Ständigt denna offerkofta att skylla på att relationen är dålig. Om den är så jäkla dålig så är det bara att lämna eller?
Erkänn som det är istället. Ni vågar inte lämna för att ni är reda att bli ensamma och förlora er trygghet. Er snuttefilt!
Att inte våga vara ensam istället för i en relation man anser är dålig är TADA
fruktansvärt svagt!
Anonym (Esme) skrev 2019-03-16 11:25:45 följande:[/quote-nick]Ständigt denna offerkofta att skylla på att relationen är dålig. Om den är så jäkla dålig så är det bara att lämna eller?
Erkänn som det är istället. Ni vågar inte lämna för att ni är reda att bli ensamma och förlora er trygghet. Er snuttefilt!
Att inte våga vara ensam istället för i en relation man anser är dålig är TADA
fruktansvärt svagt![/quote]
Du tänker lite fel. Relationen behöver inte vara dålig på alla sätt, bara på sex och närhetsbiten, kanske att bli sedd. Om allt är dåligt så är det lätt och kanske klokt att lämna. Det är när allt annat är bra som det är svårt och kanske dumt att lämna. Det är inte det att " inte våga vara ensam" utan att man inte tappat hoppet om sin relation, att det finns så mycket i den som är bra så att man inte VILL lämna.
Anonym (Esme) skrev 2019-03-17 11:22:19 följande:[/quote-nick]Jag tänker inte fel. Om relationen är bra i övrigt så diskuterar man problemet med sin partner och kommer fram till en lösning. Antingen kräva öppet förhållande, att man får medgivande att vara med en annan eller att man hittar på nya saker om sexlivet är trist.
Det finns inga ursäkter för otrohet. I ett förhållande kommunicerar man med varandra.Om allt annat är bra och man vill behålla sin partner trots att sexlivet inte funkar, varför ska man då vara otrogen och riskera förstöra sitt förhållande? Då kan man lika gärna lämna på en gång utan att såra någon i onödan.
Kommunikation is the key. Om den inte fungerar så är det ren lögn att förhållandet är bra i övrigt.[/quote]
Jo du tänker fel för du förutsätter att folk är idioter som inte kommer på att man kan prata om saker. Tro mej, prata är det första man försöker med. På tusen olika vis. Kommunikation bygger dock på att båda vill prata. Den som inte tycker sexlösheten är ett problem öht tycker inte det behöver pratas. Eller kan inte hitta orden. Det går inte att tvinga någon att kommunicera. Självklart är det nyckeln, det håller jag helt med om men det räcker tyvärr inte att ena parten vill och kan prata.
Hur tänker du i sista stycket, om man vill behålla sin partner ska man lämna på en gång? Verkar lite bakvänt. Jag hoppas att du aldrig behöver hamna i situationen att behöva välja mellan att leva med ditt livs kärlek eller uppfylla ett av livets basbehov sex. Finns det mindre barn inblandade så är det ännu mer komplicerat och alla är förlorare.
Ok, men du sade om allt fungerar utmärkt utom sexlivet.
Anser du att ett förhållande fungerar bra om inte kommunikationen fungerar? Om den ena inte bryr sig om att lyssna på den andres känslor och behov? Den ena inte ser den andre? Är det verkligen bara sexbristen som är dåligt i förhållandet då?
Jag anser att det i sådana fall att relationen saknar så mycket mer än bara sex. I det stora hela saknar den respekt, hänsyn, kommunikation m.m.
I en bra relation ska man kunna kommunicera om hur man känner. Det är basic och A och O i hela relationen. Därför är det inte bara sexet som saknas i den relationen, utan den saknar det mest grundläggande. En sådan relation skulle jag lämna direkt, Inte för sexbrist utan p.g.a att partnern inte lyssnar på mig, och inte bryr sig vad jag tycker och tänker! Kommunikationen är väsentlig och en av de viktigaste byggstenarna i ett förhållande.Det kanske inte är så märkligt att inte sexet fungerar, om inte kommunikationen gör det?
Det jag menade i sista stycket var att det är bättre att lämna på ett bra sätt. Att inse att det inte fungerar (då man är så olika) och sörja det bra man hade. Än att vänta på den dagen otroheten upptäcks och man sårar någon djupt. För att inte tala om de år man slösar både av partnerns liv och sitt egna.
