Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Syskon ärva nästan allt?

    Mitt råd är att få brodern på andra tankar. Att ni förbiser "testamentet" (som troligen skulle kunna ogiltigförklarats) och blir samtliga delägare, men brodern kan bo där och nyttja gården. Skriv sedan en hembudsklausul som gör att det blir "olönsamt" att vilja avyttra sin del (men lite dyrare att vilja köpa ut). Då främjar ni syftet att behålla huset, det blir rättvist och eftersom, som jag tolkar det, så är det detta alternativ eller försäljning, som finns som alternativ, så kanske brodern är med på noterna.

  • sextiotalist
    Anonym (Svea) skrev 2019-05-14 11:00:00 följande:
    Jag tänkte som du MEN det innebär bara att man skjuter problemet framför sig. Anta att två av syskonen får barn, alla tre gifter sig. Om brodern gifter sig och får barn, ska hustrun och hans barn tvingas flytta för att hans syskon ska ha ut sin andel av huset? Hur blir det när alla syskon har dött och huset ska delas mellan kusiner och den som den ogifta och barnlösa systern har valt att testamentera sin kvarlåtenskap till?
    Enskild egendom och att om man vill ha ut sin del, så får man inte mycket pengar. Vi har gjort så med sommarhuset. Om någon vill bli utköpt, då är det hembud och det man kan få är sin del av 75% av taxeringsvärdet.
    Så om deras fastighet är taxerad till t.ex 5 000 000 och någon vill bli utköpt, då kan de få 1 250 000.
    Nej, man skjuter inte fram problemet, men man gör det enklare för den som vill behålla att behålla det.
  • sextiotalist
    Ms H skrev 2019-05-14 11:16:20 följande:
    Är det bara en av er som bor i sommarhuset?
    Nej, vi delar på den, men är inte så ofta där samtidigt
  • sextiotalist
    Anonym (Masse) skrev 2019-05-14 12:36:22 följande:
    Om några decennier är det dags för våra barn och syskonbarn att ta över efter oss.

    Det skulle innebära något i stil med att mina barn ägde 10% vardera, 6,66% för barnen till andra personen som inte är testamenterad huset. Medan ärvande broderns barn skulle stå med 30% vardera. (Dessa har för övrigt knappt besökt huset eftersom de försvann ur bilden för länge sedan, medan övriga barnbarn, de med 10% eller mindre, har varit där betydligt mer.)

    Detta upplägg skulle bara skjuta upp försäljningen en generation. (Som bäst.)
    Men får ni väl driva fram en försäljning i så fall. Det var bara ett tips om ni ville behålla fastigheten i släkten. Det finns inget som hindrar att någon köper ut i framtiden, ett sätt att slippa infekterat syskonbråk
  • sextiotalist
    Anonym (Ä) skrev 2019-05-14 14:56:39 följande:

    Men vadå köpa ut? Han har ärvt gården och ska inte behöva köpa ut er andra. Den är hans, inte eran. Ni andra var inte intresserade av gården, det säger ni du själv, så då gick den till det syskon som var intresserad. Rätt enkelt. Varför har du så svårt att respektera dina egna föräldrars önskan om att släktgården ska vara kvar i släkten? Snikenhet är jävligt äckligt och jag tycker du och ?det andra? syskonet är fruktansvärt egotrippade. Hade skämts ögonen ut mig om ni var mina barn och jag fick veta att detta var vad som pågick efter min död.


    Rätt ska vara rätt, nej, han har ännu inte ärvt gården, föräldrarna har haft en önskan som gör att de andra syskonen känner sig besvikna. Brodern har inte ärvt gården förrän bouppteckningen är klar och registrerad.

    Brodern är väl precis lika sniken, när han inte unnar sina syskon lika mycket som han själv vill
    Om du vill slippa ligga och rotera  din grav, så ser då till att alla dina barn får känna att de blivit ihågkomna av sin förälder, att skriva ett testamente som favoriserar ett barn eller glömmer ett barn, då har man valt att skapa osämja mellan syskon.
  • sextiotalist
    olof 45 skrev 2019-05-15 10:06:29 följande:

    Vi hade samma situation i vår familj: min farmor kunde ha 'krävt sin rätt' till andel av en gård i värmland, men då skulle släkten ha förlorat gården. Hon valde att inte vara så sniken, eftersom hon vet vad föräldrarnas önskan var.

    Men det är bara ett exempel... För att få denna diskussion vidare, låt oss skilja på två saker: juridik och moral.

    Moral: Detta gäller era föräldrars tillgångar, och de har uttryckt sin vilja. Respektera detta! De var inga genier och hade uppenbart inte koll på laglotter eller hur man skriver testamenten  - men ni vet mycket väl vad de ville åstadkomma! Respektera dem! Detta var DERAS ägendom och DERAS val. Låt brodern förvalta gården. Ni andra delar på övriga tillgångar. Att gnälla efter mera är att vanhedra era föräldrars minne. 

