Jag har förstört allt

Nej, tror inte han skulle förstå riktigt.. är också rädd att han skulle se på mig annorlunda om jag sa att det faktiskt är något som är fel på mig.

Alltså nu har jag ju inte berättat särskilt ingående om varför han åkte tidigare till detta land, och det kommer jag inte göra heller men det har varit bra anledningar, ingenting som stört mig så förutom att det är jobbigt som det är att vi redan har distansförhållande o att vara borta från varandra lite längre är ju såklart svårt. Men denna gången åkte han bara för hans mamma ville dit men hon ville inte köra, o enligt deras kultur så kan han inte bara säga nej till henne o skita i att följa med.. något jag blev väldigt upprörd över för hade sett fram emot att vi skulle få spendera denna veckan eller iallafall några dagar ensamma hemma eftersom vi inte får särskilt mycket tid annars när mina föräldrar är hemma.

Ja han visste det och jag hade pratat om detta länge o då har han indirekt sagt att han vill komma precis som jag velat att han ska komma hit, men sen förra helgen så sa han att han ville va hemma för han varit borta så mycket, men åker bara några dagar senare bort igen, 12 timmars bilfärd dessutom pga hans mamma men han kunde inte tänka sig åka nån timme för min skull, och det va det jag blev riktigt ledsen över.

Och ja som sagt jag vet att det va fel av mig att lägga allt på honom.

Det verkar dock som vi har löst det nu, förstår inte hur jag haft sån tur att ha någon som är så förlåtande och förstående även fast han inte vet om min situation och kriget som pågår inom mig med mina starka känslor, jag förstår att det är svårt för er att förstå situationen exakt för hur ingående jag än skulle berätta om oss,

Vår relation och det som hände så skulle ni ändå inte kunna förstå att till 100, och ni skulle bara få min version av allt. Men i mina ögon så är han the one, därför va jag så otroligt rädd att jag förstört allt med mitt utbrott igår, och att han skulle hata mig.. vilket han uttryckligen sa nu att han inte gör, att han älskar mig men att mitt beteende inte va okej, vilket jag förstått själv sen innan.

Ja men jag visste inte det förens efteråt för han förklarade aldrig under tiden som mitt utbrott pågick utan försökte bara göra mig glad eller lugna mig. Sen hade han precis varit där i 2 veckor, alltså han kom inte ens hem för en vecka sen, och ett problem vi har är att han åker dit för ofta, visserligen av anledningar men det är påfrestande för vårt förhållande. Jag känner ju typ att jag försöker få det o funka men han fortsätter bara o dra dit titt som tätt, men han vill aldrig att jag ska följa med eller nåt trots att hans släktingar vill träffa mig. Och vi försöker skaffa lägenhet och sånt men det går liksom inte för han kan aldrig stanna hemma så vi kan aldrig boka in visningar, och vi vill flytta till hans stad så det är han som behöver gå på visningarna då jag inte kan ta ledigt för att åka fram o tillbaka till hans stad för en visning då jag har en vårdnadshavare man inte bara kan lämna hur som helst och hoppas att andra ska lösa det.

Mitt problem med allt är att jag känner att han alltid väljer bort mig, oavsett om saker är viktiga eller inte, men om han inte har nåt alls, då duger jag typ. Men samtidigt vet jag att det inte är så han tänker men det är dem negativa tankarna som kommer upp i mitt huvud, sen tänker jag att han inte älskar mig eller att han tröttnat på mig trots att han inte sagt det eller sagt något dåligt alls..

Haha! Vårdtagare, mitt jobb är att jag är personlig assistent, och personen jag har hand om refererar man som sin vårdtagare. Självklart är jag myndig.

Måste blivit något fel, antagligen autocorrect när jag skrev då jag inte tänkte skriva vårdnadshavare. Och jag tycker verkligen inte att jag är dryg, mot dig eller någon annan, däremot tycker jag att du går på mig med ganska tråkig attityd. Om det är någon som är dryg så är det du som kommer med personangrepp och börjar kalla mig omogen barnrumpa med mera när jag väldigt tydligt var i ett känsligt stadie när jag startade denna tråden.

Om du som du säger har jobbat inom vården så borde du veta att man inte hjälper en människa genom att bete sig och säga såna saker som du sagt till mig och den attityden du har haft. Jag erkänner och erkände själv att jag hade gjort fel när jag va i den känslostormen, men det ger dig inte rätten att ha den attityden mot mig, speciellt inte när du inte känner mig som person?

