Jag är lätt överviktig och får ibland höra av "välmenande" vältränade människor hur jag ska göra för att komma igång med träning, hur viktigt det är och "jag förståååår inte människor som inte tränar".
Ganska irriterande och JAG i min tur förstååååår inte människpr som anser sig ha rätten att tala om för andra vad de "borde" göra..
Hade de varit nära vänner hade det varit en sak, men pratar om bekanta på arbetsplatsen o vänskapskretsen..
Är kort med 6-7kg övervikt och ganska stor muffinmage då all vikt över min ideal hamnar där men får ändå alltid höra trams som "ska du inte äta mer?" "ta nu lite mer mat, du är sååååå tunn" "ta fet sås/mycket dressing till maten nu" osv.
Men nej jag skulle inte precis kalla 54,3 kg till 152 cm för tunn när jag har konstant ont i ryggen av det som jag aldrig hade när jag låg på 47-48kg.
En del av vi som är smala får alltid kommentarer om vår vikt av folk i vår närhet som är större.
Jag har börjat svara tillbaka lite elakt med "så hur går det med din viktminskning då?" vilket får tyst på en hel del.
Det är väldigt tråkigt att man ska behöva få kommentarer för sin vikt oavsett vilket håll man ligger på om det inte är en själv som startar samtalet frivilligt.
Min kropp är mitt tempel och jag vill att den ska hålla länge. Därför är jag normalviktig och vill att min partner försöker hålla efter trivsel-fläsket också. Håller man inte med behöver man inte leva med mig.
Vänner får väl se ut som de vill, jag tänker inte ligga med dem. Men i några fall beklagar jag deras män lite, som gifte sig med en helt annan person. Och samma när tidigare snygga män tappar greppet och bara förfaller, givetvis.
Men sen vet jag klart att det är olika lätt/svårt att göra något åt sin vikt, och en del hade nog behövt ät-terapi och att förstå sin egen psykologi, mer än träning.
Jaha, kanske av omsorg om det kan tänkas närma sig att vara ohälsosamt?
Nej, inte jag heller. Är förövrigt fortfarande smal :)