Inlägg från: Anonym (Jagtrorjagvet) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Jagtrorjagvet)

    Pojkvän med borderline

    Det absolut bästa du kan göra är att skaffa kunskap om diagnosen och din egen anknytning och vad som händer, aktiveras av det här. Jag lever med en man som har borderline, när han började terapi och även jag blev delaktig i den förstod jag så mycket mer. Be om egna psykologsamtal tillsammans samtidigt som han fullföljer terapi, för han kommer behöva terapi. Du med, hitta en egen psykolog som bara blir din plats. Där ni pratar om dig och inte honom. Lär förstå dina egna mönster och kanske ev anpassning och gör upp med det. Sen går ni tillsammans för att få hjälp att förstå varandra. Det är sorgligt att höra alla som skriver, lämna osv. Han är värd kärlek så som alla andra människor är men du ska inte förgöra dig själv. Det kommer en dag, när du gjort allt du kan, då du inser att du kan inte påverka så mycket. Han kan bli bättre, vill du göra något så motivera till terapi, var tydlig med vad du känner, förneka inte och berätta. Visa honom hur man pratar om känslor, även de jobbiga. Och träna på att inte dras med i det svart vita utan stå stadig i dig själv så ska det nog bli bra. 

    Du frågar om råd när han blir avstängd. Han stänger ner för att det blir för jobbigt att känna. Berätta vad du känner istället, annars tar du lätt på dig det hela. Det är relationen i sig, inte du, som skapar rädsla. Kom ihåg det.

    All lycka :)

  • Anonym (Jagtrorjagvet)

    Det absolut bästa du kan göra är att skaffa kunskap om diagnosen och din egen anknytning och vad som händer, aktiveras av det här. Jag lever med en man som har borderline, när han började terapi och även jag blev delaktig i den förstod jag så mycket mer. Be om egna psykologsamtal tillsammans samtidigt som han fullföljer terapi, för han kommer behöva terapi. Du med, hitta en egen psykolog som bara blir din plats. Där ni pratar om dig och inte honom. Lär förstå dina egna mönster och kanske ev anpassning och gör upp med det. Sen går ni tillsammans för att få hjälp att förstå varandra. Det är sorgligt att höra alla som skriver, lämna osv. Han är värd kärlek så som alla andra människor är men du ska inte förgöra dig själv. Det kommer en dag, när du gjort allt du kan, då du inser att du kan inte påverka så mycket. Han kan bli bättre, vill du göra något så motivera till terapi, var tydlig med vad du känner, förneka inte och berätta. Visa honom hur man pratar om känslor, även de jobbiga. Och träna på att inte dras med i det svart vita utan stå stadig i dig själv så ska det nog bli bra. 

    Du frågar om råd när han blir avstängd. Han stänger ner för att det blir för jobbigt att känna. Berätta vad du känner istället, annars tar du lätt på dig det hela. Det är relationen i sig, inte du, som skapar rädsla. Kom ihåg det.

    All lycka :)

  • Anonym (Jagtrorjagvet)

    Det är för att slippa medberoende hon ska gå i terapi, uppenbarligen redan svårt. Det finns två alternativ, lämna eller söka stöd. Det är väl inte medberoende att gå i terapi för sin egen del i en svår situation som hon har svårt att förhålla sig till?

    Samma sak gäller för missbruk av vad som helst, personen vid sidan behöver stöd. Att då gå till en egen psykolog är väl verkligen ett sätt att ta hand om sina känslor istället för att anpassa sig efter situationen och tro att man på sidan klarar allt. Att leva i det är ett helvete om man tror att man kan lösa situationen själv, vilket aldrig någonsin kommer gå. 

    Att vara terapeut till någon är väl inte detsamma som att sätta gränser, tala om vad man känner och uppmana till terapi. Rätta mig om du tycker jag har fel.

  • Anonym (Jagtrorjagvet)

    Det är för att slippa medberoende hon ska gå i terapi, uppenbarligen redan svårt. Det finns två alternativ, lämna eller söka stöd. Det är väl inte medberoende att gå i terapi för sin egen del i en svår situation som hon har svårt att förhålla sig till?

    Samma sak gäller för missbruk av vad som helst, personen vid sidan behöver stöd. Att då gå till en egen psykolog är väl verkligen ett sätt att ta hand om sina känslor istället för att anpassa sig efter situationen och tro att man på sidan klarar allt. Att leva i det är ett helvete om man tror att man kan lösa situationen själv, vilket aldrig någonsin kommer gå. 

    Att vara terapeut till någon är väl inte detsamma som att sätta gränser, tala om vad man känner och uppmana till terapi. Rätta mig om du tycker jag har fel.

Svar på tråden Pojkvän med borderline