Vi har två småbarn, och han bara spelar...

Exakt samma för mig.
Spelandet var en flykt.
Från sambon och vardagstristessen.
Mata, äta, sova, rutiner, rutiner, rutiner. Det är inget liv! Det är ett fängelse!
Jag spelade. Andra män göra andra saker. En sak har vi gemensamt. Vi flyr! Det är instinkt. Kvinnorna har ju allt detta i blodet. Ni står ut med eländet. Män gör inte det.

Jodå, kvinnor står ut med skrik, mat, bajs och rutiner mer än män gör. Se bara hur det ser ut i samhället. Sen tror jag män har mer liv utanför barnen, för många kvinnor är livet barnen, utan barnen vet man oftast inte vem man är som kvinna.
Barnen blir ens identitet. För män är det inte så. Vi är någon före barnen och efter barnen.

Tror det beror på att vi vill straffa den som en gång har lurat oss in i eländet.

Sant. 
Vissa ogenomtänkta män väljer nog den vägen.
Men en genomtänkt man vet att det som river mest är att slita ifrån henne barnen varannan vecka. 
Man vill åt hämnden som sliter ut inälvorna på henne och förgör henne inifrån.
Att plocka barnen biter oftast hårdast på kvinnorna.