Pojkvän med borderline

Men om din energi och ork dräneras av att anpassa dig efter en kille med problem som du känt i 6 månader? Då är det klart att det kommer att gå ut över ditt föräldraskap? Det är en ganska enkel ekvation, men jag förstår att det inte är de svar du får här som du vill höra!

Om du inte tar in det som vi som faktiskt har haft personer med borderline i våra liv, då vet jag inte varför du frågar?

Jaha, jag trodde han var mkt äldre eftersom du har två barn o därför gissar på att du själv är en del år äldre (inget fel med att träffa nån mkt yngre förstås, iaf om det är nån utan problem med sig själv).

Ser också att du inte svarat på det andra jag skrev, o det säger ju också nåt.

Hur många dagar som längst har ni setts? Är det bara över helgen, dvs 2 dagar, så kan man skärpa sig men det går inte dölja sin ohälsa när man är på varandra under en längre tid.

Jag skulle bli mycket bekymrad över att han inte tar emot hjälp om jag var du. Hur mycket allvarligare ska det bli innan han tycker att det är viktigt nog, om inte annat för att inte förlora dig? Varför frågar du inte honom varför du inte är viktigare för honom?

Ok, du är ganska ung. Då är det inte så lätt, jag förstår det, men du har fortfarande ett ansvar som förälder. Du valde att skaffa barn tidigt och måste därför bete dig vuxet och inte bara låta känslorna styra. Som någon ovan skrev: Endast särbo med denna kille. Dina barn ska inte behöva bo ihop med någon med borderline. Sätt tydliga gränser mot honom. Funkar det inte, gå vidare. Det spelar ingen roll att ni aldrig bråkar och har det bra när ni ses. Det är för mycket annat som är problematiskt.

Vad svarar han när han mår bra om att han vill avsluta förhållandet? Skyller han bara på måendet och ber dig strunta i det eller?

Min poäng är att han måste, när han mår bra, ta sig själv och dig på så stort allvar att han söker mer hjälp, antagligen medicinering, så att ert förhållande inte behöver gå så mycket upp och ner. Det är när han mår bra som han ska söka hjälp!

Vad svarar han när han mår bra om att han vill avsluta förhållandet? Skyller han bara på måendet och ber dig strunta i det eller?

Min poäng är att han måste, när han mår bra, ta sig själv och dig på så stort allvar att han söker mer hjälp, antagligen medicinering, så att ert förhållande inte behöver gå så mycket upp och ner. Det är när han mår bra som han ska söka hjälp!

Nej, det bästa vore att han såg till att han- som är vuxen- inte får separationsångest så fort han lämnar dig.

Du verkar ju acceptera läget och också tro att det skulle upphöra om han slapp lämna dig så då är ju allt lugnt. Du ska inte ta honom på allvar varje gång han vill göra slut och se till att bli sambo så att han aldrig behöver säga hej då till dig. Eller?

Allvarligt, detta kommer inte gå över bara för att ni tar bort separationen! Killen har borderline och kommer ha det hela livet, däremot kommer det yttra sig på olika sätt med ett gemensamt: otroligt jobbigt för omvärlden att hantera. Kräv att killen tar hjälp så att det blir hanterbart, framför allt innan dina barn drabbas av hans humör.

När jag hade (!) borderline funkade det mycket bättre när vi hade flyttat ihop. Efter 1,5 års intensiv terapi blev jag frisk. Levde med den mannen i nästan 10 år.

Så jag tycker inte du ska ge upp den där killen. Han kommer aldrig vara skadlig för dina barn eller eventuella gemensamma barn.

Jag gjorde inte slut med honom när vi var isär. Men jag mådde väldigt dåligt, blev osäker, rädd och ibland även svartsjuk.

Vi hade haft känslor för varandra ganska länge så vi flyttade ihop efter bara 3 månader.

Vi har fortfarande känslor för varandra trots att det tog slut för ca 3 år sen.

Jag kunde dock skriva elaka sms när jag kände sådär. Detta slutade jag med inom kort.

Jag har varit ihop med en kille med borderline i 10 år och det förstörde mina vackraste undomsår och studieår mellan 19-28. Det tar så fruktansvärt mycket energi och glädje ifrån dig som du behöver till dina barn, om inte annat. Fokus blir helt och hållet på hans mående, man kan aldrig veta om resan, utflykten, festen, eller annat man planerar verkligen kommer att bli av och/eller om det kommer att bli trevligt. Så många drömmar som krossats. Så många tårar. Så dränerande och så tröttsamt. Redan nu är du helt fokuserad på hur HAN mår. Som förälder har du en skyldighet mot dina barn och mot dig själv att bara ta in stabila och positiva människor i ert liv. En borderlineperson är motsatsen till det. Man blir medberoende för att man får så mycket bekräftelse när de dyrkar en och överdriver sin kärlek, men det är falskt. Lämna! Nu!