Svårigheter...

Det som gör det så svårt är att positiv förstärkning inte biter så bra i dessa lägen då grejen med "mamma säger" är så mycket större för barnet så att få saker av just mig blir oviktigt. Sedan är det lite så att barnet bara är nöjd med sånt det verkligen vill ha, det ligger ex. fortfarande en låda på rummet med flera fina julklappar det inte ens tittat på utan bara burit upp på rummet i den lådan till rummet på julafton och ställt i ett hörn. Kanske en konsekvens av att saker köps av mamman varje vecka barnet kommer tillbaka så det ska tycka det är kul att komma dit så det är inget speciellt att få något utan det blir snarare besvikelse och ilska om det inte är rätt sak.

Pengar är svårt. Barnet har inte riktigt kommit till att förstå att man handlar för pengar. Det är en kamp varje gång det ska handlas lördagsgodis för veckopengen då det inte vill lämna ifrån sig pengen men ändå ha godiset. Sambon är lite dålig på att ta den kampen. Då vi bor långt ut på landet och handlar i veckan så blir det oftast chips/popcorn till hela familjen och inget annat godis. Så i läget vi är i just nu så är det nog inte min kamp att ta.

Då sambon reser mycket i jobbet blir det oundvikligt att barnet inte blir ensamt med mig ibland. Men snart känns det som att tiderna får lösas med mamman tills situationen är löst. Hon kommer sannolikt vägra, men det kanske kan öppna för att hon vill tänka om och lösa situationen för barnets skull?

Som det är nu blir det ju bara värre ju äldre barnet blir. Problemet växer. Barnet kommer bara må sämre och sämre i det här, ja det komme vi göra allihop.