Pojkvän med borderline
Benny Retro skrev 2019-05-15 07:35:32 följande:
Ack, du bittra människa. Du besitter inte kunskap nog att uttala dig dig i sammanhanget.
Inlägg från: Anonym (för)
|
-
Det är förmodligen just kunskap och erfarenhet hon besitter. Erfarenhet av att ha en relation med en person med borderline. Vett att ta den erfarenheten till sig och varna andra. -
Jag tror att de som har erfarenhet av att leva med eller växa upp med en person med borderline har svårt att se något positivt med detta. För mig har det bara varit svårt och jag kan inte se något positivt med diagnosen. Jag skulle aldrig själv ge mig in i en relation med någon med borderline och skulle absolut varna alla andra för detsamma.AndreaBD skrev 2019-05-15 09:20:42 följande:Visst. Jag tycker att några här i tråden överdriver, och de kanske också ser det lika svart och vitt som en person med borderline kan göra. Jag tror att ni kan få det att fungera, om det finns mycket positivt att bygga på. Och det verkar ju finnas.
Kanske kan ni försöka att ha vissa överenskommelser, så att det inte blir alltför mycket berg-och-dalbana för dig? Kanske kan han uttrycka sin osäkerhet och oro utan att det behöver gå så långt att han vill göra slut? Någonstans borde han ju också ha märkt att det inte verkar bli så ändå. Och du ska ha tydliga gränser för vad som är okej för dig. Akta dig för att de inte tänjs över tid.
Att hålla på och kompensera för sin partners känslomässiga svårigheter blir ohållbart och nedbrytande i längden och blandar man in barn i ekvationen riskerar de att fara mycket illa.
Om man som TS redan efter 6 månaders relation på avstånd upplever såna här problem i relationen finns det nog väldigt liten chans att det blir bättre senare. Och en person som har psykisk sjukdom och inte tar emot hjälp tycker jag att man ska passa sig noga för att komma alltför nära. Risken att man blir personens terapeut och syndabock i ett är överhängande. -
Jag skulle ändå vilja påstå att de som har borderline har tillräckligt med problem med sig själva och i relationer för att konstatera att det sällan går smärtfritt att leva i relation med dem.AndreaBD skrev 2019-05-15 10:37:37 följande:Det är klart att det är en ökad risk för problem. Men man kan inte heller tänka att alla med borderline är likadana. Eller t.o.m. att alla med någon psykisk sjukdom är likadana. Och om personen tar emot hjälp är förstås en avgörande faktor. Sedan kan inte jag bedöma om distansrelationen borde göra situationen enklare - det är ju inte självklart. Det kan ju mycket väl göra det svårare också.
Precis som jag skulle avråda människor från att gå in i en relation med en alkoholist eller drogmissbrukare även om även de med alkohol- eller drogmissbruk är olika som individer.
Missbruket eller personlighetsstörningen i sig är tillräckligt för att man ska vara ordentligt vaksam. -
De flesta så klarar sig ur en dysfunktionell relation kommer att ha men av den upplevelsen. Man har ofta all anledning i världen att vara bitter om man levt med en person med borderline, det kan förstöra hela ens liv om man inte ser upp.Benny Retro skrev 2019-05-15 11:35:55 följande:Jag hoppas du förstår att en relation består av två personer. Både du och din före detta skapade er dysfunktionella vardag tillsammans.
Det är även övertydligt att du inte har gått vidare, din bittra attityd tillsammans med fördomar förpestar ditt inlägg.
I en relation med en person med borderline så blir det oftast dysfunktionellt oavsett hur sund partnern är i sig själv.
Hur tycker du att man får reagera och förhålla sig om man levt i psykisk misshandel med en person med en svår personlighetsstörning? -
ADHD och borderlon har många likheter, vissa forskare menar att det i grunden är samma diagnos.Anonym (Bps) skrev 2019-05-15 18:28:03 följande:
Jag skulle hellre varna för relationer med någon som har adhd. Detta av två anledningar:
1- De är aggressiva och direkt farliga i relationer då de inte kan hantera sina utbrott
2- Det är en medfödd hjärnskada och därav till skillnad från borderline obotlig
1. Både personer med ADHD och borderline kan vara aggressiva och direkt farliga i sina relationer då de inte kan hantera sin känslor och utbrott.
2. ADHD och borderline tros orsakas av avvikelser i hjärnan. Varken ADHD eller borderline går att bota, utan behandlingen utgår från att lära personen att hantera sina svårigheter och fungera bättre i sin vardag.
Jag skulle varna för relationer med personer med båda dessa diagnoser då de i mångt och mycket yttrar sig på samma sätt. -
Är det verkligen det absolut bästa? Att behöva gå i terapi för att ta hand om en känslomässigt instabil person i sin relation? Jag förstå om du tycker att det är värt det för dig, men det är inte all säkert att det passar för alla att ha en relation som kräver att man ska vara personens terapeut och gå i terapi och lära sig att anpassa sig för att kunna vara tillsammans.Anonym (Jagtrorjagvet) skrev 2019-05-16 14:17:21 följande:
Det absolut bästa du kan göra är att skaffa kunskap om diagnosen och din egen anknytning och vad som händer, aktiveras av det här. Jag lever med en man som har borderline, när han började terapi och även jag blev delaktig i den förstod jag så mycket mer. Be om egna psykologsamtal tillsammans samtidigt som han fullföljer terapi, för han kommer behöva terapi. Du med, hitta en egen psykolog som bara blir din plats. Där ni pratar om dig och inte honom. Lär förstå dina egna mönster och kanske ev anpassning och gör upp med det. Sen går ni tillsammans för att få hjälp att förstå varandra. Det är sorgligt att höra alla som skriver, lämna osv. Han är värd kärlek så som alla andra människor är men du ska inte förgöra dig själv. Det kommer en dag, när du gjort allt du kan, då du inser att du kan inte påverka så mycket. Han kan bli bättre, vill du göra något så motivera till terapi, var tydlig med vad du känner, förneka inte och berätta. Visa honom hur man pratar om känslor, även de jobbiga. Och träna på att inte dras med i det svart vita utan stå stadig i dig själv så ska det nog bli bra.
Du frågar om råd när han blir avstängd. Han stänger ner för att det blir för jobbigt att känna. Berätta vad du känner istället, annars tar du lätt på dig det hela. Det är relationen i sig, inte du, som skapar rädsla. Kom ihåg det.
All lycka :)
Han själv däremot borde verkligen se till att gå i behandling så att han blir välfungerande nog att vara tillsammans med någon utan att denne ska behöva gå i terapi och ställa om hela sitt liv för att passa den med en personlighetsstörning. Det blir ju nästan som att uppmana någon att gå in i ett medberoende med en person med diagnos.
Att personer med borderline förtjänar kärlek är väl ingen som förnekar, men om man inte kan hantera relationer så har ingen annan nån skyldighet att ingå relation bara för att en person sa slippa leva som singel.
Skulle du ge dessa råd om TS skrivit tråden om en alkoholist eller drogmissbrukare? Hade du då gett råden att TS skulle gå i terapi för att orka vara medberoende till en alkoholist?
Om jag ändrar lite i din sista mening:
"Du frågar om råd när han börjar dricka. Han dricker för att det blir för jobbigt att känna. Berätta vad du känner istället, annars tar du lätt på dig det hela. Det är relationen i sig, inte du, som skapar hans drickande. Kom ihåg det". -
Att medvetet gå in i en relation som kommer att innebära att man går i terapi för att kunna hantera relationen tycker jag låter både dumt och som ett aktivt medberoende.Anonym (Jagtrorjagvet) skrev 2019-05-16 15:09:04 följande:
Det är för att slippa medberoende hon ska gå i terapi, uppenbarligen redan svårt. Det finns två alternativ, lämna eller söka stöd. Det är väl inte medberoende att gå i terapi för sin egen del i en svår situation som hon har svårt att förhålla sig till?
Samma sak gäller för missbruk av vad som helst, personen vid sidan behöver stöd. Att då gå till en egen psykolog är väl verkligen ett sätt att ta hand om sina känslor istället för att anpassa sig efter situationen och tro att man på sidan klarar allt. Att leva i det är ett helvete om man tror att man kan lösa situationen själv, vilket aldrig någonsin kommer gå.
Att vara terapeut till någon är väl inte detsamma som att sätta gränser, tala om vad man känner och uppmana till terapi. Rätta mig om du tycker jag har fel.
Att leva med någon som sedan får en psykisk diagnos eller går in i ett missbruk är något annat än att aktivt påbörja en relation med de problemen. Och även de som lever med någon som går in i missbruk eller psykisk sjukdom kan ibland behöva lämna för att rädda sig själv och inte gå under med den som har problemen.
Ingen ska behöva känna att man har skyldighet att vara vårdare åt en missbrukare eller person med psykisk sjukdom. Och en peson med svåra problem bör se till att lösa dem innan de blandar in andra som kan fara illa i situationen.
Man behöver inte ens gå in i att vara personen vid sidan om, och jag tycker att det är otroligt märkligt att man här ger råd till TS om hur hon ska gå in i en relation med en person som uppenbarligen inte fungerar i relationer. Man kan välja att hitta en person där man inte ens behöver sätta gränser och uppmana till terapi. Man kan välja bort medberoende helt. -
Alla människor är mer än sina svårigheter eller dåliga sidor. Det man ska vara medveten om och försiktig med är i fall svårigheterna och de sämre sidorna riskerar att ta överhanden på sikt. Borderline ä en diagnos som innebär stora svårigheter i just relationer, och risken att du på sikt far illa i en relation med en person med borderline är överhängande.Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-16 20:21:50 följande:Tack för bra svar på frågorna jag har ställt????
Jag vet ju egentligen vad han känner men ibland när han har ett par dåliga dagar så tvivlar jag verkligen på hans känslor och jag själv blir rädd för att jag inte betyder något för honom.
Så det blir verkligen en ond cirkel som jag känner att vi behöver bryta.
Det är lätt för utomstående att säga att kag borde bryta, men jag ser ju honom sen den personen han är utanför det här.
Och du upplever redan efter ett halvår att det är något som skaver mellan er, och att du har svårt att förstå och hänga med i hans svängningar. Det tycker jag är en varningssignal att det här inte har så stora förutsättningar att bli bra. En annan varningssignal är att killen ifråga inte velat gå igenom terapi för att bättre hantera sina svårigheter. Risken är då att dessa svårigheter blir ditt problem om du går djupare in i en relation med honom. -
Det gör tyvärr att du är extra utsatt om du hamnar i en relation med en person som är dysfunktionell. Risken är att du hamnar i en situation som liknar din uppväxt med din pappa.Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-17 12:02:11 följande:Jag vet vad medberoende är då jag växte upp med en pappa med grava alkoholproblem.
Därför skrev jag här för att få tips på hur jag inte axlar den rollen.
För att höra andras upplevelser.
Ta vara på dig, och tänk noga igenom vad du vill att en relation ska ge dig, inte bara vad du ska ge till den andra i relationen. -
Fast du verkar ju inte fundera så mycket över det, utan bara konstaterar att du är förälskad och då är du beredd att bortse från alla riskfaktorer. Är dina barn också beredda att ta den risken ifall du inleder något mer varaktigt med den här killen och ni tex flyttar ihop?Anonym (Vad gör man?) skrev 2019-05-17 14:20:57 följande:Ja jag vet redan allt det där.
Jag är inte ointelligent på något sätt.
Nu är det ju så att jag redan fallit hårt för den här personen så det är lite sent för att undvika.
Jag är den typiska ?ta hand om? personligheten och jag vet vad det beror på.
Nu är det som det är och jag vill helt enkelt inte ge upp än.
Dumt jag vet, men det är bara så det är
Skulle du tänka likadant om han var alkoholist? Att nu har du ju fallit för honom och då är det som det är? Det tycker jag tyvärr inte låter intelligent alls, utan både korkat och dumdristigt. -
Det är väl i och för sig inte alls självklart. Långtifrån alla besitter den känslomässiga mognaden, i synnerhet de som inte är föräldrar själva. Åter många förstår detta endast i teorin, men i praktiken önskar de styvbarnen all världens väg (finns otroligt många trådar om det bara här på FL).Anonym (Bps) skrev 2019-05-17 15:13:26 följande:Vad pratar du om? Det är väl självklart att han förstår att han delar Ts kärlek och uppmärksamhet med hennes barn? Alla vuxna normalstörda människor fattar det, dessutom är det inte samma kärlek så det är inget de delar på.
Alla förstår att barnens omsorg ALLTID går före en ny kärlek!
Dock tror jag inte att det är problemet med killen som TS dejtar, utan han är bara allmänt omogen och känslomässigt störd och har svårt att hantera sig själv och sin partner i relationen.
-
De har ju bara känt varann i ett halvår så TS kanske/förhoppningsvis inte har introducerat honom för sina barn ännu. Eller har hon det? Låter som ännu ett uttryck för dåligt omdöme i så fall.Benny Retro skrev 2019-05-17 16:19:49 följande:
Han åker hem i samband med barnens hemkomst. Det verkar vara mönstret, utifrån vad TS ha skrivit. Dessutom har negativa känslor känslor uppstått hos honom de få gånger han träffat hennes barn. Anledningen sägs vara hans tro på att han skulle vara en dålig förebild för ungarna - en väldigt märklig hållning egentligen, samtidigt som det helt i sin ordning förankrar relationen ytterligare.
Båda behöver få och ge den respektives behov tillgodosedda, men kravet är 100% tillgivenhet. Annars fungerar inte relationen, vilket TS beskriver - om och om igen.
Jag önskar att fler i tråden kunde deras relation för vad den egentligen, men jag är väl medveten om vilken typ av personlighet som evigt kommer skuldbelägga TS partner, som om han vore ett djur.
Och vilken typ av personlighet är det menar som skuldbelägger killen med borderline? De som varnar TS för att skaffa sig problem i en relation med en instabil person är snarare kloka, klarsynta personligheter. Det är det du menar va? -
Och alla som hejar på!?!Anonym (...) skrev 2019-05-17 16:55:22 följande:
Jag fattar faktiskt inte syftet med den här tråden. I princip säger TS: hej alla, jag har haft en stökig och jobbig uppväxt och nu har jag hittat en instabil kille som överger mig stup i kvarten så att jag blir ledsen och osäker. Men eftersom detta känns så bra och tryggt så vill jag gärna ha tips på hur man undviker alla varningsklockor och kör vidare i full fart rätt in i väggen. Bra om mina ungar är med i bilen också. Eftersom jag har bestämt mig för att köra vidare på den här vägen är allt som kan få mig att se honom och vår relation i ett klarare ljus inte välkommet. Jag föredrar skygglapparna. Tack på förhand!
Så meningslöst.
Jo, gå in i en dysfunktionell relation bara! Du kan vara killens terapeut och hjälpa honom att klara av livet. När han behandlar dig illa får du bara tänka att han inte menar det. Det är ju synd om honom om han inte ska få ha flickvän bara förvar han har en störning som kan innebära att han fullständigt plåga livet ur en partner. Lite psykisk misshandel får man väl stå ut med! Tänk på att han inte menar det. Och gå för all del själv till en terapeut så att du orkar med att hans känslomässiga dysfunktion.
Alltså, vad är det för fel på folk?!? -
Jaha, här hoppar du in och är otrevlig. Fast ditt inlägg bidrar ju inte med särskilt mycket av klargörande.pulverpåse skrev 2019-05-17 18:47:10 följande:
snäll läs alla TS inlägg. jag utgår ifrån bennys hintar att det rör sig om individer med negativa narcissistiska personligheter. det finns åtminstone litteratur gällande detta. borderline och narcissism i kärleksrelationer, trots väldigt tydliga psykologiska skillnader. personligheterna är vanliga inom parterapi osv osv osv.
en sak till: medberoende är en narcissistisk störning. men då narcissism, av oklara skäl, alltid ses som ondska så är det lättare att gömma sig bakom under offerkofta.
så, hoppas ni blev glada av infon. ert jävla skitsnack kan ni köra upp i röven.
Benny menade ju att vi som anser att ts ska akta sig för en pojkvän med borderline har en viss personlighet. Att den som själv är dysfunktionell dras till andras om är dysfunktionella är ju inga nyheter direkt. Bara ännu ett skäl att be ts fundera noga och vara rädd om sig. -
Lugn och fin.pulverpåse skrev 2019-05-17 19:10:24 följande:
ni lider av en ospecificerad mentalt efterbliven störning där vanföreställningen om att BPD individer medvetet lurar till sig snälla, godtrogna och lite dumma idioter som inte vet bättre och besitter funktionella relationer överlag.
alltså, ni är obegripliga - ni kan inte gå runt hela livet och tro att någon bryr sig om ert "förra" traumatiska förhållande. att allt var bpds fel, ni är helt skuldfria - ni är tröga människor som inte har förmåga till insikt - narcissism.
så
bra
tja
Det går knappt att utläsa vad du skriver. Men själva störningarna brukar inte vara mentalt efterblivna.
De som varnar för relationer med personer med borderline har nog väldigt goda skäl att göra det. Det är inte efterblivet att undvika dysfunktionella personer utan det är insiktsfullt. -
Ingen har skyldighet att ta hand om någon som är sjuk bara för att denne vill eller behöver det. Ingen har skyldighet att ta sig an en partner som försämrar en egen livskvalitet. Oavsett om det är psykisk eller somatisk sjukdom eller tom missbruk som avses.Anonym (Bordis) skrev 2019-05-24 15:04:43 följande:Precis som att en partner som får diagnosen cancer skadar en och sänker en om man är partner till den. Den sjuke har problemet, inte den friske partnern alltså får den sjuke lösa problemet själv och inte umgås med de friska. Så bort med den sjuke partnern - det blir bara problem. Släng ut de med sjukdomsdiagnoser, bara problem och elende, släng bort de som har sjukdomar, det är ju deras problem och var ensam hellre än med sjuklingar som inte håller måttet. Eller umgås endast med de friska. De handikappade, de med psykiska problem och psykiska diagnoser, fysiska sjukdomar är inte värda att avla sig med och ha förhållande med. De skyller på sina diagnoser för att få bete sig dåligt. Akta er för de som inte håller måttet för de får er att må dåligt. // hälsningar Adolf H.
Det kan också vara skillnad att ha en partner som insjuknar och att aktivt välja någon som är sjuk.
Varför ska tex TS välja en relation som redan efter sex månader skadar henne och bara är till värde för pojkvännen?
Om du vill vårda en sjuk partner så står det dig fritt, men ingen har nån skyldighet att göra det, ingen har en rättighet att ha en partner. -
Varken personlighetsstörningen eller symtomen BOTAS av terapi för en person med borderline. Däremot kan en person med borderline med hjälp av terapi skaffa sig ett bättre beteendemönster, se sig själv lite mer utifrån och skapa sundare relationer.Anonym (Bordis) skrev 2019-05-31 15:10:30 följande:Stämmer inte. Symtomen botas med hjälp av vård. Du kan se i forskning kring dessa människor att vård har bevisat minska självmorden inom denna grupp och självskadebeteenden. Beviset är att eftersom hjärnan har förmåga att utvecklas och bilda nyastrukturer när man lär sig nya saker så kan även dessa människor träna hjärnan att hitta nya vägar i och med att nya celler skapas och nya neuroner bildas och skapas. Jag kan skicka dig en bra länk så kan du se en film och utforska denna diagnos och hjälp som finns närmare och läsa forskning inom området?
Men i grunden är och förblir man en person med borderline. Lite som en nykter alkoholist.
De som utsätts för personer med borderline behöver också ofta hjälp för att återhämta sig och återskapa sina liv. De som kan välja kan då också välja bort personer med borderline och spara sig en hel del svårigheter i livet. -
Man kan också välja bort att inleda en relation med en person som skapar en tillvaro man inte kan leva i.Anonym (Bordis) skrev 2019-05-31 23:32:19 följande:Om man väljer att leva med någon, t ex om jag väljer att skapa en relation med någon som är gravt autistisk och skriker i utbrott varje gång jag säger ordet "höna" så får man ju helt enkelt sluta med att göra så om det inte fungerar i relationen, även om det är HANS problem att han är sjuk så blir det ju mitt också om jag är angelägen om att det ska råda frid och fröjd i relationen.
Istället för att jag slutar säga höna så att du inte får ett utbrott, så säger jag tack och hej till dina utbrott och lever mitt liv i lugn och ro utan utbrott. -
Anonym (Bordis) skrev 2019-05-31 14:06:25 följande:Du måste förstå att personen med Borderline är SJUK precis som någon med cancer är sjuk. Det hjälper inte att dra gränser, att säga att den sjuke ska sluta med sina symtom. Han kan inte. Det är som avtjäna att en cancersjuk ska sluta att sova eller att en förlamad ska gå upp och gå. Han kan inte trots sina allra yttersta ansträngningar ändra detta beteende med viljans kraft pga att partnern kräver det. Att kräva att en borderline ska kontrollera sina känslor utan hjälp är som att kräva att någon som lider av för högt blodtryck reglera sitt egna blodtryck med viljans kraft, för att en partner har satt en gräns att för högt blodtryck inte är tillåtet i familjen.Anonym (Bordis) skrev 2019-06-03 21:31:40 följande:Om man ej har symtom så får man räknas som frisk. Om du går till läkaren för en sjukdom och inte har några symtom på sjukdomen så är det svårt för läkaren att hålla med om att du har sjukdomen. Högt blodtryck men inga symtom på att blodtrycket är högt. "Psykotisk utan psykos omedicinerat". Du kan ha vilken sjukdom som helst som du haft tidigare alltså trots att du inte längre har symtomen som kännetecknar sjukdomen eller medicin? "Vattkoppor utan vattkoppor? "Feber utan hög temperatur". "Förkylning utan snuva, hosta eller trötthet". "Allergi utan övekänslighet mot allergenen". Lite svårt att bevisa att man har feber om ingen hög temperatur finns. Men tack för din kunskap om detta.
Här kommer en länk för fördjupning som alla människor intresserade av vad denna sjukdom är kan se. Vet inte hur man får in den som direktsändning så kopiera länken nedan och klistra in i webbläsaren så kommer ni till utbildningsfilmen:
Hur ska du ha det nu? Är personen med borderline SJUK och ska ha partnern att anpassa sig tills det inte blir något kvar av relationen eller livet än den sjukes alla behov och påhitt?
Eller är personen med borderline FRISK och därmed inte har borderline och därför fungerar som vem som helst, utan att omgivningen anpassar sig till förbannelse?
Det kan kräva för sin egen del är att man kan få välja bort människor i livet som skadar en och förvandlar ens liv och relation till ett minfält. Det man kan kräva i sitt liv är att få välja människor som ger lika mycket som de tar, inte att en ska stå för allt givande och den andra för allt krävande. -
Jag vet mycket väl att personer med borderline inte kan skärpa sig och bete sig annorlunda än de gör. Och att terapi möjligen hjälper en del, men långtifrån alla. Och långtifrån alla har ens insikt nog att söka och genomgå terapi.Anonym (Bordis) skrev 2019-06-04 21:37:54 följande:Se filmen i länken som jag refererade till så kommer psykiatriker, doktorer och forskare på Harvard och på sjukhus i USA förklara för dig vad borderline är för något. De kommer förklara för dig forskning kring hur hjärnan på dessa människor fungerar och varför vi inte kan ta oss i kragen och bara skärpa till oss.
Men ANDRA människor kan välja bort att ha personer med borderline i sitt liv, för att skydda sig mot den misär som personer med borderline skapar i sina liv och relationer.
Ingen människa har någon skyldighet att ta sig an en person med borderline och försöka ha en relation med denne mot alla odds om ett lyckligt liv tillsammans. Om personen med borderline inte klara att ha en relation med någon utan att skapa kaos och misär i partnerns liv så bör personen med borderline avstå relationer. Människor runt omkring ska inte behöva få sina liv beskurna och tom förstörda för att personen med borderline ska få sina behov tillgodosedda. Personen med borderline har inte större rätt till känslomässigt utrymme än någon annan.
Men tyvärr är det få personer med borderline som har den insikten utan de försöker om och om igen att vara i relationer och lämnar ett spår av brutna partners efter sig.