Forum Oro för missfall - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Blödning efter ansträngning

    Mån 13 maj 19:45 Läst 0 gånger Totalt 16 svar
    Mån 13 maj 19:45

    Jag är gravid med första barnet i vecka 12, och har mått toppen med väldigt milda symptom, men för ca en vecka sedan började jag få lite bruna flytningar. Efter några dagar var jag på fortsättningen på inskrivningen och alla prover såg toppen ut (kollar de hcg på det blodprovet?).

    I lördags var jag ute på en rätt rejäl promenad med hunden och efter det tilltog molvärken lite och det kom en liten blödning rött blod - men bara så lite att det kom när jag torkade mig och blev lite små fläckar på ett tunnt trosskydd. Jag vilade och värken försvann, blödningen avtog och blev till en flytning som blev ljusare och ljusare och mer normal. Problemet är att det fortsatt sådär sedan dess. Jag mår bra på morgonen men efter jag rört mig mer får jag lite värk och det kommer en liten blödning som minskar efter ett par timmar.

    Har pratat med BM idag som förstod min oro men tyckte att jag skulle vila och vänta till RUL om 2v. Hon kunde såklart inte garantera något men tyckte ändå att det lät som att det var pga känsliga slemhinnor. Jag är lite inställd på att det är ett MF, men blev väl ändå lite lugnad.

    Någon som har liknande erfarenheter?

  • Anonym (Anony­m)
    Visa endast
    Mån 13 maj 20:03 #1

    Hej!

    Åk upp till gynakuten och kolla! Jag har erfarenhet av blödningar under graviditet. Hade en gång liknande blödning som du i vecka 11 och då var det ett MA, fostret hade dött i vecka 6. En annan gång hade jag blödning i vecka 8, färsk röd blödning, då var allt bra med fostret. Så åk och kolla så du vet :)

    Lycka till!

  • Mån 13 maj 20:25 #2

    Tack! Har hört så ofta att de inte tar in en om man inte mår superdåligt, så har tvekat lite för att åka in, men kanske borde testa ändå.

  • Anonym (Anony­m)
    Visa endast
    Mån 13 maj 21:04 #3

    Ja dom är inte så villiga att ta emot en. Jag tycker det är hemskt för man vill ju veta vad som händer i ens kropp. Jag tycker dock att dom brukar ge med sig när man beskrivit sin oro.

  • Mån 13 maj 21:21 #4

    Förstår din oro! Jag är gravid i 6+2 och fick precis en blödning, hade en mindre i lördags och det var då jag började bli orolig. Kom hem efter ett intensivt löppass med maxade intervaller, undrar om det påverkar?

    Jag hade ett missfall i Jan 19 då i ca v.5. Så jäkla tungt att börja om hela tiden.... :(

    Jag ska ringa MVC och se om det finns en ledig tid i veckan.

  • Mån 13 maj 21:44 #5
    Emeliejohanna skrev 2019-05-13 21:21:55 följande:

    Förstår din oro! Jag är gravid i 6+2 och fick precis en blödning, hade en mindre i lördags och det var då jag började bli orolig. Kom hem efter ett intensivt löppass med maxade intervaller, undrar om det påverkar?

    Jag hade ett missfall i Jan 19 då i ca v.5. Så jäkla tungt att börja om hela tiden.... :(

    Jag ska ringa MVC och se om det finns en ledig tid i veckan.


    Lycka till, hoppas det inte är något! Skall också ringa imorgon igen och ligga på lite, har ganska ihållande värk ikväll så känns rätt negativt :/
  • Mån 13 maj 22:41 #6

    Hade samma i den veckan du är i. I v14 lyckades jag tillslut få dem att göra ett vul där man konstaterade att fostret varit dött sedan v8. Vet dock dem som också haft lika där det bara varit sköra slemhinnor. Håller tummarna för att det är så för dig.

  • Anonym (A)
    Visa endast
    Mån 13 maj 22:54 #7

    Jag har varit gravid två gånger och blött båda gångerna. Första gången började med mörkbruna flytningar, vilket jag hade i 2-3 veckor tills det plötsligt började blöda färskt blod. Var då i vecka 13 och åkte in till gynakuten där det visade sig att fostret dött i v 8-9.

    Andra graviditeten började jag störtblöda i vecka 13, och då menar jag mycket blod! Trodde det var samma sak igen, åkte in till gynakuten men lillen mådde hur bra som helst, moderkakan låg över livmoderöppningen vilket kan orsaka blödningar när livmodern växer. Jag blödde i 6 veckor. Är nu gravid i vecka 36 och lillen mår fint.

    Så det behöver absolut inte vara någon fara, skillnaden mellan mina två graviditeter var i alla fall att första gången avtog det inte, utan blödningarna ökade sakta. Andra gången var det tvärtom :) betyder ju inte att det är så för alla, men ring hellre och överdriv så du får komma in och lugna din oro. Det är så jobbigt att gå runt och oroa sig, tar så mycket energi! :)

  • Anonym (!)
    Visa endast
    Tis 14 maj 16:12 #8
    Anonym (A) skrev 2019-05-13 22:54:01 följande:

    Jag har varit gravid två gånger och blött båda gångerna. Första gången började med mörkbruna flytningar, vilket jag hade i 2-3 veckor tills det plötsligt började blöda färskt blod. Var då i vecka 13 och åkte in till gynakuten där det visade sig att fostret dött i v 8-9.

