Han åker utomlands om två veckor, är borta 8 nätter, och skiter fullständigt i oss här hemma...

Bor i hus med min sambo och har en 11åring tillsammans. Jag är sjukskriven sedan flera år tillbaks pga olika sjukdommar vilket gör mig extremt trött och ofta helt slut i "tankeverksamheten". Att laga en middag kan ibland ta all min energi.

Igårkväll när vi låg i sängen frågade min sambo mig om vi hade något speciellt inplanerat för v22. "-Nää, inte vad jag vet just nu så... " svarade jag. Han berättade att hans 2 vänner skulle åka utomlands och det hade varit kul att hänga med.
Jag svarade att även om vi inte har något JUST v 22 så fyller sonen år före, det är 4 dagars ledigt den veckan och våran son är otroligt energirik, och det är ett kalas helgen efter.
Han fick en buffemiddag på båt av mig och sonen som vi pratade om att ta runt den helgen. När jag nämde det sa han bara att "då får vi väl skita i att åka båten då." Jag har redan betalat biljetterna och har sjukpennig så för min ekonomi är det en enormt stor utgift.
Min energi orkar inte med att styra upp allt som ska göras själv en hel vecka. Laga mat, handla, aktivera sonen, köra honom till träningarna städa, tvätta osv. Vi somnade.

Idag ringer sambon och säger att han bokat resan och betalat den så det går inte avboka.
Jag känner mig totalt överkörd och börjar surra om att "det funkar ju inte hur tänker du?"

Han är på jobbet när vi pratar så han säger "slutar du inte tjata nu så blockar jag ditt nummer!" (Han är 60 år.) Så jag vågar inte ringa honom igen.

Han har åkt utomlands tidigare utan mig eftersom min kropp inte orkar sådana saker, och det är helt okej för mig. Men då har han tagit med sig sonen och vi har PLANERAT det ihop. Nu fick jag bara allt nerkastat i knät.

Vad gör jag nu? Sambon kommer hem vid 20 idag, hur ska jag förhålla mig till honom?

Vad hade ni gjort???

Vi har pratat nu och kompromissat så att båda är nöjda. Jag vill ha ett litet land där man kan ha lite grönsaker och gå ut och plocka färskt till maten. Han har tidigare sagt nej till detta för han vill bara ha gräsmatta.
Så om jag sköter om landet, så får jag göra det mot att jag inte tjatar något om hans resa.

Det börjar smälta in lite hos mig nu, fick nog panik först, men inser att livet måste rulla på ändå.

Alltså, ett grönsaksland kan man ta när man har ork och i den takt man klarar. Att hålla på med växter är bra terapi. Det är lite svårare att vänta med middagen i några timmar för att man inte orkar just då eller laga mat superlångsamt i 5 timmar.