Varför har ni inte Facebook?
Anonym (Näää) skrev 2019-03-16 14:04:20 följande:
Ja, jag fick en konstig känsla redan vid när massa icke-vänner men bekanta människor från skoltiden ville bli vänner och sedan grattade på födelsedagen,
Alltså, f-n vad bissart - och som du säger "låtsasbekräftelser" från männsiskor som egentligen skiter i vad du gör.
Jag vill hellre skippa allt det och få en enda härlig kram och blombukett från min kille. Det är på riktigt och värderas så mycket högre i min värld.
Några vänner hade redan avslutat Facebook vilket inspirerade mig. Jag tyckte Facebook var kul 2008 när jag mest hade mina dåvarande kurskamrater som vänner men sen skaffade mina föräldrar och fastrar Facebook och tillslut var jag ?vän? med fd lärare, väldigt avlägsna bekanta, folk jag träffat på en kurs en gång för 7 år sen osv.
Jag avföljde alla eftersom jag inte är intresserad av att se en massa brus från 409 personer varje dag från deras vardag.
Kvar i mitt flöde var då politiska sidor jag följde.
Jag hade slutat skriva statusar eftersom jag hade för många facebookvänner och min pappa kommenterade varenda jävla bild eller kommentar jag skrev.
Jag var absolut inte avundsjuk på lyckliga människor eller missunnsam mot semesterbilder dock, det var typ det enda jag gillade.
Däremot är det en time consumer. Folk som har Facebook scrollar igenom flödet varje dag. Det klipper av uppmärksamheten från livet här och nu och fyller hjärnan med en massa nonsens.
Jag håller också med om att det är absurt med grattishälsningar från random personer som inte ens skulle hälsa på en om dom såg en på besök i stan där dom bor.
Tex skrev min bonusmammas brors fd flickvän (ni ser!) ett jättevanligt grattis till mig, på min wall, på min födelsedag innan jag gick ur Facebook. Det var så fint skrivet tyckte jag för hon skrev att hon tänkte på mig och önskade mig en fantastisk dag och jag blev genuint glad och skickade ett julkort till henne samma år. Alltså på posten. Då blev hon helt chockad och skrev ett Mail på facebook att det var en sån överraskning att jag kom ihåg henne efter alla år och att hon blev så förvånad osv. Då tänkte jag på hur lite det betyder att skriva en kommentar på facebook.
Många som kommenterat mina bilder, grattat mig för nytt jobb osv skiter fullständigt i mig. Om jag som sagt skulle ha ringt dom och sagt att du, jag skulle tycka det var kul att ta tåget och hälsa på dig i Växjö/Stockholm/Berlin/London så hade dom trott att jag var askonstig för då gör man helt plötsligt inte så med någon man gick på samma universitet som för 10 år sen men inte ens umgicks med eller kände då.
Men man ska se varandras bilder på våra barn, privata semestrar, veta hur ens föräldrar skriver att man är deras lilla prinsessa ;p osv och skriva hjärtliga gratulationer på födelsedagen till osv.
Jag raderade mitt konto och har inte ångrat mig. Har kvar mina vänner ändå. Det känns dessutom kul att ha en massa nyheter att prata om nu med dom som bor i andra städer/länder. Dom/jag har inte redan sett allt på Facebook.
Ps, konstiga typer som svarar i tråden och måste hacka på dom som inte har Facebook, det får ju inte direkt Fb att se bra ut ;)