Ni som fick arv som gifta och sen skiljde er. Vad hände med arvet i skilsmässan?

Jag och min ex-man hade en muntlig överenskommelse (med vittnen) att ärver vi pengar så skall den räknas som enskild egendom, om den som skrivit testamentet glömt att skriva arvet "enskild egendom". 
Både jag och min ex-man ansåg att ärvda pengar är enskild egendom per se. Sedan om man frivilligt kankse gör något kul ihop med de ärvda pengarna är ju en annan sak, men vid skilsmässa så var vi överens om att arv skull inte räknas in i bodelningen om det hade glömts att skriva "enskild egendom" i testamente.

Klart att man kunde..  Men vi ansåg att det inte behövdes i vårt fall, vi ansåg att det räkte med den muntliga överenskommelsen med vittnen.
Och när vi skilde oss, vi var fortfarande vänner när vi skilde oss, så kommunicerade vi faktiskt som två vuxna individer med varandra, och var överens om bodelningen också.

Så bespara mig en massa "tänk om scenarier" dem kan ni ta till andra.

Dålig undanflykt.. Anledning..

1) Du citerade mig från början.
2) Du skrev ingenstans i inlägget att "det är inte riktat till dig", om du nu skulle vara tvungen att använda mitt inlägg som någon slags "mall" för något.

Så ja hur skulle man kunna veta?
Ursäkta jag är inte X-Man Jeani Grey som kan läsa tankar...

Befriande med folk som klara av att tänka och läsa vad som faktiskt står utan att färga det svartvitt.   

Det är sant att muntligt avtal inte går att bevisa. Dock så är det faktiskt (hur märkligt de än kan låta) bindande. Vi hade det bästa vittnet (enligt oss själva) en gemensam bästa vän, vi visste att han skulle vägra att ta parti för någon av oss faktiskt. Han kunde i mångt och mycket var lika pålitlig (för oss) som ett skrivet papper. Men det är en annan historia om hur det kommer sig.

Det är trist att många  skilsmässor är sådan med mycket bråk ilska etc, så huruvida det går att ha ett muntligt avtal eller inte handlar nog mycket om personligheterna och hur man är i sin grundpersonlighet. Nu var ju jag och min ex-make ganska lika varandra på vissa "punkter" att våra "gräl" alltid bestod i konstruktiv och givande diskussioner om vi var oöverens om något, i stället för "gap och skrik med hårda ord". Så jag är rätt så medveten om att jag och min make var ganska så ovanliga vid skilsmässa med, med tanke på att många andra par vi kände (gifta eller sambos) så var det nästa tredje värdkriget när de skilde sig.
Som min mormor och morfar gjorde, de registrerade på tingsrätten (de var gifta på den tiden när man registrerade där) och sedan så lade de kopian i ett bankfack för att vara på den säkra sidan.

Trevligt att du förstör tråden med att bädda in ett massa OT-tjafs i ett inlägg med att lägga in lit "med topik" i slutet...