Pojkvän med borderline

Kärleken är inte falsk utan tvärtom mer äkta eftersom borderline personer har mycket kraftigare känslor!

Jag förstår att du känner så.

Men vad jag förstått så är inte kärleken falsk alls, utan det är den ständiga kampen inombords hos en person med borderline.

Jag hoppas att du mår bättre idag.

Förlåt om jag tjatar,

Men hur ska jag göra i det här läget?

Nu är han helt stängd känns det som, ska jag bara låta honom vara?

Vi har kommit så himla långt nu och det sista jag vill är att förlora honom och jag vet att han egentligen inte vill förlora mig heller.

Att det ska vara så jävla svårt...

Att ditt ex inte kände kärlek för dig har med personen att göra och inte med diagnosen. Tråkigt såklart att du slängde bort så många år på ett uselt och kärlekslöst "förhållande". Men i mina relationer har det alltid funnits mycket kärlek (och finns fortfarande för en del av gamla exen, främst från deras sida men även lite från min). Jag känner fortfarande lika stark kärlek till min nuvarande partner även nu när jag inte längre har borderline så just de extremt starka känslorna kommer jag nog alltid ha kvar.

Jag svarar många av er här nu,

Ja jag har barn och jag har ett ansvar gentemot dom.

Skulle aldrig utsätta dom för någon som är farlig.

Men han är inte farlig, känslomässigt labil, ja.

Men därför har jag inte introducerat dom för honom och han har också varit med på det hela tiden.

Jag vet att det är jävligt svårt att få ett förhållande med en person med borderline att fungera.

Därför skrev jag här för att få råd och tips på att hantera situationen, för jag inser att det inte är hållbart attt det ska vara så här upp och ner hela tiden.

Men jag älskar honom och finns det nåt sätt att få det att fungera så vill jag testa det innan jag ger upp.

Har aldrig träffat någon som jag delar samma värderingar med, som jag har så roligt med eller någon jag klickar med i alla plan annars.

Din tråd ger mig dock hopp att kunna finna någon som älskar mig för den jag är även fast jag har en helt annan diagnos. Jag tror att om jag skulle träffa rätt kvinna då skulle jag göra allt för att bli bättre. Jag skulle ta en kula för henne, Vilket det kan kännas som ibland när man står emot tvång. Jag vet inte hur borderline fungerar men vad jag vet finns det väl mediciner som hjälper att dämpa det. Försök få honom att snacka med psyk och du kan kanske få följa med som stöd. Hoppas det ordnar sig för er och jag tycker att du verkligen är en fin människa som kan ser förbi diagnosen. Jag hoppas att jag hittar någon sån själv.

Jaa jag vet att han också behöver ta tag i det här, tro mig..

Men ska det fungera så måste jag lära mig hur jag ska hantera situationen utan att gå ner mig totalt i det här.

Jag ville bara veta om någon varit i liknade situation och om någon vet hur det kan fungera på ett bra sätt i längden.

Jag vet.

Men jag vet också att borderline kan jobbas bort och att det inte behöver vara så här för alltid.

Men jag väntade bara på att det där om att jag är olämplig som förälder.

Du vet ju faktiskt ingenting om mig förutom min pojkväns problem?

Du måste förstå att det är därför han inte träffar mina barn, därför har jag och han bestämt att han inte ska träffa dom som läget är nu.

Om du nu känner att du orkar med detta så ge han tålamod och visa att du finns kvar där även om han försvinner...o med tiden får vi hoppas att hans osäkerhet på dig o han försvinner o han kan vara trygg me dig.