..hans pappa håller honom hos sig och vägrar lämna till mig.
Jag bara gråter, har mardrömmar och ångest. Saknar honom sååå mycket och undrar hur han mår :?(
Någon som gått igenom en vårdnadstvist och kan ge något peppande?
Jag förstår, speciellt som det kanske inte är det mest välkända området.
Hoppas allt slutar bra. I många fall brukar motparten börja sprattla när det kommer en stämning. Då gäller det att inte vara vek och dra tillbaka stämningen efter lite tomma löften utan att låta stämningen ligga kvar till det finns ett fastställt schema som följs.
Ta ett rejält snack med din advokat och någon från familjerätten du har förtroende för och försöka komma fram till en bra lösning kring vårdnad, umgänge mm så du vet vad ditt mål är.
Har inga goda råd tyvärr men önskar ett varmt lycka till.
Tack!
Har inga goda råd tyvärr men önskar ett varmt lycka till.
Har liknande erfarenhet tyvärr, gällande min bonusdotter. Hennes mamma höll henne borta från hennes pappa i två omgångar, först i 2,5 månader och sen i 1,5 månad. Socialtjänsten och polisen kunde inte göra nånting.
Senare kom det fram att hon höll barnet borta för att barnet inte skulle kunna skvallra till oss under pågående domstolsförhandlingar om att mammans make missbrukade alkohol hemma. När soc fick reda på att styvpappan var alkoholiserad i hemmet så pratade de bara med mamman om det, men satte inte in någon åtgärd, eftersom mamman dyrt och heligt lovade att han hade börjat gå på AA-möten och slutat dricka.
Inte heller några åtgärder när bonusdottern hade extremt stor frånvaro från skolan i tre omgångar, under tre olika terminer och på två olika skolor. Soc fick förstås in orosanmälan både från de olika skolorna och från min pojkvän, och pratade med både oss, skolan samt försökte få tag i mamman (som inte svarade). Men ingen tvingande insats sattes in. Det var först när mamman självmant gav tillbaka dottern till sin pappa som allt kunde rulla på som vanligt igen..
Mamman gjorde polisanmälning mot min pojkvän en månad innan mötet i Tingsrätten, som polisen inte hade inte hunnit utreda när vi väl var i domstolen. Så "för säkerhets skull" tog domstolen mammans parti. (Ja, anklagelsen till polisen var falsk och han friades sedan så klart). Mamman vann boendet (det var en boendetvist och inte en vårdnadstvist, de har fortfarande gemensam vårdnad).
Nu några år senare så bor bonusdottern ändå på heltid hos sin pappa eftersom mamman "inte har möjlighet" att ha henne boende hos sig.
Personligen låter det som att något inte stämmer i denna historia. Säger jag inte för att vara elak eller ifrågasätta utan att det svenska rättsamhället/systemet tillåter att en förälder håller kvar ett barn hemma hos sig som ska vara hos den andre föräldern i 23-30 dagar utan att varken polis eller socialtjänsten går in och hämtar barnet låter väldigt konstigt. Har sett en likande situation och där var både polis och socialjouren på väg att hämta barnet då mamman i detta fall blev skrämd och till slut sa att hon var på väg tillbaka med barnet. Och detta var inom 6 timmar.