Ledsen över min 5åring (livet är ett helvete)

Helt ärligt, och jag skriver inte detta för att såra dig,så tror jag att barnen hade mått bäst om yngsta dottern hade kunnat ha sitt primära boende hos pappan och bo hos dig varannan helg.

Kram. Nåt svar har jag inte tyvärr. Men låter fruktansvärt jobbigt för dig/er. Ingen möjlighet med avlastning ex en helg i månaden? Då du får vara bara du. Gå inte med i pappans planer, det skulle du ångra en dag. Tror jag. Önskar du hittar hjälp i er vardag o åt din större flicka.

Är det ingen tid på dagen ni är ensamma lilla och du, innan stora kommer hem, när ni kan umgås och göra något tillsammans? Ni behöver få vara själva. Kan stora vara hos mormor och morfar någon helg kanske?

Vad är det som ger stora sådana utbrott?

Jag försöker hela tiden göra det bästa för barnen men jag vet inte vad jag kan göra för mig själv. Jag vill hitta något sätt att tänka så jag kommer upp ur det här djupet. För min skull och deras.

Jag tror inte det vore bättee om yngsta bodde hos pappan. Eller jo kanske temporärt för henne. Men hon är min ögonsten och det hade förstört vår relation helt. Nu har jag en chans - kanske - att göra den bättre. Jag tror jag går under utan henne själv med min äldsta. Hemskt men sant.

Jag har ingen avlastning. Eller kan ju lätt få för yngsta men ingen orkar med äldsta ens ett par timmar. Hon går inte i skolan längre utan är hemma hela tiden sen traumat. Bup ska väl jobba med det men de har inte ens fått henne trygg med dem än.

Enda tiden jag har själv med yngsta är när äldsta sover. Det gör hon ibland oregelbundna tider. Annars är hon alltid här.

Yngsta går på förskolan. Så äldsta har mycket ensamtid med mig.

Utbrotten kan vara småsaker, vad som helst.

Har du tagit upp förslaget om umgänge med din äldsta dotter? Det låter ju som att hon uppfattar honom som sin återvändande far och att då bli ratad måste vara otroligt smärtsamt. Han kanske kan ha henne en helg i månaden på umgänge eller två timmar i veckan?

Jo han har inget intresse för att träffa henne eller mig. Han vill inte ha något att göra med min familj säger han, utöver sin dotter. Jag har försökt fråga honom varför (jag har inte gjort honom något ont) men inte fått något vettigt svar annat än att han dels har noll intresse av det och inte tänker göra mig eller henne några tjänster och att det blir konstigt för hans sambo då som kanske börjar tro att han vill "tillbaka" till min familj/mig. Så han markerar hårt emot det. Han vägrar diskutera det mer.

Problemet är ju din äldsta dotter, men det verkar du ju ha förstått. Din ex-pojkvän har inga skyldigheter gentemot din äldsta, det måste du ju förstå? Han var ett svin som inte tog ansvar för sin egen dotter de första åren men verkar åtminstone ha ändrat sig. 
Om jag vore du så skulle jag låta din yngsta vara hos pappa lite mer, så att du har tid att reda ut allt detta som händer med din äldsta. Hon verkar dessutom trivas vâldigt bra hos sin pappa och han sambo och skulle kanske tycka att det var skönt att inte behöva vara med sin storasyster så mycket ett tag? När ni sen har hittat något som fungerar med äldsta så kan hon ju komma tillbaka lite oftare. 

Och för din egen skull; sluta tro att du vet vad ditt ex vill och försöker göra... Du vet inte alls så länge du inte har frågat honom rakt ut och han har gett dig ett ärligt svar. Förmodligen så har han bara insett att han vill ta lite mer ansvar och vara en del av sin dotters liv. Måla inte upp några scenarion, du mår bara ännu sämre av det. 

Jag tycker det är ett vettigt svar. Han har en relation med en annan kvinna och en ny familj med henne. Hans fokus ska vara på sin sambo och sina barn, inte dig och ditt äldsta barn.

Tror du verkligen att äldsta skulle må bättre av att komma på nåder till en familj som inte vill ha henne där i vilket fall som helst?

Nej du, TS, du får se till att yngsta dottern får så mycket tid som möjligt utan den äldsta. Det du utsätter henne för är snudd på misshandel/vanvård. Se till att pappan får boendet och mesta boende-tiden och nöj dig med varannan helg. Ditt primära jobb som mamma är att ge dina barn de bästa förutsättningarna du har möjlighet till i livet, inte curla ditt eget ego.

Det var ju jag som ställde en fråga! För kanske äldsta skulle må bra av att åtminstone få umgänge med den hon betraktade som sin far under några år.

Gå inte så hårt åt ts, hon befinner sig ju i en jättejobbig sits!!!

Oj oj vad ni inte förstår frågeställningen i tråden. Jag gör allt jag kan för att hjälpa äldsta dottern. Jag låter pappan ha yngsta dottern så mycket han begär.

Det tråden egentligen handlar om och det jag vill ha hjälp med är hur jag ska hantera mina egna känslor angående det här - att jag känner att min och yngstas relation blir sämre för att vi har mindre tid ihop - oavsett om det är pga äldsta eller pga att hon är hos pappan. Jag känner mig ersatt av hans sambo. Jag känner att jag knappt mäktar med min äldsta men har ingen avlastning. Den ljuspunkt jag har i livet är min yngsta och för att skydda henne måste jag minimera tiden med henne.

Självklart går barnen först. Men det betyder inte att mina känslor är oviktiga. De är viktiga både för mig själv och för att det är svårt att finnas där för barnen när man ser allt i svart.

Så det är mina känslor jag ber om hjälp att hantera. Det är i många fall fula känslor som att inte vilja unna pappan en mkt bättre relation med yngsta än jag har pga mina negativa känslor mot honom. Det är svartsjuka. Det är depression och saknad och känslan av att inte kunna hantera och trygga sina barn.

Jag vill ha hjälp med de sakerna :( Självklart gör jag det som är bäst för barnen men vill ha hjälp med att stå ut med att göra det.