Jag vill ha barn, han vill vänta

Har du förklarat hur du känner? Om ni nu hade en deal att skaffa barn vid 30, vad är det som fått honom att ändra sig? Känner du att ni kan ha en öppen dialog om det hela?

Kram

Går det att nå en kompromiss med honom? Vet du VARFÖR han vill vänta? Finns det något du kan göra för att det ska bli mer okej för honom? Exempelvis om han känner att han har vissa upplevelser han vill hinna ha först, gå igenom vilka de upplevelserna är och planera för hur ni ska kunna ha dem antingen innan ni skaffar barn eller arrangera så att ni kan det även med barn (någon släkting som kan barnvakta i en vecka medan ni bestiger berg i Asien?). Eller har han några besvär som gör att han drar sig för att skaffa barn och vill skjuta upp det? Kanske oroar han sig över någon eller några aspekter av livet som förälder. Försök helt enkelt att prata med honom om orsaken till att han vill vänta och se om det finns något du kan göra åt det för att han ska känna sig nöjd.

Vi har haft diskussion många gånger, men anledningen till att han vill vänta är att han inte känner sig redo. Vet inte om man någonsin kommer att bli redo, vill inte heller pressa honom. Vi har lite renoveringar som behöver fixas, men inget akut. Känns som att vi bara ska kompromissa för att han blir nöjd med timingen, men är också rädd att han lämnar mig om det tar lång tid att bli gravid sen när vi bestämmer oss. 

Det är nog som du säger att man är aldrig riktigt redo, oavsett om man är 20 eller 40. Låter som att han är nervös helst enkelt. Har du någon klarhet i vad han menar med redo? Redo att ha ett hem passande för ett barn? Mogen nog att ta hand om ett barn? Tror inte att han kommer känna sig mer "redo" om några år utan om ni har rätt förutsättningar för barn (finansiell trygghet, stabil relation osv) och ni vet att ni vill ha dem, så kommer det förmodligen inte göra någon vidare skillnad att vänta. Allt det leder till är att ni blir äldre och en nackdel med det är att man blir tröttare. 35 är inte så gammalt, men hur blir det när ungen är tio år gammal och ni är 45? Då har man kanske inte lika mycket ork att springa runt och spela fotboll på gräsmattan som man hade för några år sedan. Att vara medelålders med småbarn är nog inte idealt, inte heller kul att vara alltför gammal när barnet växer upp. 55 år när ungen är 20. Hur mycket ork kommer ni ha? Hur mycket kommer ni kunna leka med eventuella barnbarn? En nära släkting till mig fick en sladdis i övre 30-årsåldern och medan hon givetvis älskar sin son säger hon också att hon egentligen var för gammal, att hon inte har energi att ta hand om ett småbarn i sin ålder. Så det är värt att ta i beaktande. Kommer ni hinna göra något de kommande fem åren som gör er mer "redo" eller är det mest bara en känsla av oro? Som sagt, ingen är nog någonsin riktigt redo.

Om du skulle bli oplanerat gravid, hur reagerar han på det? . Där har du liksom själva nyckeln till hur du kan agera. Skulle han iskallt kräva abort kanske han faktiskt inte vill ha barn alls...?

Han kommer inte känna sig mer mogen vid 35 än vid 30, är jag rätt säker på. Säg till honom att du ger honom ett år att bli redo. Är han inte det då så måste du gå vidare. Förstår att du älskar honom men kompromissa inte om barn. Det är vissa som inte kan få barn efter 35.

Och om du ger honom året (tills ni är 30 som ni sade) så måste han ju aktivt försöka bli redo. Fråga vad han behöver, prata om det. Inte bara skjuta upp. Behöver han gå i terapi, göra vissa grejer i livet, ändra gamla vanor etc. Fråga vad han behöver. För en vag känsla av att bli redo kommer inte från ingenstans.

Har en väninna som väntade in sin sambo och han sköt upp det konstant. Till slut var hon 37. Han ville vänta till 40+ då. Då tröttnade hon och gjorde slut. Mötte ny kärlek och nu är hon 41 och de fick ett barn förra året. Hennes gamla sambo har ny tjej men är fortfarande inte redo för barn. Kanske blir han aldrig det eller så blir han det vid 50 och då behövs ju en yngre tjej.

Min väninna är så glad att hon lämnade honom.

Kan tillägga att min ex-man var 45 när han fick sitt fjärde barn (vårt gemensamma) och han kände sig ändå inte redo.

Risken är ju att han inte kommer känna sig mer redo om några år, utan inser att han inte ville ha barn alls. Då kan det riskera att bli för sent för dig att hitta nån ny och börja om, ifall du känner att du inte vill vara utan barn.

Fertiliteten sjunker väl en hel del hos kvinnor efter 35, samt medför en del ökade risker.

Det är bara att välja tyvärr.

Jag skulle aldrig gå med på att vänta. I alla fall inte i en situation där allt i livet är ordnat och man har en stabil relation. Man vet aldrig hur svårt det kommer bli. För honom är det enkelt, han kan lämna och skaffa barn med en yngre i värsta fall, män har ju inte riktigt samma tidspress, men vad kan vi göra om det drar ut på tiden och det blir för sent? Inget.
Saken är ju den att väldigt få personer känner sig någonsin riktigt redo och det går inte att gå runt och vänta på att det en dag helt plötsligt ska slå till...