Någon mer som älskar "vid sidan om"?

Hej!

Jag letar efter andra som är eller har varit i liknande situation som jag befinner mig i för att dela med sig av erfarenheter och stötta.

Jag är gift med en fantastisk man och vi har två barn. Vi har varit ett par i 15 år. Han är min allra bästa vän, vi har roligt ihop, han är snygg, vi har rätt bra sex och han är såklart min stora trygghet. Trygghetskärlek skulle jag kalla det.

Men...

Sen ett år tillbaka älskar jag en annan man. Också. Känslorna slog ner som en bomb hos både honom och mig och vi blev störtförälskade i varandra. Ingen utav oss var beredd på det. Den här förälskelsen har djupnat och jag älskar honom verkligen. Kan se ett liv med honom men så kommer det med största sannolikhet aldrig någonsin att bli. Jag har det bra hemma med familjen men saknar "honom" hela tiden. Han har det ok hemma men har gjort valet åt oss båda, han kommer inte lämna. Jag är inte säker på om jag skulle vara beredd att lämna heller. Men samtidigt kan jag inte se ett liv utan den andra mannen. Vi njuter av att ses när vi väl gör det, men samtidigt plågas vi av det eftersom det är en omöjlig kärlek. Vi har det liksom bra i våra nuvarande förhållanden och att bryta upp är inget alternativ för någon.

Jag har många gånger funderat på att bryta helt med den här mannen men just nu känns det rätt ok. Vi har gått igenom det vi har och analyserat varenda del av oss. Och det känns som att vi har hittat en bra balans så att vi kan få det här att funka ändå. För vi vill inte vara utan varandra.

Jag undrar bara om jag ska gå ett helt liv som Meryl Streep i Broarna i Madison County och ja det bra men alltid ha ett delat hjärta. Jag har funderat om om jag är polyamorös eftersom båda männen gör mig lycklig, fast på olika sätt. Jag vill liksom inte vara utan någon. Båda är fantastiska män.

Finns det nån där ute som kan känna igen sig i något av det jag skriver?