Passa upp på? Nej knappast. Mitt "bidrag" till relationen är att jag är söt, trevlig och håller honom mer än sexuellt tillfredställd. Håller mig snygg och vänstrar inte. Han jobbar, försörjer, skämmer bort mig och sköter dessutom hushållet. Jag hjälper till ibland, men bara när jag vill själv. Passar mig utmärkt. Det är ju ändå 2019, man måste inte ha barn och sköta hemmet för att vara hemmafru.
Ingår man äktenskapet blir två personer till en ända person tillsammans!
Ni verkar mer vara flickvän och pojkvän.. helt okända för varandra på sätt och vis!
Jaha, ja du får ursäkta mig men det lät som om ni var främlingar för varandra på sättet då allt som kryddar upp förhållandet är baserat på enstaka nämnbara saker!
Har ni åkt utomlands tillsammans kommit ifrån vardagen ihop på sistone kan pigga upp ett förhållande rejält och finna en ny flamma på så sätt!
Det blir vackert i framtiden, det kan du inte se tyvärr.
Tror inte du är rätt person att tala.. det är du som tror vi var från djurriket så du måste ha varit en åsna då?
Du missade att det inte är jag som satt standarden på hur det ska se ut hemma, utan han. Han går inte med på någon ?lägre prio?.
De hemmafruar jag känner har en enkel syn på värdet av arbete. Att om man inte jobbar, betalar man inte inkomstskatt. Det är den enda slutsatsen.
Som att värdet av det som utförs på arbetsplatserna inte räknas. Undersköterskan som vårdar och tröstar då jag är sjuk tillför mer värde än bara att betala inkomstskatt. Jag jobbar på en privat firma som utvecklar IT-system och e-tjänster för myndigheter. Som underlättar för medborgare och företag. Skulle vi vara hemmafruar/män istället skulle vi vara 20 år bakåt i tiden. Omvärlden står aldrig still. Deras syn på samhället är helt frankt egocentrerade och inskränkt. Dessutom klagar de på att entrén till simhallen är för hög, trots att hela hallen är otroligt dyr för kommunen och avgiften hårt subventionerad.
Jag tror inte för en sekund att alla hemmafruar är som de här, det finns säkert alla sorter. Så ni som är klokare än så behöver inte flyga i taket :)
Åter igen, nej. En hustru och moder(särskilt i kombination) är en helt unik person. Det säger allt om hur kvinnofientlig senaste årtiondenas feminism varit när det inte är självklart.
Först och främst med alla medel göra situationen bättre utan skilsmässa. Sedan, du vet att man kan skilja sig va? Du vet att man kan börja arbeta igen va(även utan att skilja sig såklart)? Du vet att många hemmavarande tidigare har arbetat och besitter kompetens. Som grannfrun som började jobba som sjuksköterska igen när baren vuxit upp. Hon fick jobb på en vecka.
Antar att det är kört för ts att slippa göra teet, det måste väl ingå i en hustrus omvårdnad och ingen, inte ens mannen själv, kan göra det lika bra?
Men som du lever nu är du ekonomiskt beroende av din partner. Du pratar om att anpassa dig om din partners inkomst försvann så du då skulle bli ekonomiskt oberoende, men du är det inte nu. Det är också bara att konstatera fakta.
Det var ett allmänt konstaterande och inte särskilt riktat mot dig.
Fast det är ju väldigt få som kan det egentligen. Samhället och vårt regelsystem kickar ju in där. Det handlar om sådant som underhåll, bostadsbidrag och subventionerade avgifter till förskola och fritids. Utan detta skulle det vara fler förvärvsarbetande som inte skulle klara en separation ekonomiskt.
Man skulle lika gärna kunna buffra för hemmafruar/män, men det är inget jag förespråkar. Reagerar bara lite på en del förvärvsarbetande personers nesliga syn på familjer som väljer annorlunda än dem och hur de därför automatiskt skulle "belasta" samhället medan de själva anser sig vara ekonomiskt oberoende.
Inte minst den med högre inkomst som gör otaliga avdrag av olika slag. Denna är alltså beroende av ekonomiskt stöd från samhället eftersom den inte kunnat leva exakt likadant utan alla bidrag.. förlåt, avdrag.