@esme, vi får hoppas att du aldrig går in i väggen, mår psykiskt dåligt, drabbas av sorg, drabbas av jobbrelaterade problem så att du tappar orden. Och om det ändå händer och du blir lämnad av din partner för att du inte förmår prata, hoppas att du orkar uppskatta det då.
Jag har redan varit med om mycket av det. Men om det är någon jag vill prata med då så är den min man. Om det nu skulle bli så jobbigt att det inte hjälper att prata med min man så söker jag såklart hjälp. Jag ser min man även som min allra bästa vän, och kanske är det därför vi har så bra kommunikation som vi varit tillsammans i över 25 år.
Om min man inte skulle känna att han kan prata med mig om allt så skulle jag bli ledsen, då jag förutsätter att han känner tillit för mig. Precis som han gör med sina bästa vänner. Om han skulle välja att inte prata med mig med hänsyn för att inte tynga ned mig, så skulle jag kräva att han talar med någon professionell.
Är det inte en bättre väg att gå? För vad hjälper det oss och vår relation att han sitter och grubblar, medan jag är otrogen mot honom?
Det finns inga ursäkter att vara otrogen, även om många tar till det de tror är enkla lösningar på svåra problem. Den enda anledningen till att man är otrogen är och kommer alltid förbli egoism, man gör det för sin egna skull och skyller på andra för att slippa dåligt samvete,
Att vara otrogen för att slippa bryta upp ett förhållande med små barn är något jag personligen avskyr att höra. Jag var ett av de barn som blev tvungen att växa upp i ett otroget dysfunktionellt förhållande fullt med bråk(en mamma som svek, ljög och var otrogen i nära 20 år). Än idag har hon mage att påstå att det var för vår skull, men jag som fick hela min syn förstörd på hur ett förhållande och kärlek ska vara, och hade svårt att få tillit för någon under uppväxten (precis som mina syskon) anser att det endast var för hennes skull. Hon klarar nämligen inte av att vara ensam och stark.
Jag har mycket mer respekt för folk som säger som det är. Att de är otrogna för att de tänker främst på sig själva, än har en massa ursäkter och skyller ifrån sig.
Jag vet inte riktigt hur jag ska svara på din fråga, den är lite konstigt ställd?
Orsaken till att man är otrogen(i någon av dess definitioner) är för att få ett behov tillfredsställt. Olika individer har olika behov som premieras och som skiftar genom livet. Det behöver ju inte vara just sex.
En del behov är det accepterat att man tillfredsställer utanför förhållandet, en del beroende på geografi och socioekonomiska betingelser.
Brist på respekt? Ja, i bland, men inte nödvändigtvis. Jag kan skatta en partner mycket högt, respektera till månen och samtidigt inse att han/hon inte kan uppfylla ett eller flera av mina behov. Det är ju fakta, ingen är fullkomlig.
Det finns som sagt många olika typer av otrohet. Och människor har olika gränser. Gränserna är sällan definierade i ett förhållande. Vad som är otrohet för den ena är det inte nödvändigtvis för den andra.
Sexchat har folk väldigt olika åsikt om till exempel.
En gräns de flesta verkar ha är fysiskt sex, och det är oftast det som folk läser in när de läser ordet otrohet.
Och samtidigt känner de flesta ett större svek och större smärta vid emotionell otrohet. Utan sex. Är det brist på empati att bli "kär" i någon annan? Egoistiskt?
Nu finns definitionen "otrohet via sociala media" till exempel. Du tillbringar mer tid på forum än med din partner, andras åsikter är viktigare än partners etc. Man har lagat en middag för två och partnern rasar loss på Twitter istället för att titta dig djupt i ögonen och skåla. För mig personligen är detta förkastligt, medan andra tycker att det är bra för att de själva kan uppdatera sin Facebook eller skriva en rad på Familjeliv.
Eftersom det finns så många trådar av den här typen har jag skrivit en himla massa om vad jag tycker och tror i dem. Det börjar bli tradigt att upprepa sig och hamna i samma hjulspår hela tiden.
Jag tycker att diskussionerna blir väldigt svartvita och dömande.
Jag kommer bara svara delvis på detta då jag har ont om tid.
Var gränsen går är inte så svårt att lista ut. Om man vågar vara öppen och ärlig med det man gör så är det inte otrohet. Om du måste gå bakom ryggen på din partner är det inte så svårt att lista ut att det är fel?