    Juridiskt? Det beror på hur hårt tingsrätten går på 'korrektheten' av testamentet. Man KAN bestrida arvet pga av formfel, men det är ändå upp till domaren att avgöra om det är skäligt att ogiltighetsförklara ett arv av den anledningen. Blir testamentet ogiltigförklarat av domstol fördelas arvet som om testamentet aldrig hade funnits. Då får ni mera pengar! Grattis! (Men tyvärr kan man inte köpa rentvättning av ens samvete).

     Hur skulle jag göra om jag var er bror?

    Jag skulle först vädja till syskonen att inte kräva sina loglotter. Men hänvisning till föräldrarnas vilja.

    Om syskonen (saknar moral och) kräver sin laglott, så skulle jag ge dem detta. Laglotten. Jag skulle ta lån, eller leta med ljus och lykta efter en lösning. EFTER att dödsboet är uppklarat, kan den ekonomiska situationen tyvärr bli sådan att fastigheten ändå måste säljas. Då ägs den 100% av det syskonet, och det syskonet tar givetvis hela vinsten (och löser ut sina tillfälliga lån)! I det fallet får snikna omoraliska syskon INTE 3 mille... 

    Tack och hej


    Jag hade, som broder, resonerat helt annorlunda, jag hade faktiskt sett till att man gjorde en form av delägarskap, med hembudsklausul, så att man skapade de bästa förutsättningarna att hålla kvar gården. Jag hade inte riskerat missämja mellan oss syskon pga ett sådant, i mina ögon, snedvridet "testamente". Det är inte små summor det rör sig om. Det finns inte heller någon garanti att brodern behåller gården, utan säljer den och kommer ha 8 mille på fickan och syskonen får "glädjas" åt 500 000 kronor var.

    .
  • sextiotalist
    olof 45 skrev 2019-05-15 11:29:11 följande:

    Tillägg:

    Om man försöker ogiltigförklara sina föräldrars testamente (yttersta vilja med SINA tillgångar) på grund av ett FORMFEL, då förstjänar man en speciell plats i helvetet... Tycker jag.


    Men det är inte endast ett formfel. De kan klandra även ett formellt riktigt testamente för att få ut sin laglott.
    olof 45 skrev 2019-05-15 11:27:26 följande:
    Håller med till fullo. Det är inte brodern med gården som gjort fel här. Det är de två andra avundsjuka syskonen som inte respekterar sina föräldrars vilja och som förstör!

    Tycker därför att brodern ska klippa banden med dessa hemska människor, och behålla sitt arv. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så borde han göra allt i sin makt för att ge syskonen laglotten 8om de inte viker sig själva), och behålla gården tills dödsboet är offentligt avklarat. SEN kan han sälja, om han måste...
    Avundsjuka och avundsjuka, absolut, men om man vill se till att syskon inte vill ha kontakt. Tips 1
    Se till att göra ett testamente så orättvist det går, för hur som helst, ett testamente visar i handling hur man värderar sina barn.
    '
    Det finns fortfarande lösningar som gör att föräldrarnas önskemål, om de ville ha kvar gården i släkten.
    Men det skulle innebära att den tredje brodern inte skulle få så mycket kontanter, utan här skulle hans del sitta rätt hårt i fastigheten (precis som de andras)

  • sextiotalist
    Anonym (Juridiskt) skrev 2019-05-15 15:50:18 följande:

    Juridiskt har ju syskonet som ärvde gården rätt. Ni kan inte göra något åt det. Moraliskt har han eller hon förstås fel... Men jag tycker att ni är rätt ruttna allihopa. Om denna gården har gått i arv i generationer, så skulle ni naturligtvis ha sett till att den hade fått fortsätta att göra det. Ni borde inte ens ha tänkt tanken att sälja den och ta pengarna, och det borde inte ha spelat någon roll att ett syskon fick ut ett mycket större värde om han eller hon faktiskt ämnade bruka gården, och ge den i arv till sina barn i sin tur. Men folk blir som galna vid arv tyvärr...


    Fast du har ju fel.
    Dels för att testamentet inte var korrekt. Dels för att juridiskt och enligt lagstiftningen så har bröstarvingar rätt till sin laglott. Så de andra syskonen kan göra något åt det.
    De kan ogiltigförklara testamentet i och med att det inte var korrekt utfört och hade det varit korrekt, så hade de kunnat klandra testamentet och med all säkerhet fått rätt.
  • sextiotalist
    Anonym (Juridiskt) skrev 2019-05-16 08:10:36 följande:
    Fast det här beror ju på att våra lagar ser ut som de gör, med laglott o.s.v.. Det är ingen självklarhet - i Storbritannien, USA, Spanien och många andra länder finns inte systemet med laglott. Föräldrarna väljer själva hur mycket varje barn ska få, eller om ett barn ska få allt, eller om ett barn ska få inget. Och detta VET barnen från början.

