Pojke 7 år med ADHD - Aptitlöshet av medicin, vad göra?

Skönt att du forskat och vet bättre än läkarvärlden i detta ämne. Hur kunde vi missa att det räcker med lite omega 3 och en löptur för att fixa detta? Tur att du finns som kan berätta det för oss!

*hrmmmpuckohosthost*

Jag är inget fan av medicin heller. Men som sonens läkare sa "Skulle du neka ditt barn glasögon om denne behövde det med?"

Han har så pass svår ADHD att endast anpassningar inte funkar. Har haft många och långa samtal med skolan innan han fick medicin och även med förskolan innan han fick diagnos och de har gjort alla anpassningar de kan. Han har fysisk aktivitet flera gånger i veckan. Men det räcker inte. Han har en svår ADHD i kombinerad form. Även om han tar medicin behöver han särskilt stöd och anpassningar i skolan. Det ena uteslutet inte automatiskt det andra.

Det är inte bara skolans krav han ska klara utan även kunna ha ett socialt liv med vänner etc vilket är svårt då han utan medicin är väldigt impulsiv och har kort stubin vilket resulterar i att ingen vill vara med honom när han slåss, skriker osv.

Precis som en person med diabetes inte producerar insulin så har min son för lite signalsubstans i hjärnan vilket gör att all information inte går hela vägen fram vilket gör att personer med ADHD ofta upplevs som att de inte lyssnar t ex. Han har svårigheter att sortera sinnesintryck, rikta uppmärksamhet, kontrollera impuls.

En person med en mildare form av ADHD kan garanterat klara sig långt med särskilda anpassningar i skolan t ex. Och allt eftersom ålder ökar ökar också förståelsen för sin egen problematik vilket gör att min son kanske klarar sig utan medicin när han blir äldre och själv får större insikt för sina svårigheter. Men när han är såhär liten blir det endast ett misslyckande att inte kunna sitta still på samlingar, att inte kunna vårda kompisrelationer, att inte kunna hänga med på lektionerna etc. Då är det min uppgift som hans mamma att ge honom rätt förutsättningar. En del är medicinen och den andra delen är att föra dialog med skolan kring anpassningar och särskilt stöd, vilket jag gör.

Är också skeptisk till allt mixtrande med mediciner som påverkar signalsubstanserna i hjärnan. Att dessutom bara ta det ibland får mig att undra om det verkligen är bra, känns inte så, men du kanske frågat lälkaren om det går bra att hoppa den ibland. Jag antar det iallafall. Men det känns verkligen skit att man ger 1,5åriga barn adhd medicin, jag tyckte det var galet att de gav mig som 15åring ssri som inte hjälpte. Hade det varit nu hade jag nog aldrig ens provat det. Har ni kollat barnet ordentligt fysiskt? Hormonerna hos endokrinolog? osv. Självklart är det bra att medicinen hjälper er son, men man är ju bara skeptisk mot just mediciner som påverkar hjärnan, det borde ha någon kroppslig anledning i grund och botten. Det pratas ju om det nu i forskningen, vad jag förstått det som. Tycker det känns läskigt med dessa mediciner, men som sagt bra när de funkar, men att han inte har någon aptit är ju inte bra, äta måste man ju.

Att hoppa medicinen är på läkarens inrådan. Dessa mediciner är väldigt kortverkande då de ska gå ur kroppen lagom till kvällen.

Hjärnan är ju också en del av kroppen.. det är ju inget hokus pokus som sitter i huvudet.

Sonens problem har en kroppslig förklaring: den del av hjärnan som styr aktivitetsnivå funkar inte riktigt på honom som den gör hos andra. Medicinen han får boostar denna delen av hjärnan till att fungera bättre.

Min son är 15 år och inte 1,5 år.

Det handlar inte om att jag inte orkar med min son -det handlar om att han inte klarar skolan och sig själv utan sin medicin.

