Han åker utomlands om två veckor, är borta 8 nätter, och skiter fullständigt i oss här hemma...

Ska försöka svara på allt.

Jag förstår att han vill ha semester. Vännerna som åker är singlar, pensionerade och gör sådana här resor 4-5 ggr om året. De kan sticka iväg, har bara sig själva att tänka på. Men VI är en familj. Då tycker jag inte att man kan avsäga sig allt och bara dra.

Han borde diskuterat det, att vi, tog beslutet tillsammans.

Vi bor ute på landet, så sonen måste köras till kompisar eller så kommer de hit, vilket gör att jag inte kan slappna av då jag behöver ha lite koll på undommarna också.

Jag vet att vi kommer överleva veckan när han är borta, har bara panik för hur det ska gå till. Jag och sonen bråkar konstant, lilltonåring

Mina släktingar är döda, och hans mamma sitter i rullstol, inte så kul för sonen att vara där...

Och sonen behöver inte åka på aktiviteterna, är bara synd att sambons semester ska gå ut över sonen. Men det är väl inte hela världen en vecka... Jag som är sur över att han inte tänkt på det...

Konstig tråd. Ska man skratta gråta eller hur ska man reagera? Att laga en middag tar all Ts energi, pga hennes kropp orkas inga resor med,  men att jobba med ett grönsaksland går bra??