    Det finns människor som utnyttjar det här - de bosätter sig i ett land som inte har systemet med laglotter, och efter att ha varit utskriven ur Sverige ett visst antal år, så kan de skriva ett testamente enligt det nya landets lagar. Även om fastigheten som ska testamenteras bort ligger i Sverige. Man behöver inte ens vara medborgare i t.ex. Spanien för att kunna göra så. (Men det är förstås svårt att driva ett jordbruk i Sverige och vistas så mycket i Spanien samtidigt att man räknas som fast bosatt där...)

    Jag kan tycka att det är bra att vi har laglotter, när det kommer till styvfamiljer. För det är så himla illa när en ny ung fru övertalar en äldre man att göra sina barn arvlösa, för att hon ska få allt... sådana fall. Men just när det gäller fast egendom - gårdar, gods, hus, företag - som gått i släkten i generationer, så tycker jag att det borde vara möjligt att testamentera det till bara ett av barnen. Så att det inte behöver gå ur släkten. Man kan ju ha en skrivning om, att om arvingen säljer gården i framtiden, så ska pengarna delas med syskonen DÅ. Men inte så att de kan driva fram en försäljning, för det blir en för otrygg situation för den som driver gården.

    Man skulle kanske kunna ha någon skrivning i lagen om, att laglotter får frångås om allting testamenteras till andra bröstarvingar? Då stoppar man i alla fall lycksökerskorna/sol-och-vårarna.
    Det fanns den skrivningen förut, då kunde man göra ett sk fiedekomiss av fastigheten, den möjligheten är borta.
    Sedan behöver man inte alls göra som ts föräldrar har gjort för att ska de bästa möjligheterna att bibehålla en fastighet inom släkten.
    Man kan t.ex upprätta gåvobrev med hembudsklausul. dvs vill man bli av med sin del, så är det endast de andra ägarna som är potentiella köpare. Man kan i gåvobrevet även reglera att man inte får kräva för mycket pengar när man säljer sin del.
    Dvs det går att fixa det, men självklart så behövs det en jurist till hands. Att göra som ts föräldrar har gjort, det är att be om en konflikt mellan syskonen. Jag har föreslaget den lösningen till ts.


  • sextiotalist
    Anonym (Juridiskt) skrev 2019-05-16 09:20:58 följande:
    Ja, jag vet. Fideikomiss var jättebra! Det var idiotiskt att avskaffa det. Det är hela fina, samlade kulturmiljöer som har gått förlorade nu, på gamla herrgårdar, eftersom även lösöre som gått i arv fanns på inventarielistor, och inte fick säljas av innehavaren. Nu har dessa miljöer skingrats för vinden, mycket har t.o.m. sålts till samlare utomlands. Vår tid är konstig! Och kommande generationer kommer nog att förbanna oss.

    Fast gåvobrev - det måste väl ske mer än tio år före föräldrarnas dödsfall i så fall (och det är svårt att veta hur många år man har på sig)? För annars kan syskonen kräva tillbaka gåvan in i bodelningen när föräldrarna dör. Och jag misstänker att just de här syskonen inte skulle dra sig för att göra det...
    Vi har löst det med vårt sommarhus, med hembud och reglerat hur man köpa ur sig.
    Så det går att lösa, men man måste vara medveten om hur man ska göra det.
    Det man inte ska göra är som i ts fall, föräldrarna, utan att ens prata med de andra syskonen, tar ett sådant beslut. Då blir det som i ts fall.
  • sextiotalist
    Bananböjaren skrev 2019-05-16 12:25:38 följande:

    Det borde införas ordentligt med arvsskatt på alla större summor. Typ 80% direkt till staten. Då kunde man sänka andra skatter.

    Arvet göder bara girighet och nepotism. Människans absolut vidrigaste egenskaper.


    Och företag går i konkurs, folk kommer gå i personlig konkurs, den överlevande kommer få gå från hem.

    Även med den gamla arvskatten kunde detta hända och det hände även att personer fick betala mer i skatt än det nominella värdet (t.ex aktier som sjunkit, fastigheter som sjunkit i pris)

    Så du anser att redan beskattade tillgångar ska skattas än mer?
  • sextiotalist
    Bananböjaren skrev 2019-05-16 12:33:27 följande:

    Det är bra om privatpersonen bakom företaget börjar ställas ansvariga igen. Det finns allt för många som belånar sitt företag över öronen och sedan sätter det i konkurs. Sen startar de upp nytt och köper upp lokaler och inventarier ur konkursboet för en struntsumma.

    Alla tillgångar är beskattade flera gånger, det är inget argument.


    Fast det är inte sådana företag, utan även väl fungerande företag som råkade ut för detta. Du vet väl att om ett företags likvida medel sjunker under en viss gräns så kan det gå i konkurs. De flesta, även väl fungerande företag har krediter, både långa och korta. Den vanligaste krediten är fakturor till kunder. Många små företag går runt precis och de flesta täljer inte guld med smörkniv
Svar på tråden Syskon ärva nästan allt?