Syskon ärva nästan allt?

Man borde ha rätt att göra vad man vill med sina egna egendomar, även om det i praktiken innebär att ett syskon favoriseras i vissa familjer. Det är såklart oerhört tragiskt när sådant sker, men lösningen ligger inte i tvångsåtgärder. Ingen borde ha någon som helst rättighet till någon annans egendomar, och det inkluderar föräldrar och barn.

Det finns ju också familjer där bara ett av syskonen tar hand om och hjälper sina åldrande föräldrar, kanske offrar både fritid och ekonomi för att klippa den enorma gräsmattan eller fylla i blanketter, medan de andra i syskonskaran inte lyfter vare sig ett finger för att hjälpa till, eller ens telefonluren för att prata med sina föräldrar. Varför ska de syskonen ha någon som helst rätt till ett arv?

Eller så blir det liknande som i TS, att egendom som gått i släkten i generationer måste säljas för att ingen har råd att ta över den, eftersom de andra syskonen är giriga.

Jag är övertygad om att vi skulle ha bra mycket färre ensamma gamla, om deras barn inte hade kunnat vara säkra på att de kommer att ärva.

Familjerelationer och arv kan vara rätt komplicerat, men det löser man som sagt inte genom att ta ifrån individen självbestämmanderätten över sin egen egendom.

Jag vet inte vad skatt har med denna sak att göra?

Jag har inte sagt att man ska "locka folk att ta hand om sina gamla, för att de ska få ärva". Det är möjligen en följd av att återge individen dess rätt till självbestämmande, men det är inte själva syftet.

Det kommer alltid att finnas människor som försöker utnyttja systemet, ljuger, fjäskar och spelar spel, oavsett vad lagen säger. Att det finns sådana människor är inget argument varken för eller emot dagens lagstiftning. Den springande punkten är om individen ska ha rätt att bestämma över sina egna tillgångar eller inte.

De flesta av oss vet inte när vi ska dö. Följaktligen finns det gott om fall där någon inte hunnit leva upp sina pengar, eller hunnit skänka bort dem dit de vill att pengarna ska hamna o.s.v. Det är en av poängerna med testamente, att ens vilja kan iakttas även om man råkar dö.

Fast, det är ju inte så att syskonet som får ärva gården får 8 miljoner i handen. Det syskonet kommer att behöva lägga ned både tid, arbete och ekonomiska medel för att driva gården vidare.

Ibland är det så att saker inte kan delas millimeterrättvist här i livet. Det finns dessutom andra värden än de rent ekonomiska, och att en gammal släktgård stannar i släkten är precis ett sådant annat värde.

Så, ja, i aktuellt fall är det girigt av TS och hennes andra syskon att gå emot föräldrarnas uttalade vilja och tvinga fram en försäljning av en släktgård.

Jag tycker inte att man har rätt till någon annans tillgångar, även om det rent juridiskt är så i Sverige. Jag tycker inte att man har rätt att diktera vad någon gör med sina pengar och egendomar, varken när de lever eller vem de vill ska ha dem sedan. Jag tycker att det finns andra värden i livet än sådant som kan räknas i kronor och ören.

Mina föräldrar har ett föremål som funnits i min mammas släkt sedan 1700-talet. Det är värt en del, inte 8 miljoner, men en rejäl slant. Det är min mammas önskan att när hon dör, att det ska fortsätta gå i släkten, och det finns inte på kartan varken för mig eller för min bror (ingen av oss är egentligen intresserade av att ha föremålet i fråga) att istället sälja det och dela på pengarna. Vill inget av våra respektive barn ha det, kommer vi att fråga andra på mammas sida släkten om de vill ta över det.

Jag vet att man har lätt att döma andra utifrån sig själv, men i bland kan det vara bra att lyfta blicken och inse att inte alla tänker och resonerar som man själv gör. Det finns de, faktiskt, som inte tycker att pengar, eller millimeterrättvisa för den delen, är det viktigaste här i världen.

Min personliga åsikt är att staten ska ta så lite skatt som det bara är möjligt, och det som tas ska gå till saker såsom infrastruktur och sjukvård. Att skatta till exempel gåvor eller arv (som ofta redan är skattat för av förre ägaren) är ren stöld, enligt min åsikt. Likaså att låta skattepengar gå till nonsens som menskonst, det är resursslöseri och borde vara kriminellt.