Är det verkligen så jävla jobbigt att ha barn?
Jag har ett barn som jag och min man/hans pappa älskar över allt annat. Han är absolut inte jobbig. Jag väljer att prioritera honom och har anpassat livet efter honom (vi båda föräldrar har gjort det).
Det är det finaste som hänt mig att bli mamma.
Jag är också ofta trött och det är naturligt och värt det.
Jag var med i en mammagrupp som var väldigt negativ, dom gnällde redan när barnen var 1 månad över hur mycket dom längtade tillbaka till jobbet och hur dom inte skulle öööverleeeeva utan varandra i gruppen.
Jag älskade att vara mammaledig med bebis så slutade gå på träffarna eftersom jag inte kunde relatera till deras gnäll.
Jag har levt ett rikt och omväxlande liv innan vi fick barn, bott i 4 olika länder, studerat, arbetat runtom i Sverige och utomlands, haft många äventyr och hunnit med en massa utekvällar under typ 17 år tidigare.
Har inte alls något emot att skippa utekvällar, resor, sovmorgnar och att jobba (jag har jobbat så mycket innan, hade inte ens haft semester innan jag blev gravid utan jobbat eller studerat året om alltid).
Ja, det handlar om inställning. Föräldrar som gnäller och blir irriterade har inställningen att barnen ska klämmas in i deras självförverkligande liv som ska vara som innan dom fick barn. Vill man inte ställa om och verkligen ta hand om och finnas för sina barn så blir det inte bra.