Jag undrar seriöst. Både servicepersonal, vårdpersonal, folk privat och på jobbet tänker jag på, grannarna.
Tycker jag att nån är trevlig så är personen nyinflyttad.
Jag är uppvuxen i Stockholm och har bott i Göteborg också samt Uppsala.
Har aldrig känt såhär innan i Sverige.
Och ett annat gnällinlägg bekräftar att du har "rätt". Vi andra, som inte upplever detta, har alltså fel. Eller så är det två olika städer.
Jag gillar Malmö, jag träffar ofta folk med humor, med leenden. Att det finns surkartar är ju sant, men dom springer man på överallt.
Jag har läst igenom tråden igen och det mest direkt riktade mot dig var väl från ?b? som inte ens är från malmö, men du påstår ihärdigt att ?b? tydligt är en äkta malmöit/malmöbo, och därefter börjar andra också tycka du är lite irriterande
Det låter snarast som att du tagit illa upp av fördomarna mot Stockholmare och svarat med att utveckla en passivt aggressiv avsky för alla malmöbor vilket också är attityden som skiner igenom i tråden.
Fördomarna mot Stockholmare tänker jag inte förneka är skitmånga och de är jobbiga framförallt om man lättstött men annars gillar jag att malmö är lite mindre ?shiny? än andra städer, du kan hitta ärliga, trevliga och raka människor men möts väldigt sällan av stora fejkiga leenden och glättighet här.
Vår självbild överlever nog din flytt ska du se
Haha, du är så sjukt otrevlig! My god. Jag har fortfarande inte blivit personlig mot dig men nu börjar du också.
Har du svårt med läsförståelse? Jag skiter i vad nån annan säger om Stockholm, det gör alla Stockholmare. Tror du Londonbor bryr sig om att en bonde i Devon tycker dom är snobbar allihop och att det är hemskt i London?
Inte ett skit men Devon-bonden tar nog fram bössan om det kommer dit en Londonbo och klagar på befolkningen.
Finns inget att bli kränkt över. Poängen är just det. NI blir kränkta så in i helvete och blir elaka av att höra nåt liknande nu av mig.
Ja exakt, bristen på leenden. Bristen på vänlighet. Bristen på humor. Om att vara en f-a för person A är att vara ärlig beror det ju på att person A är en f-a innerst inne. Men det är ett misstag att tro att alla andra är det och att främlingars vänlighet och leenden är ?fejk?. Nu slog du iaf huvudet på kulturen här, allt är skit så den som kommer utifrån och ser shiny ut och är glad och trevlig är oärlig och falsk, haha.
Sen så är du bra blind om du tolkar ihop att jag är på väg att flytta med det jag skrev om er självbild. Er självbild är skör för att ni inte tål kritik om er stad, att jag ska flytta var ett svar på att du skrev ?stick härifrån?.
Som sagt, ha så kul :)
Japp, så är det. En dryg och otrevlig attityd är kraftigt överrepresenterad bland infödda Malmöbor.
De tycker att de är något alldeles extra, trots att det enda de har är en gräslig dialekt. En infödd Malmöbo kan liksom ALDRIG ta ett nej, de har alltid rätt och vet bäst och tror de är så himla speciella. Allt bemöts med ett ?Jau, men...? följt av en lång utläggning om varför Malmöbon är för fin för att rätta sig efter samma regler som alla andra.
Säg till en Malmöbo som söker på aluten med en sticka i fingret att hon visserligen var där först men ändå måste vänta för att Agda, 92 år faktiskt har hjärtstopp och måste prioriteras - då kommer det som ett brev på posten: ?Jau, MEN....?
Oerhört jobbigt folk faktiskt.
Malmö skulle kunna ha ?Jau, MEN...? som kommunslogan.
Och när Skåne blir en egen stat (vilket vi får hoppas sker snart) kan hela landet ha det som valspråk.
Jag kan hålla med dig, TS!
Är uppväxt i Göteborg, och har bott i Stockholm och Malmö.
Tyckte inte att folket överlag var så trevliga i Malmö.
Några drev tex med min treårings uttal av ordet "ja".
Låtsades som att hon inte förstod vad ordet betydde. Det uttalas ju annorlunda på skånska.
Det var bara ett exempel, men det var flera gånger som jag tyckte attityden var rätt trist och ogästvänlig i Malmö.
Tydligen är jag inte ensam om att uppleva det här.
Det var framför allt hur sura alla var som jobbade i affärerna, samt busschaufförer och städpersonal. Aldrig ett leende och bara gnäll eller skäll. Om man inte fattade på en gång så var det suckar. Jag tyckte det var stor skillnad mot Småland och Uppsala, där jag bodde förut. Men jag har stannat kvar och nu tänker jag aldrig på det, men de första åren var hemska.
Jag kan hålla med dig, TS!
Är uppväxt i Göteborg, och har bott i Stockholm och Malmö.
Tyckte inte att folket överlag var så trevliga i Malmö.
Några drev tex med min treårings uttal av ordet "ja".
Låtsades som att hon inte förstod vad ordet betydde. Det uttalas ju annorlunda på skånska.
Det var bara ett exempel, men det var flera gånger som jag tyckte attityden var rätt trist och ogästvänlig i Malmö.
Malmö skulle kunna ha ?Jau, MEN...? som kommunslogan.
Och när Skåne blir en egen stat (vilket vi får hoppas sker snart) kan hela landet ha det som valspråk.
Japp, så är det. En dryg och otrevlig attityd är kraftigt överrepresenterad bland infödda Malmöbor.
De tycker att de är något alldeles extra, trots att det enda de har är en gräslig dialekt. En infödd Malmöbo kan liksom ALDRIG ta ett nej, de har alltid rätt och vet bäst och tror de är så himla speciella. Allt bemöts med ett ?Jau, men...? följt av en lång utläggning om varför Malmöbon är för fin för att rätta sig efter samma regler som alla andra.
Säg till en Malmöbo som söker på aluten med en sticka i fingret att hon visserligen var där först men ändå måste vänta för att Agda, 92 år faktiskt har hjärtstopp och måste prioriteras - då kommer det som ett brev på posten: ?Jau, MEN....?
Oerhört jobbigt folk faktiskt.
Jag känner inte till Malmö så väl man har åkt dit på kortsemester några gånger för att jag gillar stan. Jag har absolut inte märkt att folk skulle vara otrevligare där än på andra ställen. Ser absolit ingen negativ skillnad till Malmös nackdel mellan personer inom serviceyrket i Malmö respektive Stockholm.