Skynda på neuropsykiatrisk utredning?

Jag är väldigt påläst om NPF. I ts fall handlar det inte om att ta intiativ hon står redan i kön.

Och hen möter motgångar, vilket gör det väldigt lätt att ge upp för att man inte orkar. Jag är mitt i min utredning och för några timmar sen avbokade för andra gången min tid för att jag helt enkelt inte orkar.

Det här är andra gången jag startat en utredning, första gången gav jag upp för att jag kände mig motarbetad av psykologen.

Jag förstår att det kan vara svårt med en utredning men avboka två ggr? Det blir liksom lite fel i en tråd där någon tycker att kö:erna är långa. Här är det jättesvårt att få tider med utredande psykolog.

En gång är ingen gång, att avboka till psykologer/kurator i vanliga fall har jag full förståelse för men just i utredningssyfte och på tal om långa kö:er... Klart att det händer men förstod inte riktigt meningen att skriva det. Om personen inte ligger i ett hörn och panikgråter så tycker jag nog man får dra sig dit men det är min logiska del som pratar... Jag vet att det inte är enkelt.

 

I det här fallet vill ts göra ett aktivt val och gå ur kön, det är inte så att hon inte orkar gå till en psykolog. Jag tycker också man har ett ansvar oavsett om man har en diagnos eller inte man kan inte skylla ifrån sig hela tiden. Jag vet att jag kommer få massor av skit nu men jag anser inte man är ett hjälptlöst barn utan ansvar och skyldigheter för att man har en diagnos. Jag anser också (tillskillnad från de flesta på FL) att man inte är en vandrade diagnos, alla med NPF har både styrkor och svagheter som inte beror på diagnosen

I det här fallet vill ts göra ett aktivt val och gå ur kön, det är inte så att hon inte orkar gå till en psykolog. Jag tycker också man har ett ansvar oavsett om man har en diagnos eller inte man kan inte skylla ifrån sig hela tiden. Jag vet att jag kommer få massor av skit nu men jag anser inte man är ett hjälptlöst barn utan ansvar och skyldigheter för att man har en diagnos. Jag anser också (tillskillnad från de flesta på FL) att man inte är en vandrade diagnos, alla med NPF har både styrkor och svagheter som inte beror på diagnosen

I det här fallet vill ts göra ett aktivt val och gå ur kön, det är inte så att hon inte orkar gå till en psykolog. Jag tycker också man har ett ansvar oavsett om man har en diagnos eller inte man kan inte skylla ifrån sig hela tiden. Jag vet att jag kommer få massor av skit nu men jag anser inte man är ett hjälptlöst barn utan ansvar och skyldigheter för att man har en diagnos. Jag anser också (tillskillnad från de flesta på FL) att man inte är en vandrade diagnos, alla med NPF har både styrkor och svagheter som inte beror på diagnosen

Jag har aldrig sagt något annat heller.Då kan det inte vara så viktigt för dig. Strunta i det i så fall.Visst kan man visa förståelse men till en viss gräns. När någon medvetet gör ett dåligt val och vet om konsekvenserna av det innan tänker jag inte sitta och tycka synd om personen.

Det du gör mu kallas härskarteknik, jag har hängt hör lite för länge för att gå på det. Det går att vara påläst och inte tycka exakt som dig, dina åsikter är inte av gud givna och absoluta sanningar.

Som sagt jag tänker inte tycka synd om någon som fattar ett medvetet beslut, ts är en vuxen människa och måste själv göra det som känns bäst för henne.

cereb.se/

Här kan du göra "självremiss". Väntetiden är drygt 3 mån. Punkt.