• sextiotalist

    Jag är rädd att min man inte bryr sig om min son på riktigt

    Hålla tyst och acceptera att det är fullt tillräckligt att han respekterar din son, accepterar honom, gillar honom.

    Du bör ge honom utrymme att få ha sina egna känslor för sin dotter.

    Rent krasst så är det inte alltför sällan att det är föräldern till barnets oförmåga att acceptera att partnern inte alltid har samma känslor för barnets kan sabotera en bra relation.

  • sextiotalist
    Anonym (Mamman) skrev 2019-03-02 07:30:53 följande:

    Men grejen är, att när vi träffar dessa hans vänner, så talar han alltid om våra barn som sina barn, och även när han skriver på sin egen sida så är det alltid "mina barn", "mina kids" o.s.v.. Jag får uppfattningen att han skrev detta om "min dotter" på ställen där han aldrig trodde att jag (eller min son) skulle läsa. Det känns som att han har gått bakom ryggen på mig, och hela tiden brytt sig mera om vårt gemensamma barn än min son. 

    Jag vet inte vad jag ska tro längre...Min sons biologiska pappa är inte med i bilden. Han bor för övrigt i ett annat land och förstår inte svenska. Så nej, det är inte därför. 


    Vill du sabotera en bra relation mellan din man och din son?

    Vill du skuldbelägga honom för att han, helt naturligt, känner något annat för sin biologiska dotter än för sin bonusson?

    Vill du skapa problem av ett icke-problem.

    Kör på, men kom ihåg, den som kommer att förlora på detta är din son. Är det värt det?
  • sextiotalist

    Och din man bryr sig om din son på riktigt, det finns inget som du skriver som tyder på något annat.

  • sextiotalist
    Anonym (Tidsfördrivaren) skrev 2019-03-03 16:38:55 följande:

    Det är klart att man måste vara beredd på att axla en föräldraroll när man inleder en relation med någon som har barn. Ska denna person bo i egen lägenhet under mammaveckorna? Eller kanske bara åka till en kompis? För det mesta kommer de bo under samma tak - mamman kanske är på jobbet, då tvingas denna person in i en föräldraroll oavsett. "Kan jag ta kakor?" Ja/nej, uppfostrande - föräldraroll. Bla bla bla bla. Jag fattar inte vad problemet är. Om någon inte vill ha en föräldraroll, skaffa inte barn och skaffa inte en partner med barn.


    Inte alls, mitt råd är att barnet och partnern ska ha en relation som båda känns bra, det kan vara allt från en kompis till föräldraroll.

    Att pådyvla en barn-föräldraroll slutar ofta inte bra.

    Vi är flera härinne som har partner med barn och våra roller ser olika ut. En del har en föräldraroll, en del mer som en moster/faster.

    Jag har aldrig haft en föräldraroll gentemot sambons barn, vi har ömsesidigt plockat russinen ur kakan och det har fungerat utmärkt för oss.

    Eftersom de allra flesta barn har två fungerande föräldrar, så behövs ingen extraförälder, det viktigaste är att barnet känner sig trygg i den relation den har med den nya, inte vilken roll den nya har
Svar på tråden Jag är rädd att min man inte bryr sig om min son på riktigt