Anonym (ta det lugnt) skrev 2019-03-27 12:38:09 följande:
I alla sådana här fall måste faktiskt barnen få bestämma! Ska man kuva ett barn, säga att de inte får säga vissa ord, ge dem dåligt samvete om de råkar säga fel? Är det små barn kan det helt enkelt vara enklare för dem att kalla båda för mamma, det är ju vi vuxna som envisas med att skilja på "ditt och mitt".
Tycker alla ni som så hårdbarkat bara skriker NEJ om en bonusförälder råkar bli kallad mamma eller pappa kanske borde fundera över varför ni blir så upprörda. Man blir inte mindre förälder för att ens barn har en bonusförälder.
Att ett barn kallas en bonusförälder mamma eller pappa behöver inte betyda att den inte älskar sin biologiska förälder.
Någon skrev om att respektera mamman, men det har väl inget med saken att göra tycker jag. Det här har enbart med barnet att göra, och att skapa en bra och trivsam miljö där barnet inte ska känna sig skuldbelagt för att man har en förälder med mindrevärdskomplex. Det får man, ärligt talat, hantera själv och vara vuxen.
Man behöver också lära sina barn att vissa namn/tillmälen är bundna till speciella personer. Någon annan här i tråden hade ett bra exempel angående att kalla sin kollega älskling. De flesta hade nog reagerat om deras respektive hade kallat någon utanför den närmsta familjen för älskling.
Jag skrev aldrig att barnet ska förbjudas att kalla TS för mamma men att hon kan vara vuxen nog att försöka sätta sig in i mammans situation och tala om för barnet att hon föredrar att bli kallad något annat än just mamma.
Nu har det ju framkommit vissa saker om mamman som inte framgick från början men man kan trots det försöka hantera det vuxet. Om barnet propsar på att fortsätta kalla TS för mamma har TS ändå gjort det hon kan innanför ramen för barnets välbefinnande.