Bryr mig inte ett dugg om hur andra gör. Känns mest larvigt när folk liksom ursäktar sig och flinar och säger höhö ursäkta nu svor jag det gillar väl inte du. Sen känns det väldigt obildat att slänga ur sig en massa svordomar hela tiden men det är ju inte mitt problem.
Att vägra svära, om det så behövs, kan ju å sin sida upplevas som högfärdigt. En och annan svordom ibland är ju en del av ett vardagligt, folkligt om du vill, språk. Hela tiden blir dock larvigt, det håller jag med om.
Ja. Vad tycker du om *slarv-varianter* då? Typ åh fan, åfasen osv, som inte beskriver tydlig ilska eller glädje. Samma aversion där?