Hur vet man om man är rätt för varandra eller ej?

Många bra och intressanta svar i denna tråd på en fråga som inte är lätt.

Ni som skriver att det går hyfsat lätt när man är rätt för

varann. Är det verkligen så. Har inte alla relationer sina svårigheter som liksom prövar en när man tagit sig igenom förälskefasen!? Och om då tänker att det inte bör finnas större problem är det inte risk att man lämnar innan kärleken djupnar?

Jag har alltid tänkt att man bör kämpa först innan man ger upp. Men i ärlighetens namn brottas jag själv med samma fråga som TS ställer. Efter många år som gift kan jag konstatera att mitt äktenskap har gått lite upp och ned. När vi tagit oss igenom en nedgång har vi haft det bra. Just nu är det en nedgång som varat i över ett halvår. Detta i kombination med att jag insett att det var flera år sen jag eg tände på min man ordentligt. Jag är också en av dem (har sett andra skriva det i tråden) som ställt upp på sex för husfridens skull. Jag har alltid haft problem med vissa egenskaper hos min man. Jag tycker att ju äldre vi blir så blir dessa egenheter värre. Detta tillsammans med

att det är jag som det huvudsakliga ansvaret för allt praktiskt och för barnen. När vi har sex så är det ok men det finns aldrig någon tid eller fokus på min njutning. Nu har jag nått en punkt där jag inte vet om jag har stannat i alla dessa år för trygghetens skull. Jag har också tänkt att jag aldrig kan få någon annan och gräset sannolikt inte är så mkt grönare någon annanstans. Saken kompliceras förstås av att jag plötsligt träffat en annan man som jag är attraherad av och tänder på och då plötligt förstått att det inte är så att jag helt saknar sexlust. Det är bara det att jag inte tänder på min man. Men att lämna en lång och trygg relation när man har barn ihop är inte lätt.