Jag gjorde då verkligen inte denna tråd för att bli attackerad på något sätt eller få dryga människor som skriver ganska opassande saker till mig, utan för att få stöd när jag va i ett otroligt känsligt tillstånd.

Men alltså snälla nån, när en människa är i ett känsligt tillstånd så tror du att det hjälper att vara dryg o kalla denne omogen, bortskämd osv? Speciellt när jag inte någonstans skrivit något som skulle indikera på att jag skulle vara bortskämd? Och jag har verkligen inte haft en dålig attityd mot dig. Om du syftar på att jag skrev haha vårdtagare va det för att jag tyckte att det va roligt att det hade blivit så fel, sen förklarade jag vad jag menade, det var absolut ingenting i det som va menat drygt.

Nu är det tur att jag mår bättre o inte tar den skiten, men hade jag läst det samma dag som jag skrev denna tråden hade det bara drivit mig mer till att vilja dö. Om du har eips som du säger så borde du vara mer förstående, vilket du tydligt visar att du inte är. Du är otroligt oempatisk. Jag kan absolut ta kritik men jag tänker inte ta såna ord. Jag vet vad jag gjorde för fel och inte, vilket jag tydligt skrivit i tråden också. Något du också bör veta är att en person med Eips inte alltid kan kontrollera dessa utbrott eller överdrivna känslor som skapas i oss, och ibland blir allt väldigt fel om man inte lärt sig hantera detta. Jag kan oftast hantera det, men ibland, speciellt i samband med pms så tappar jag kontrollen och då blir det som det blev nu med min pojkvän, negativa tankar kan dränka mig i sorg trots att det inte är något fel egentligen överhuvudtaget, något som du också borde förstå.

Eller har du bara fått delarna av eips där man är otroligt oempatisk, manipulativ och en fucked up personlighet?

För isåfall kan du lämna denna tråden för då kan du inte relatera till mig överhuvudtaget då jag är en känslomänniska till grunden. Jag kan bli irrationell när jag har väldigt mycket känslor och bete mig dåligt, men jag får också väldigt dåligt samvete för detta och gör allt för att göra rätt för mig. Som jag sagt innan så händer inte såna här saker ofta, men det händer, o jag gör vad jag kan för att inte förlora kontrollen över mig o mina känslor på detta sättet.

Fast alltså dina argument är att bara ta saker som jag säger som jag upplevt från dig?

Jag är väldigt förstående för andras känslor osv, vilket du kan se i att jag skrivit många gånger att jag är den som gjorde fel, men bara för jag vet att jag gjorde fel betyder det inte att jag är den enda som har agerat fel. Det är inte fel att han åkte men han hanterade att han behövde Åke på fel sätt, han kunde pratat med mig, sagt att han vet att han hade sagt att vi skulle spendera tid tillsammans men att han behövde åka för hans mammas skull.

Har till och med i titeln skrivit att det är JAG som förstört allt, inte att han förstört något så jag vet inte vad du syftar på att jag inte ser saker från andras perspektiv? Och även i början av tråden där folk skrev saker som skulle vara tolkade negativt åt hans håll, där jag skrev från hans perspektiv och förklarade det hela utan att ta in mina egna känslor.

Tror du tolkar mig så som du vill tolka mig, su har bestämt dig för hur jag är som person, utan att riktigt lyssna och ta till dig allting. Tror du gör bäst i att bara lämna tråden faktiskt, för den attityden du haft mot mig leder inte till något bra alls. Jag ber om ursäkt om jag uppfattades som otrevlig då det inte alls va min mening, jag är långt ifrån en otrevlig person. Däremot har jag absolut inga problem med att försvara mig när jag tycker att en person inte kan ta saker på ett bra sätt, så som du har gjort.

Jag har inte svarat på terapifrågan för att det du har skrivit och sättet du har skrivit det på har tagit bort min fokus från frågan, men läser du svaret ovanför jag gav till nån annan, där fokusen inte försvann för denna person inte pratade om en massa annat och inte va otrevlig så får du veta om det du undrade.

Hur för du dialog egentligen?

"Tål man inte att bli ifrågasatt/höra ett sanningens ord ja då gör man klokt i att inte starta en tråd på ett forum"

Är du sanniningens gudinna med svar på allt. Du vet bäst och dina råd är de bästa man kan få för de kommer ju från sanningsgudinnna. Herregud, blir mörkrädd över att det finna såna obildade som jobbar med människor.

"Tål man inte att bli ifrågasatt/höra ett sanningens ord

.." Vilket av dina uttal är det du inte begriper dig på, du hävdar ju här själv att dina ord minsann är sanningens ord.