Syskon ärva nästan allt?

Jag tycker inte det är så självklart att följa föräldrarnas vilja när de skrivit ett ogiltigt testamente.

Varför ska ett barn få 8 miljoner och de två andra dela på 1 miljon? Det har inte framkommit något om att favoriten tagit mer hand om föräldrarna än de andra.

Som redan skrivits kan "favoriten" sälja gården sedan. Varför ska han då få 8 miljoner men gården behålls ändå inte i släkten? Eller han kan dö inom kort och hans barn ärver och säljer och de barnbarnen får mycket mer än  de andra barnbarnen. Hade föräldrarna konsulterat en jurist så hade testamentet kunnat ta upp vad som skulle hända då.

Rent moraliskt tycker jag att "favoriten" kan belåna huset för att lösa ut sin syskon. Men det låter säkrast att klandra testamentet först. Eller alla kan bli delägare, om brodern säljer får syskonen del av vinstern.

Förr var det så att äldste sonen ärvde hemmanet. Döttrar fick inget, bara att bo kvar där tills de gifte sig. En del orättvisor i släkten. Även om det inte pratas öppet om det så kommer de förfördelade ihåg det.

En släkting skrev testamente så min far ärvde allt, inga syskonbarn fick något. Ingen klandrade testamentet. Men eftersom min far dog efteråt kände jag att det var fel att bara jag ärvde men inte någon av mina kusiner. Då skänkte jag en del av arvet till dem. En av dem skrev ett tackbrev.

Men vem tvingar fram försäljningen, det har verkligen inte framkommit? Är det favoriten som blivit sur på sina syskon? Varför kan han inte låta dem bli delägare (och få ut sitt arv senare)? Varför kan han inte belåna fastigheten och lösa ut dem?

Innan bouppteckningen är klar så är det väl inte självklart att gården måste säljas.

Men mtp föräldrarnas amatörmässiga testamente så verkar de inte ens ha övervägt det alternativet.

Jag tycker att det bästa är om syskonen klandrar testamentet just för att det inte är formellt korrekt. Sedan försöker syskonen tillsammans med en jurist hitta en lösning.

Hursomhelst kan jag inte se någon anledning till att ett syskon ska få större del av arvet, om släktgården ändå går ur släkten.

Jag tycker det är bra att föräldrar inte kan göra sina barn helt arvlösa. De kan inte hota "gör du inte som jag vill så gör jag dig arvlös". Alla barn är lika mycket föräldrarnas barn, helt orimligt att några ska få ärva, andra inte.

Ett undantag kan vara att barn som misshandlat sina föräldrar och blivit dömda för det inte ska ha rätt att ärva ens sin laglott. Men det handlar det ju inte om här.

Ja, föräldrar kan göra vad de vill med sina pengar så länge de lever. De kan leva upp dem så det inte finns något arv kvar.

Däremot har de inte full rätt att bestämma över pengarna när de dött. De är ansvariga för alla sina barn, så varför ska de kunna ge ett barn allt och ett annat inget alls? 

Vet ett fall i min släkt där en förälder kallade hem en son för att överta hemmanet. Men när han kom hem (efter att ha lämnat ett bra jobb) hade en yngre bror övertalat sin förälder och tagit över hemmanet. Denne yngre bror hade redan ett bra jobb. Den äldre brodern fick sedan slita och släpa i fattigdom för att försörja sig själv och sin familj. Traumat har gått i arv. Nej, tacka vet jag att lösa ut sina syskon, det blir mer rättvist än att en får allt och de andra ingenting.

Han trodde ju att han skulle ta över hemmanet (och ta hand om sin överlevande förälder), därför återvände han. Men eftersom postgången var långsam den tiden, hann den snikne yngre brodern övertala föräldern. Hade den äldre brodern vetat detta, hade han givetvis stannat kvar där han var. (Det fanns fler bröder men de hade emigrerat till Amerika.)

Vinnaren får allt, så var det då. Bättre idag att alla får dela lika el att iaf alla kan få ut sin laglott.

Jag undrar om det inte kunnat ordna sig om alla tre syskonen pratat ihop sig och sen konsulterat en jurist. Så att både gården kan behållas av brodern och att de andra två syskonen får ut sin del förr el senare, t ex vid en försäljning el som avbetalning. Om bara viljan finns, men den kanske inte finns...

Men alla ni som dissar syskonen för att vara giriga, jag tycker ni är väl dömande. Är det rimligt att de ska få mycket mindre än brodern, inte ens sina laglotter? De kanske tänker på sina egna barn, ska de vara generösa på deras bekostnad?

Jag tycker vårt system med laglotter är bra. Att det blev tokigt i detta fall beror bl a på att föräldrarna aldrig konsulterade en jurist och såg till att det blev ett korrekt testamente.

Det är bra att föräldrar inte kan köra med utpressning. "Gör som vi vill, annars gör vi dig arvlös!"

Det är bra att "oäkta barn" numera har arvsrätt (laglott) trots att mannen helst vill glömma bort att det finns.

Det är bra att en dement förälder inte kan testamentera bort allt till skum granne/"vän"//solochvårare.

Men jag tycker det är konstigt att det är så lätt att kringgå lagen genom att ge favoritbarnet en stor gåva och skriva att det inte är förskott på arv. 

Om föräldrarna ger ett barn en stor gåva (t ex en fastighet) så minskar det ju de andra barnens arv, det kanske inte blir något arv att tala om till de andra. Dessutom ska arvet sedan delas med "favoriten" som redan fått så mycket i gåva. Annars hade de fått sin arvslott eller iaf sin laglott. Så jag tycker fortfarande att det är att kringgå lagen om arv.