina egna örter/grönsaker och/eller föder upp kycklingar. Eller gör en massa annat som tar tid.

Du har ingen aning om vad hon gör, mer än inbillar dig att vad det än är kan det inte ta 8 timmar om dagen. Vilket det med lätthet, men inte med nödvändighet kan.

Det handlar liksom inte bara om vårt förhållande. Du vet inget om vår relation. Vi båda är i viss mån beroende av varandra. Vi hade inte kunnat leva så som vi önskar om vi inte haft våra roller. Jag vet också mer om att vi inte kommer att skilja oss än vad du gör. Tycker du att det är naivt har jag inga problem att leva med det.

Det vet du väl inte.

Och vems "problem" är era barn när någon av er är hemma och vabbar medan TS man går till jobbet som vanligt och tjänar bra och betalar mycket skatt?

Har du aldrig jobbat deltid? Anser du att man sätter sig lite "i skiten" då?

Jag skulle personligen aldrig kunna ha hemmafru som "yrke", men det borde människor få besluta om själva.

Källa på att en person som varit hemmafru/hemmaman ofta behöver mycket och långvarigt bidrag när hen blir ensamstående?

Vilken tur då att det inte blir något lämnande. Att det inte blir någon skit att sitta i. Jag vill inte betala skatt för vård åt rökare, jag vill inte betala skatt för lättillgängliga aborter, absolut inte till flyktingindustrin och folkutbytet och en massa annat. Men tyvärr kan man inte välja.

Ursäkta, jag vet att det är den största dygden i Sverige att tjäna staten.

Jag tycker allvarligt synd om människor som är så otrygga i sina relationer/inte förstår att vara kräsen i val av partner.

Precis som alla tjänster hon tillhandahåller kan hon sälja

Jo, det kan hon naturligtvis. Om mannen kan köpa hushållsnära tjänster så kan kvinnan sälja dem och vice versa. det är ett enormt sug på arbetskraft i den sektorn just nu och med det planerade utvidgade RUT-avdraget lär den sektorn öka ytterligare. Sedan behövs till skillnad från vad du verkar tro exempelvis inte någon fil kand i matinköp för att gå och handla åt någon:

lindalens.se/vara-tjanster/ovriga-hushallsnara-tjanster/

Och sedan vet du förstås ingenting om en persons arbetslivserfarenhet och utbildning. Du kan ju inte bedöma det på på typ hur bokstäverna på skärmen ser ut

Tyckte du att länken gick till Samhall? Du får försöka förflytta dig ut ur din egen lilla bubbla

Det är klart att man har färsk erfarenhet när man har tagit hand om barn, hem och hushåll och man lär inte ha några större problem med att ta hand om någon annans barn, hem och hushåll om man bestämmer sig för att jobba med hushållsnära tjänster - en expanderade sektor.

Var får du 15-20 år ifrån? Känner du öht till någon som har stannat hemma så länge? Torde vara ganska så sällsynt idag. Jag vet en person, men hon skötte samtidigt bokföringen och hemsidan i makens företag. Och så min mormor förstås.

Men som du lever nu är du ekonomiskt beroende av din partner. Du pratar om att anpassa dig om din partners inkomst försvann så du då skulle bli ekonomiskt oberoende, men du är det inte nu. Det är också bara att konstatera fakta.

Det var ett allmänt konstaterande och inte särskilt riktat mot dig.

Det är ju bara löjligt. Om en hemmafru/man blir ensam kan hen naturligtvis söka jobb om annan försörjning inte finns förstås.

Du förstår verkligen inte att barn som inte har en pony inte lever i relativ fattigdom och inte är ekonomiskt utsatt?

Jag får inte matten att gå ihop här, men några tusenlappar mindre per barn när de fyller 20? Har du berättat för din partner att hens totala ekonomiska insats för era barn på 20 år är några tusenlappar per barn?

Det beror naturligtvis på vad man har i bagaget.

För min del var det kontakter. Efter ett antal år på Öppen Förskola, i föreningslivet och i diverse föräldra/skol-grupper, så hade jag ett kontaktnät som var ovärdeligt. Jag behövde bara antyda att jag var redo att gå ut i förvärvslivet, så hade jag jobb.

Åh, du har plockat information här och där och mixat i hop det lite fel, tror jag. NU är jag fattig. När jag jobbade, så tjänade jag riktigt hyfsat.

Jag var hemmamamma när barnen var små. Sedan skaffade jag jobb, men ett av barnen blev sjukt. Jag sade upp mig för att ta hand om henne, och vi gick tillbaka till att leva på en inkomst. Att pappan är ett pucko är en historia för sig. Varför tror du han hade bytt personlighet om jag ignorerat det sjuka barnet och låtit henne klara sig själv?

Som pigg, rask och kompetent hemmamamma är det ingen konst att skaffa jobb. 10 år äldre med 2 kroniska sjukdomar, är det en aning svårare. Arbetsgivare tittar också på vilken sysselsättning man har. Att ha varit hemma av eget val för att ta hand om sina egna småbarn, det är inget negativt. Att ha gått arbetslös och gjort ingenting, det tycker de sämre om.

Du kanske ska gå vidare nu.

Du tror inte att det kan vara så att den som är så lyckligt lottad att allt fallit väl ut i livet saknar en del erfarenheter som någon med fler motgångar bakom sig har samlat på sig?

Att någon som är lyckligt gift med god ekonomi och allt där andra automatiskt ger goda råd verkar osannolikt.

Du anser att mitt val att ta hand om mina egna barn, gav en massa dåliga följder. Jag hävdar motsatsen. Motgångarna jag och barnen haft, kan inte skyllas på annat än Ödet, Otur, Gudinna eller vadhelst man vill kalla det. Utom nu själva skilsmässan, som beror på den mänskliga faktorn. Visst, om jag hade jobbat i stället för att vara hemma med barnen, så kanske vi hade skiljt oss tidigare. Kanske. Det är väl den "dåliga följd" jag kan se, som har direkt med min status som hemmamamma att göra.

Den psykiska ohälsa du ständigt hänvisar till, är egentligen en ganska frisk och sund reaktion på flera dödsfall i familjen i kombination med svår sjukdom. Om man inte reagerar på sådana händelser, så är något riktigt fel.

Om jag kunde göra om mitt liv och göra nya val, så skulle jag fortfarande välja att vara hemmamamma. Jag skulle göra andra val i rent medicinska frågor och naturligtvis bättre ta vara på den tid jag hade med familjemedlemmar som sedan dog i förtid. Det är nog inte bara jag som tänker så.

Vilka diagnoser du talar om, som orsakas av att barn får mycket tid med föräldrarna, det förstår jag inte. Missuppfattade jag dig där?