    Andra graviditeten började jag störtblöda i vecka 13, och då menar jag mycket blod! Trodde det var samma sak igen, åkte in till gynakuten men lillen mådde hur bra som helst, moderkakan låg över livmoderöppningen vilket kan orsaka blödningar när livmodern växer. Jag blödde i 6 veckor. Är nu gravid i vecka 36 och lillen mår fint.

    Så det behöver absolut inte vara någon fara, skillnaden mellan mina två graviditeter var i alla fall att första gången avtog det inte, utan blödningarna ökade sakta. Andra gången var det tvärtom :) betyder ju inte att det är så för alla, men ring hellre och överdriv så du får komma in och lugna din oro. Det är så jobbigt att gå runt och oroa sig, tar så mycket energi! :)


    Oj, blev du inte inlagd då? Jag hade också moderkakan över livmoderöppningen och blödningar. Låg först inlagd på övervakning v.35-36 sen fick jag vara hemma och sjukskriven med order att inte anstränga mig, för att inte orsaka större farliga blödningar.
  • Anonym (A)
    Visa endast
    Tis 14 maj 17:20 #9
    Anonym (!) skrev 2019-05-14 16:12:05 följande:

    Oj, blev du inte inlagd då? Jag hade också moderkakan över livmoderöppningen och blödningar. Låg först inlagd på övervakning v.35-36 sen fick jag vara hemma och sjukskriven med order att inte anstränga mig, för att inte orsaka större farliga blödningar.


    Nej, det blev jag inte. Men det började i vecka 13 för mig så kanske är skillnad när det är så tidigt j ämför med vecka 35? :) blödningarna minskade eftersom, men fick inga restriktioner med vila osv.
  • Anonym (!)
    Visa endast
    Tis 14 maj 17:31 #10
    Anonym (A) skrev 2019-05-14 17:20:48 följande:

    Nej, det blev jag inte. Men det började i vecka 13 för mig så kanske är skillnad när det är så tidigt j ämför med vecka 35? :) blödningarna minskade eftersom, men fick inga restriktioner med vila osv.


    Ja det är sant. Det är säkert skillnad om man är längre gången, moderkakan är ju mycket större då så det kanske är farligare. Jag tänkte förresten fel, det var v.25-26. Det gick iaf bra för mig sen också. Moderkakan växte upp från öppningen.
  • Ons 15 maj 08:09 #11
    Emeliejohanna skrev 2019-05-13 21:21:55 följande:

    Förstår din oro! Jag är gravid i 6+2 och fick precis en blödning, hade en mindre i lördags och det var då jag började bli orolig. Kom hem efter ett intensivt löppass med maxade intervaller, undrar om det påverkar?

    Jag hade ett missfall i Jan 19 då i ca v.5. Så jäkla tungt att börja om hela tiden.... :(

    Jag ska ringa MVC och se om det finns en ledig tid i veckan.


    Hoppas du fått någon hjälp och att det inte vara någon fara!
  • Ons 15 maj 08:12 #12

    Fortsatte blöda lite mer ihållande i två dagar, men nu är både värken och blödningen minimala och påväg bort...Har en stark känsla av att det var ett missfall, men det har ju oavsett inte kommit ut något. BM säger bara åt mig att vänta, men tänker att det väl är bra om man kollar upp det och isfll får hjälp att få ut allt så snart som möjligt?! Tror vi bokar in ett UL imorgon för att få lite avslut på detta. Känns ändå helt ok även om det är supertråkigt, men ovissheten är ju helt klart det allra värsta.Rynkar på näsan

  • Anonym (Anony­m)
    Visa endast
    Ons 15 maj 08:49 #13

    Ja lika bra att kolla upp det. Så tråkigt att man alltid blir ombedd att avvakta. En gång sa en barnmorska till mig ?ja men även om det är ett missfall så finns det inget vi kan göra åt det?.. nej det fattar jag väl?? Men man vill ju veta och inte gå runt och oroa sig.

    Skriv gärna sen hur det gick för dig

  • Tor 16 maj 10:20 #14

    Vaknade av att jag hade otroligt ont inatt och låg och vred mig på badrumsgolvet i kraftiga värkar i flera timmar. Alltid tyckt att jag är rätt smärttålig, men fy fasiken vad det gjorde ont! Kändes som att hela kroppen försökte tömma sig men inget utöver lite blod kom. Lyckades tillslut somna en stund efter att ha hävt i mig varenda värktablett jag hittade i huset, och när jag vaknade igen imorse kände jag mig rätt pigg och utan smärta - tills jag gick ut med hunden. Molandet kom plötsligt tillbaka och blev snart till sådan smärta att jag blev helt kallsvettig. Släpade mig hem och ut kom mängder med blod och en stor klump och så försvann allt blod och all värk på en sekund... Så tyvärr slutade inte detta så bra för mig. Såklart är det tragiskt, men har kännt det på mig länge och var redan beredd. Nu känner jag mig mest lättad över att veta och att inte ha ont och peppad på att testa igen!

  • Anonym (Anony­m)
    Visa endast
    Tor 16 maj 16:11 #15

    Va tråkigt :( ta hand om dig!

  • Tor 16 maj 16:55 #16
    Anonym (Anonym) skrev 2019-05-16 16:11:36 följande:

    Va tråkigt :( ta hand om dig!


    Tack snälla!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll