Hur ska jag klara detta..

I efterhand kommer du kunna vara tacksam över att barnen är så stora i alla fall.De har fått det bästa av er båda i många år. För det är inte lättare att separera när man har små barn och inte tid att vara ledsen. De förstår oftast inte och sorgen över att inte ha sammanboende föräldrar följer med oss än. Hon är 8 år nu och vi separerade när hon var drygt 1.

I vårt fall berodde mycket på hans psykiska problem. Han förordade familjerådgivning ca ett halvår innan det slutgiltiga beskedet, men det var bara för att kunna påstå att han gjort allt. I praktiken var han inte alls intresserad att jobba på vårt förhållande. Vi skulle också försöka hålla sams de 3 månader det var rimligt att jag fick chansen att söka ny lägenhet. Tyvärr fick han plötsligt en knäpp och blev hotfull, så jag fick ta dottern och fly. Jag satte henne i bilen innan jag sprang in och hämtade gröt och välling, så vi hade så vi klarade oss till nästa dag. 

Redan innan jag flyttade för gott 2,5 veckor senare kunde han inte avvara sitt dejtande på nätet mitt framför ögonen på mig. Det gav sjuka spänningar.

Sedan många år är jag evigt tacksam att jag tog mig ur hans klor då jag inte ville ha några hot om att han skulle ta livet av sig om jag lämnade. Idag lever jag med min sambo och vi har två gemensamma barn. Så livet kommer rulla vidare även för dig, även om det tar tid.

Jag dejtande ganska friskt på nätet, mest för att älta av mig i början i skift. 

Vid en annan separation började jag gå på danskurser då det var ett bra sätt att komma ut och träffa folk och höja sin egen självkänsla om inte annat.