Ska man vara vän med sitt ex?

Jag tycker att du ska göra det som fungerar för dig. Om det inte ger dig något att vara vän med henne, så var inte det. Det räcker att ni har en bra kontakt när det gäller barnen, att ni kommer överens om den biten. Utöver det behövs inget, om du inte vill.

När det gäller huset, så ska ni så klart göra ett avslut, du ska inte stå på lånen. Antingen säljer ni det eller så bor hon kvar och köper ut dig.

Jag måste få fråga - hur gamla är barnen? De bor väl inte med sin mamma i radhuset?

Du känner alltså att det är rätt att tvinga dina barn att flytta från sitt hus? Där förstår jag inte riktigt hur du tänker. Har de inte redan tvingats till tillräckligt många förändringar?

Om du är glad å trevlig å tillmötesgående mot ditt ex så löser det många problem.

Då blir hon glad och du får glada barn.

Livet blir lättare ...är det svårt tycker du?

Så spela en roll ...var skådespelare när du pratar med henne ....att det är på låtsas.

Livet är för kort för att tjafsa jämt ...

Sen de praktiska sakerna med hus å pengar ...de får du sköta själv.

Det är svårt då ni har barn. För deras skull tycker jag ni ska vara vänner. Förstår mig inte på föräldrar som slutar att ha en relation och är korta mot varandra när dom har varannan vecka.

Hade ni inte haft barn hade jag sagt bryt helt.

Har man barn får man stå sitt kast. Det är inte optimalt i nya relationer och jag tycker inte att man ska bilda nya familjeliknande relationer heller utan sätta barnen främst och absolut vara vän med den andra föräldern. Gärna göra gemensamma aktiviteter ibland allihop (och ge fan i svartsjuka nya partners som inte tål det).

Utan barn tycker jag tvärtom, gå vidare, stäng dörren.

Det gör man väl som man vill, men jag brukar iaf ligga med mina ex ibland även om jag har nytt förhållande. 

Du kan ju ge henne alternativen att sälja huset eller att du bor där och hon flyttar ut. För barnen spelar det ju ingen roll vem av er som bor där.

Jag förstår hur du tänker rent ekonomiskt. Men har du sett det ur barnens synvinkel?

De har absolut inte bett om skilsmässan. Helt plötsligt flyttar pappa. Barnen måste bo på två olika ställen. Föräldrarna ger inte riktigt samma trygghet längre, eftersom de uppenbarligen blivit galna. Enda fasta punkten är att de åtminstone har kvar sitt hem på halvtid. Så bestämmer pappa att även deras hem ska tas från dem. Tror du då att barnen nickar instämmande och tycker att du har tagit ett förnuftigt beslut? Tänk dig för innan du ställer några krav! Tänk över hur det påverkar barnen och ditt förhållande till dem.