Anonym (Jobbigt!) skrev 2019-05-12 12:29:56 följande:
Kära du! Vänd på tankegången. Föreställ dig att din pojkvän beter sig mycket ovanligt i sängen. Han rör sig nästan inte, tar nästan inte på dig, verkar inte alls njuta. När ni är klara (dvs när du har fått orgasm) går han iväg och gråter. Gång på gång upprepas detta. Du skulle väl vara ganska orolig för honom då, antar jag? Om han då efter ett par år äntligen berättar för dig att han har varit med om sexuella övergrepp, tror du då att din första tanke skulle vara hur synd det är om dig som inte får mer sex på ett tag?
Om du inte skulle reagera så, varför tror du att han skulle göra det?
Antagligen har din sambo för länge sedan förstått att något är på tok. Om du inte är hans första sexpartner vet han antagligen att ditt beteende är onormalt. Kanske misstänker han just övergrepp? Men kanske vill han vänta på att du tar mod till dig och berättar, i stället för att han ska känna det som att han tvingar dig att tala om något obehagligt. Och din tystnad är antagligen extremt jobbig.
Jag tycker att du ska berätta för honom nu genast. Och så ska du kontakta psykakuten och begära att få hjälp snarast. Så här kan ni inte ha det, någon av er.
Lycka till, hoppas att du mycket snart ska må bättre!
Självklart är han orolig för mitt mående. För inte länge sen försökte han smeka min fitta och jag tog hårt tag i hans hand och sa att han inte behöver röra där. Då frågade han "vem är det som har rört din fitta innan mig utan lov?". Jag sa "Ingen.." Då frågade han "vill du ens ha sex med mig" och jag svarade "självklart älskar ju dig". Men jag ljög såklart. För att bevara relationen. Och ja jag får "skylla mig själv" för att jag inte säger sanningen...
Förstår såklart han blir ledsen om sanningen kommer fram och beskymrar sig för mig. Men vill inte han ska tänka på mig. Vill bara han ska vara lycklig med mig..