Olyckligt, korkat, kär i en gift man.

Tycker det itne har med "etik" att göra- det är ett resonemang som enbart håller om man anser att den kvinna han var gift med "äger" honom på något sätt...

Min etik säger att man inte kan äga andra människor utan att man måste FÖRTJÄNA sin partner - varje dag.

Om man tror att man kan slacka för att man har en ring på fingret och kallt lita på att mannen "ska stanna" och att alla andra kvinnor ska låta bli att vad? Visa att det finns bättre alternativ?

Det finns dessutom frågor i etik som handlar om vem eller hur många som får lycka (eller olycka) som konsekvens av ens handlande. Jag kan med rent samvete säga att mitt agerande ökat lyckan för ALLA inblandade; Jag är lyckligare, min man är lyckligare, min mans ex är lyckligare nu med ny sambo (efter mindre än 1 års olycka), och hennes sambo är definitivt lyckligare,

Så alla ni som tycker att man "ska" stanna i förhållanden man inte är lycklig i - varför? varför ska man göra sig själv och andra så illa?

Tycker det itne har med "etik" att göra- det är ett resonemang som enbart håller om man anser att den kvinna han var gift med "äger" honom på något sätt...

Min etik säger att man inte kan äga andra människor utan att man måste FÖRTJÄNA sin partner - varje dag.

Om man tror att man kan slacka för att man har en ring på fingret och kallt lita på att mannen "ska stanna" och att alla andra kvinnor ska låta bli att vad? Visa att det finns bättre alternativ?

Det finns dessutom frågor i etik som handlar om vem eller hur många som får lycka (eller olycka) som konsekvens av ens handlande. Jag kan med rent samvete säga att mitt agerande ökat lyckan för ALLA inblandade; Jag är lyckligare, min man är lyckligare, min mans ex är lyckligare nu med ny sambo (efter mindre än 1 års olycka), och hennes sambo är definitivt lyckligare,

Så alla ni som tycker att man "ska" stanna i förhållanden man inte är lycklig i - varför? varför ska man göra sig själv och andra så illa?

Såhär tänker de flesta män (bevisats i någon undersökning som kom fram till att det där med att lämna familjen för att "vara singel" är extremt mycket vanligare för kvinnor):

- Jag vill inte överge familjen - jag vill försöka in i det sista att få det att fungera, jag måste verkligen kämpa på... (Denna fas kan fortsätta i många år)

Senare:

- Jag har mött någon som jag tror är mitt livs kärlek...

- Jag borde självklart vara trogen och fortsätta försöka med frugan...

- Jag kan inte sluta tänka på "den nya"...

-...men hur vet jag att livet skulle vara bättre med nya?

-( Eventuellt: Det är själviskt att sätta min egen lycka främst, men kanske frugan är olycklig också? / Barnen mår itne bra av föräldrar som bråkar och ogillar varandra...)

- Jag kan inte slänga bort vårt liv, berätta för alla vänner osv, innan jag VET att detta nya är värt att satsa på (bland annat sexet - för män har sexet enorm betydelse!)

-  -- OTROHET  -- -

- -- KRAFT ATT LÄMNA -- -

Att sluta försöka fixa förhållandet med frun och gå igenom skilsmässa - berätta för alla vänner och familj, sära alla saker, och flytta till egen liten lägenhet, träffa barnen mindre... Klapp klapp klapp till alla som klarar av att göra det för att se fram emot ensamma kvällar på internet-dejtingsiter... Men det är inte realistiskt! Man behöver få kraften någonstans ifrån!

Sen kan ni alla sitta och rynka näsan och säga att otrohet är fel och fegt osv.

Och då saknar ni kanske förmågan att sätta er in i hur situationen ser ut från andra perspektiv än ert eget?

Och nej - vi är gifta och har just köpt en villa för 20 miljoner. Tror inte han vill gå isär i första taget och bli av med hälften av vad han har ännu en gång! Plus att vi PRATAR om vårt förhållande nästan dagligen, eftersom vi ju sett hur hans andra äktenskap vittrade sönder. Tror vi har MYCKET större chanser att lyckas än andra - men itne alls pga att jag är "bättre" än exet, bara bättre för honom eftersom jag bland annat har lärt honom att kommunicera sina behov!

Men förstår också ditt behov att att få fälla "dräpande" kommentar om att min lycka kommer bli kortvarig ;) Du skulle må då va? LOL

Tycker det itne har med "etik" att göra- det är ett resonemang som enbart håller om man anser att den kvinna han var gift med "äger" honom på något sätt...

Min etik säger att man inte kan äga andra människor utan att man måste FÖRTJÄNA sin partner - varje dag.

Om man tror att man kan slacka för att man har en ring på fingret och kallt lita på att mannen "ska stanna" och att alla andra kvinnor ska låta bli att vad? Visa att det finns bättre alternativ?

Det finns dessutom frågor i etik som handlar om vem eller hur många som får lycka (eller olycka) som konsekvens av ens handlande. Jag kan med rent samvete säga att mitt agerande ökat lyckan för ALLA inblandade; Jag är lyckligare, min man är lyckligare, min mans ex är lyckligare nu med ny sambo (efter mindre än 1 års olycka), och hennes sambo är definitivt lyckligare,

Så alla ni som tycker att man "ska" stanna i förhållanden man inte är lycklig i - varför? varför ska man göra sig själv och andra så illa?

Nej, man äger inte sin partner, men man bör respektera den överenskommelse man har om att vara exklusiva. Att förvänta sig att ens partner ska hålla löftet om att vara trogen är inte att försöka äga sin partner. Förväntar du dig inte att andra ska hålla sina överenskommelser gentemot dig? Eller tycker du att du försöker äga dem då?

Som flera andra här redan har sagt: ingen här tycker att man ska stanna i en relation man är olycklig i. Tvärtom försöker vi ju förklara att man ska lämna sin partner man är olycklig med INNAN man hoppar i säng med någon annan. Är det ett