Med medicinen kan han fungera på ett sätt som skapar positiva känslor, självförtroende, kompisrelationer och tillhörande känsla. Han får ordning på tankar och projekt vilket gör att han mår så mycket bättre. Han vill ju vara som de andra -inte utanför. Utanförskap skapar problem.

Om man aldrig har fått ha kompisar, gjort sådant som normalfungerande barn och ungdomar tar för givet som att bli bjuden på kalas ibland, åka på fritidsaktiviteter, klara av att åka buss själv. Osv. hur ska man då kunna bli en fungerande vuxen?

Utan medicinen hamnar han utanför allt detta och hur bra är det för självkänslan och måendet?

Om någon har hjärtproblem skulle du då säga till någon att sluta ta medicin för det inte är bra -det finns många nya mediciner som det inte är långtidsforskat på. Skulle du råda dem att anpassa allt runt omkring istället -isolera sig och inte anstränga hjärtat?

Dessutom varför kallar du adhd medicin för narkotika?

Det är inga knarkare vi pratar om här utan barn som kämpar för att ta sig igenom livet.

Min sin fick sin ADHD diagnos för över 1,5 år sedan. Han började medicinera med Equasym för cirka 6 månader sedan och vardagen och skolan fungerar såååå mycket bättre. Han har koncentrationen och impulskontrollen och är inte lika hyperaktiv som gör att de andra barnen inte upplever honom som elak och störig. Han kan följa med på lektionerna osv.

Men biverkningarna.

Han har redan från början varit liten i maten, men nu är det extremt. Han äter bra frukost hemma, men äter sen typ 2 små tuggor till lunch och många gånger vägrar Han äta middag alternativt äter två små tuggor. Kvällsfika äter han bra samt typ en frukt till mellis. Men detta är inte nog. Han har senaste månaden gått ner 1 kg, det är nu senaste månaden jag vägt honom hemma.

Sömnsvårigheter också. Det har han haft sedan innan också. Insomning speciellt. Han har fått melatonin för detta och det fungerade klockrent fram tills han började med medicin mot ADHD. Han har fått höja dosen, vilket inte hjälper alls. Han har fått tilläggsmedicinering mot ADHD med en svagare dos vid lunch för att se om det påverkar att han somnar lättare när effekten från medicinen sitter kvar, men inte.

Jag börjar fundera på att ge upp medicinering, samtidigt mår han mycket bättre och trivs mycket bättre i skolan och har kompisar som vill vara med honom.

Vad gör man!?

behöver inte ge upp medicineringen bara byta medicin testa Elvanse i stället jag själv har ADHD och i början körde jag concerta och hade näst intill ingen aptit och fick biverkningar o sådan skit så då bytte jag till Elvanse och det går hur bra som helst så kolla med läkaren om att testa den i stället tror dock att den är för vuxna men den funkar skit bra

Är också skeptisk till allt mixtrande med mediciner som påverkar signalsubstanserna i hjärnan. Att dessutom bara ta det ibland får mig att undra om det verkligen är bra, känns inte så, men du kanske frågat lälkaren om det går bra att hoppa den ibland. Jag antar det iallafall. Men det känns verkligen skit att man ger 1,5åriga barn adhd medicin, jag tyckte det var galet att de gav mig som 15åring ssri som inte hjälpte. Hade det varit nu hade jag nog aldrig ens provat det. Har ni kollat barnet ordentligt fysiskt? Hormonerna hos endokrinolog? osv. Självklart är det bra att medicinen hjälper er son, men man är ju bara skeptisk mot just mediciner som påverkar hjärnan, det borde ha någon kroppslig anledning i grund och botten. Det pratas ju om det nu i forskningen, vad jag förstått det som. Tycker det känns läskigt med dessa mediciner, men som sagt bra när de funkar, men att han inte har någon aptit är ju inte bra, äta måste man ju.

Vad jag vet förskrivs ej centralstimulantia till barn under 6 år.

Självklart existerar för och nackdelar med amfetaminer, som måste vägas emot varandra.

Om minskad aptit är enda problemet så vore det dumdristigt att byta till lisdexamfetamin.