pyssel skrev 2019-05-25 12:28:16 följande:
Du känner ju inte till något annat. Medberoende består i princip av lika stort självbedrag och förnekelse som substansberoende eller vissa andra psykiskiska åkommor där man haussar de goda stunderna och minimerar den negativa effekten man utsätter andra och sig själv för. Att det i just detta fallet är annorlunda och speciellt och det goda övertrumfar det onda, det är så det är för alla i din situation. Bli mer rädd om dina barn än din kille och dina egna dysfunktionella behov av att kastas mellan avgrund och eufori. På SEX ynka månader är du fast i ett förhållande som gör dig illa. Igen. Våga öppna dig för folk i din närhet som skulle kalla det för vad det är och hjälpa dig, även om det kan bli med hårda ord och liten förståelse för hur du kunde hamna där igen. De vill dig väl. Har du människor runt dig som inte skulle "dalta" med situationen om de visste?
Ni är ganska många som försöker övertala trådstartaren att lämna relationen. Allt hon säger ignoreras, följt av anklagelser att hon är medberoende och far illa. Åsikter om hennes kapacitet som mamma. Att hon måste sätta barnen i första hand, förmodat att hon inte vet bättre. Ni omyndigförklarar henne, som om det vore en självklarhet.
Era märkliga råd, eller snarare befallningar saknar en rimlig grund och hade normalt sett tagits för vanföreställningar, om det inte vore för borderlinestämpeln.
Fast även om han kom omärkt hade tråden dött ut, det räcker att tre hobbypsykiatriker konstaterar att det rör sig om autism så blir det en sanning - ett charmigt beteende.
