Ser absolut ingen nytta/glädje/mening med att umgås med andra människor...

Jag är en 20-årig kvinna och har sen 14-15 års åldern helt förlorat intresset för sociala kontakter. Jag har alltid varit ensam och älskat det.

Minns i skolan när jag fick äta själv vid matbordet i skolmatsalen, sitta själv i ett grupprum eller i biblioteket - gud vad jag älskade det. Blev bara trött, irriterad osv av att sitta i klassrummet.

Nu är jag exakt lika ensamvarg. Bryr mig inte alls om att umgås. Har försökt dejta men vill typ efter 10 minuter att killen ska gå (eller rättare sagt önskar.. men spelar ju såklart att jag vill ha dejten jag "inbokat"). Jag har inte vänner, inget arbete och jag bara älskar ensamhet. Ser NOLL glädje att umgås med andra. Är relativt obrydd om sociala normer, har en lodig klädstil och är platt och likgiltlig i kontakter med andra.

När jag menar alltid ensam, så menar jag ordagrant det. 

Jag måste ha nån störning egentligen, eller?