Skulle ni berätta?

Jag har själv tänkt på att mitt ex förmodligen skulle bli förbannad, och att det skulle gå ut över separationen och barnen. Är samtidigt så trött på att jag ska ge efter när hon enligt min mening agerat respektlöst. Något liknande hände för några år sedan, också med en gift man... Mitt ex har ett stort behov att få bekräftelse från män.

Förmodligen biter jag ihop och låter den ovetande frun förbli ovetande.  Har övervägt att upplysa henne om hans beteende anonymt, men det blir ju inte så anonymt just nu...

Önskar bara att mitt ex hade lite mer respekt gentemot mig i denna situation.

Nog INTE på rätt plats mentalt.

Jag har varit i en liknande situation som TS.

I mitt fall var det mycket påkallat att upprätta min egen självkänsla och att tydligt markera att jag som person inte accepterade att bli bemött på detta respektlösa sätt. Den tydliga markeringen var främst riktad mig själv och i andra hand avsedd för andra.

För detta krävdes att jag såg saken rent egoistiskt, vilket var mycket ovanligt för mig men ändå rätt så självklart med tanke på den extrema egoism som jag blivit utsatt för. Och det krävdes att jag var allt annat än naiv.

Jag valde att hämnas, på mer än ett sätt och på båda de personerna som hade utsatt mig för detta.

Det hjälpte mig mycket och var såväl utvecklande som stärkande för mig själv som person, något som jag sedan har haft nytta av under resten av livet.

Eventuell hämnd, om och hur den i så fall ska ske må vara upp till var och en. Jag berättar bara att för mig var det en utmärkt hjälp och gav mig en god plattform för att gå vidare.

Notabelt att det även bidrog till att jag fick en utmärkt relation till barnen och så småningom även till mitt ex.

Om jag hade varit det minsta naiv, eller undfallande, så är jag övertygad att mitt ex aldrig hade kommit att visa mig någon respekt och vi hade aldrig kunnat få en ok relation efter skilsmässan. Kanske inte ens att mina barn hade respekterat mig i så fall.

Min egen hjälp-till-självhjälp fungerade alldeles utmärkt ihop med terapi då båda sakerna kompletterade varandra. Jag hade en utmärkt terapeut som förstod och accepterade mitt handlande, även om terapueten självfallet inte kunde uppmuntra till det.