Finns det nån som inte gillar sitt bonusbarn?

Ungefär så känner jag för min pappas fru. Först tyckte jag om henne men nu går hon mig bara på nerverna. Lägger sig i en massa och ska ha åsikter om sånt hon inte har med att göra. 

Rätt jobbigt också att hon tror att hon ska vara nåt slags extramormor till mina barn fast jag egentligen inte har lust att ha henne i mitt liv alls. 

Vet inte hur jag ska prata med min pappa om det, att jag vill träffa honom utan att frun följer med alltid när vi ses. Tror du att man kan börja gilla papps fru igen? Orka ha henne med när vi ses och låta henne träffa ungarna? Har verkligen sjukt svårt för henne nu och vill inte ens vara i närheten av henne. Jag bryr mig inte ens om vad hon säger utan låter henne babbla på utan att jag lyssnar.

Du ska och behöver inte skämmas. Du är inte ensam. Det är en väldigt onaturlig situation med andras barn. Det går igen genom historien. Har pratat med styvmammor och de flesta tycker det är jobbigt men detta är tyvärr fortfarande något man inte talar så öppet om. Och gör man det kan man få många påhopp från .människor som aldrig varit i en styvfamilj

Jag var en av dem som hade synpunkter på detta när jag själv aldrig hade levt med andras barn.

Nä vi borde införa styvföräldrarnas dag. Vi gör vårat bästa så det så.

Det är nog få människor som får höra att personen de fallit för har barn och tänker: Yes! Vilken BONUS!!!

Gillar egentligen inte överhuvudtaget begreppet "bonusbarn". Låter så billigt på något vis, som en bonus man får i ett dataspel eller ekonomisk vinst.

Men nej, jag gillar inte min nuvarande mans son. Han har inte fått någon uppfostran, är bortskämd och allmänt stökig och respektlös och ska bara ha och ha.

Jag och min man är för närvarande särbos, bl.a. pga att vi då och då ska kunna vara för oss själva medan den andre har barnen hos sig, en praktisk lösning tycker jag, Men jag har nu ställt ultimatum på mannen att antingen ser han till att uppfostra sin son eller så får han inte vara hos mig mer. Orkar verkligen inte med honom (sonen). Så tjatar han och frågar saker hela tiden. Ibland ställer han frågor man inte kan svara på konkret,  och när man inte kan ge ett klart svar blir han arg och sur och tycker att man är dum.

När vi går i affärer tjatar han alltid på oss att vi ska köpa saker åt honom, ofta dyra leksaker och godis. När vi vägrar kan han sätta sig eller lägga sig på golvet och tjura och inte röra sig ur fläcken, bara för att vi ska bli mer medgörliga. Ofta har vi fått köpa något, (inte alltid det han ville ha men något billigare eller ngt alternativ) bara för att han ska sluta tjura och tjata. Hans mamma är boven i dramat då hon skämt bort honom till max. Han har så mycket leksaker så de knappt får plats i hans rum, 3 olika TV-spelskonsoler och ny smartphone. Han har lyckats ha sönder 2 st, men hans mamma köper alltid nytt åt honom, nästan oavsett vad det kostar. Han är utfryst i skolan pga att han är som han är, och har bara (vad jag vet) en enda vän som är ungefär likadan som han själv och som är diagnosticerad AD/HD.

Ja jag har ju själv barn och vill ha en erfaren partner helst med barn. Tyvärr insåg jag att jag inte gillar mitt styvbarn. Tycker heller inte att familjen är splittrad, styvbarnet är hos oss varannan helg tack och lov. Jag visar ju inte styvbarnet eller någon annan att han inte är omtyckt av mig, jag är en normal människa och förälder som visar respekt.

Du däremot kan ändra din mentala inställning och sluta vara en dömande skit. Har du inte det här problemet som vi andra har så fattar jag inte ens varför du ska hit och lämna dryga kommentarer. Ingen av oss som inte gillar vårat styvbarn är onda människor

Vår styvpappa gillade aldrig oss. Jag blev utkastad, syrran flyttade frivilligt, och lillbrorsan trakasserades år efter år.

Mina fd styvungar... skona mig!

Den yngsta var väl eg inget större fel på, det var en snäll pojke. När systrarna inte var med.

Mellanungen, jag avskyr henne. På riktigt. Det hon gjorde förlåter jag aldrig. (Hon gjorde det senare, i vuxen ålder.)

Den äldsta... sitter själv i samma båt nu. Men struliga styvungar och en äldre man som styvfar åt sina småknattar.

Jag själv har två numera vuxna barn och även barnbarn, och lever med en barnlös man. 

Aldrig mer att jag skulle utsätta mig för styvlivet. Då lever jag hellre själv.