Nu kommer jag åter börja tjata om meningen med att kommunicera med sin partner. Det du skriver bevisar bara att ett förhållande inte är värt ett skit om man inte kan kommunicera. För om man kan kommunicera med sin partner så vet man var den andre står. Man vet vad den anser är gränsen för otrohet!
Nej, man är inte egoistisk för att man blir kär i en annan. Men om man blir det och ändå vill äta kakan och ha den kvar. Ja, då är man väldigt egoistisk! Då bortser man från den andre partnerns behov och önskningar, bara för att tillfredsställa sina egna.
Skulle man då ha frågat om det är ok med sexchatt för partnern? Kanske. Men denne skulle antagligen ha känt sig kränkt och otillräcklig ändå?
(Dessutom, många förhållanden där otrohet eller annat svek kommer upp på tapeten hamnar istället just i kommunikationsläget igen. Man närmar sig och skapar en stabilare grund för ett fortsatt förhållande)
Ja, om man så gärna vill sexchatta så får man höra efter vad den andre anser om det? Jag kan lova att partnern känner sig mer kränkt om du går bakom ryggen och gör som du själv vill, än om du är rakt ut ställer en fråga. Du vet nog att det är sveket och lögnerna som är värst.
Nja, visst händer det.. men oftast är kostnaden så mycket större. Brist på tillit m.m. Jag tror att det hade fungerat bättre om kommunikationen förekommit otroheten. Varför ska otrohet behövas för att man ska kunna kommunicera? Då är det ett allvarligt fel på förhållandet från första början, och kanske bara bra att man bryter upp.
Jag har mer än 20 års erfarenhet på hur destruktivt otrohet är. Inte bara för de inblandade utan hela familjen som sådan. Jag har redan hört de allra märkligaste ursäkterna till leda. Konstigt att det inte finns lika mycket dåliga ursäkter om man skulle behandla sin bästa vän på samma vis?
Jag skulle aldrig behandla min bästa vän så illa, och jag anser min partner vara min allra bästa vän. Ingen känner mig så bra som han gör.
Ja tyvärr, men inte frivilligt direkt. Jag och mina syskon fick den trevliga upplevelsen att vara "försökskaniner" i en familj med otrohet. Det som folk så fint beskriver"ett förhållande man stannar för baaarnens skull", medan de fortsätter att vara otrogna på sidan om.
Det är nog första gången vi är överens om något. Jag håller verkligen med om detta.
Ändå är det många som kommer med den ursäkten för att slippa lämna sin trygghet, och ändå kunna ha ett förhållande på sidan om. Det är otroligt egoistiskt att stanna i ett förhållande (för barnens skull) om man avser att fortsätta vara otrogen. Det om något är att skapa en destruktiv uppväxt för sina barn. De förstör barnens hela syn på vad kärlek är,och hur förhållande bör vara.
Nä, så tror jag absolut inte att det är.. mycket handlar nog mer isf om hur deras nuvarande förhållande är, ngt kanske inte är bra i förhållandet.. är allt på topp i ett förhållande så tror jag absolut inte hen skulle vara otrogen.....Det är ett bevis på att ngt är dåligt i förhållandet.
Det man inte vet mår man inte dåligt över? Gäller det även om partnern skulle göra grovt brottsliga saker som ex våldta, råna m.m. Då låter det genast inte lika hurtigt längre? Allt man ljuger om som riskerar komma fram och förstöra förhållandet är fegt, egoistiskt och fel.
Du kanske anser så men jag anser inte att det är rätt att gå bakom ryggen och ljuga för att vi ska få bättre sexliv. Om ens partner behöver ljuga för att förhållandet och sexlivet ska fungera så kanske det är lika bra att hitta en ny.
Vad har allt detta med ensamrätt till allt att göra? Den som är otrogen tar sig ju ensamrätt att göra vad den vill, medan partnern minsann ska hålla sig i skinnet? Det är ju den otrogne som tar sig friheter som den andre inte får.Varför ska den ena få göra som den vill,men inte den andre. När otrohet inte sker på lika villkor?
Angående de sista sakerna du skriver om att gå på kvällskurs eller gå på promenader..Hur kan du koppla normala vardagliga hobbies till att ljuga och gå bakom ryggen på sin partner? Så bara för att man misstycker till att partnern är otrogen, så misstycker man att den ska få gå ut själv på promenader och kurser?