Släktingars rätt till umgänge med nyfödd (efter separation pga otrohet)

Be honom lugnt och snällt att vänta.
Be honom att fokusera på sin relation till dottern.
Det andra får komma senare.

Saknas en massa info. Är alltså den hon var otrogen med pappa till barnet?

Är barnet trygg med pappan? Isf kan de vara själva och då borde hans släkting kunna vara med, iaf om umgänget sker hos pappan.

Är barnet inte helt trygg med pappan bör du vara med eller umgänget ske hos dig och då bör inte släktingen vara med om det känns dåligt för dig.

Dvs när han kan ha barnet själv kan han låta släktingar hälsa på. Är ju bäst med 1-2 i taget då men det är upp till honom.

Det är alltså pappan till barnet som varit otrogen och som nu alltså vill bjuda in familjemedlemmar/Släktingar att träffa vår dotter. Hans upplevelse är att barnet är tryggt med honom men hur vet jag det? Minns dottern honom om de bara träffas två tillfällen i veckan? Och vad säger familjerätten om jag nekar hans familj att träffa henne?

Barnets pappa lär väl bestämma själv vem som ska träffa barnet eller är det ok med dig att han bestämmer vem som får träffa barnet när detta är hos dig?

På vilket sätt är hans otrohet relevant i diskussionen? Är det för att vi som läser tråden ska dra slutsatsen att han är en skitstövel i största allmänhet och därmed inkapabel att se efter ungås med sin dotter och skapa trygghet för barnet?

Fast det är ju viss skillnad. Mamman är första anknytningsperson och pappan kan omöjligt vara tillräckligt nära dottern genom 4h/vecka och hon är så liten. Självklart ska hon (gäller båda föräldrarna) få säga till om hon tror att något är opassande för barnet. Hennes välbefinnande kommer långt före släktingarnas besöksrättigheter.

Jag kan inte se någon fara med att han låter släktingar träffa henne, vad menar du kan hända? När jag träffar mina släktingars bebisar kan det ha gått månader emellan, och det är aldrig nån fara.
Har du själv inga släktingar som får träffa bebisen?

Har ni delat vårdnad?
Även om du har ensam vårdnad och han umgänge är det svårt för dig att bestämma vilka han får ta med sig när han träffar barnet.
Är det farmor och farfar? Då tycker jag nog att dom kan få träffa barnet dom kommer ju att umgås med barnet under alla år när barnet är hos pappan.
Tror inte att en sådan liten bebis är så känslig, hade nog varit svårare om barnet var i två årsåldern och inte träffat pappan så mycket men två ggr i veckan blir ju en ändå en kontinuitet. 

Jag tycker nog att farmor/farfar har lika rätt att få träffa sitt barnbarn som en mormor/morfar om dom träffar barnet.
Jag tror inte att en sådan liten bebis mår dåligt av att träffa dom.

Men det kanske handlar om andra?

Skillnaden så som jag ser det är att jag umgås och knyter an till barnet dygnet runt. Den kontakten/anknytningen har ju inte fadern till barnet. Om jag träffar släktingar finns jag ju med som en trygg punkt för min dotter, samt att jag märker på hennes reaktion hur hon mår. Det skiljer sig från faderns relation med henne. Min tanke är att det blir en jobbig/stressig situation för barnet att träffa flera obekanta personer samtidigt om inte jag finns på plats. Att han är en bra pappa som kan mata, byta blöjor etc det vet jag redan, men hur reagerar ett barn som inte kan finna trygghet i situationen? Och hans otrohet är väl egentligen inte relevant i frågan, men kanske ger ett hum om vilket intresse han haft att reda ut hela situationen och finnas där för sin senaste dotter.

Men vad säger pappan då om du frågar honom om du kan vara med första gången hans släktingar träffar dottern?
Kanske att han går med på det. Jag tycker nog som sagt inte att du ska neka om det är farmor/farfar som barnet sen kommer att ha kontakt med.

Förstår att det känns hemskt att lämna dottern men hon mår säkert bra hos pappan och det är ju tyvärr så här det kommer att bli i framtiden, du kommer inte att ha kontrollen över vad som händer när barnet är hos pappan.
Hans tid med barnet och då bestämmer han. 

Men prata med honom och fråga om du kan vara med första gången.