Ni som blivit lite äldre. Hur känns det att förlora sin ungdomliga kropp?

Är 31 nu, ja men man vänjer sig. Framförallt märker man att kroppen är mindre pigg nu, knäna lite ömmare. Man springer inte lika fort som när man var ung. Det går väl an för det mesta. Blir värre sen när man är 75+ och fortfarande måste arbeta och slita för en dräglig pension.

1. Bara föratt man är ung så är man inte per automatik snygg och attraktiv.

2. Varför skulle min partner tittar på andra tjejer? Jag är snygg o perfekt precis som jag är, känner ingen konkurrens alls till just yngre personer i så fall "snygga o attraktiva" personer oavsett ålder.

3. Jag kollar inte extra på andra män vare sig de är unga eller snygga! Vrf skulle jag?

Jag är 40+ och visst märker jag att man förändras, lite mer rynkor och lite mindre elasticitet i huden.

Men.....jag känner mig verkligen inte hotad av 20-åringar, enbart för att jag inte bryr mig om dem på det sättet.
I min ålder har jag landat i en trygghet och visshet om att sånt inte spelar mig någon roll. Jag har mycket mindre komplex nu än jag hade när jag var ung.

Jag ser relativt bra ut, lite överviktig nuförtiden men var smal när jag var yngre och ändå är jag mer nöjd med mig själv nu än då (kunde förlorat några kilon men ändå )

Jag är gift med en man som får mig att känna  mig som världens vackraste kvinna och det gör att jag inte alls känner mig hotad på något sätt.
Jag är lyckligt lottad utan åldersnojjor

Visst är det så och skulle jag mot all förmodan bli singel, så skulle en ny partner inte vara det viktigaste. Misstänker att det är så för många, de behöver inte en ny man i sitt liv bara för att, men dyker den rätta upp, då kan det bli intressant (sedan finns det självklart de kvinnor och män som kastar sig ut på marknaden direkt)

Om jag skulle bli singel nu skulle nog en yngre man vara rätt ointressant för mig. Och en man som tyckte att min kropp var oattraktiv skulle det ju inte heller bli något med.

Jag är mest attraherad av insidan på människor och jag söker en partner som också är mest attraherad av insidan. Om jag inte hittar någon så får jag väl leva som singel då, inte mer med det.

Kvinnor som faller för mycket äldre män faller nog inte heller enbart för utseende utan, i så fall status, ekonomi eller rent av kärlek som går bortom utseende.

Vad jag tycker ar attraktivt är ju inte exakt vad du eller nån annan tycker är attraktivt. Jag vill ju ha någon som jag tycker attraktiv, och då handlar det långtifrån bara om kroppen och utsidan, kanske mer om insidan egentligen.

För mig är sex och attraktion inte enbart en visuell upplevelse.

Min smak för vad jag finner attraktivt har inte direkt ändrats genom åren, däremot finns det ingen direkt utseendemässig koppling hos de jag finner attraktiva. Jag tänder på ex humor, utstrålning, karisma, intelligens, något oväntat i tanke eller uttryck, en intressant glimt i en blick. Sånt. Och en man som var enbart intresserad av utseende och var ytlig i sitt sätt att resonera skulle inte attrahera mig även om han fann mig attraktiv.

Din inställning, till exempel, tycker jag är ytlig och banal, jag skulle troligen inte vara attraherad av dig även om du hade en skitsnygg kropp. Jag kan känna bara genom det du skriver och hur du uttrycker dig att inget skulle tända till med dig.

Tror inte folk över 50, speciellt inte kvinnor, bryr sig så himla mycket om att dom bara måste leva med en ny partner!

Min moster har inga barn och hon hade inte fast förhållande förrän vid 47 års ålder. Det är 15 år sen nu, båda är barnlösa och gifta för första gången med varandra. Dom är mycket lyckliga tillsammans och jämngamla. Mamma däremot som hade 4 barn när hon skiljde sig i 50-årsåldern har aldrig velat ha ett nytt förhållande, hon är nu som pensionär superupptsgen med att spela i band (!), måla, ställa ut sin konst, träffa alla sina vänner (hon har fler vänner än mig, både par och singlar), hon har köpt ett jättefint hus vid havet och lever livet för fullt. Tror hennes 20-40 sista år i livet kommer ha varit hennes bästa.

Jag vet jättemånga exempel på glada och aktiva kvinnor över 50 som är singlar och verkar njuta av livet...

Visst kan det kännas av att man ser lite roligare ut med åren men samtidigt så är det behaglit att bli äldre. Att vara sexig och attraktiv blir ju oftast bara en del i maktspelet mellan könen om vem som har störst möjlighet att få någon annan om den snyggare inte är nöjd. 

Ser jag yngre sexiga damer så ser jag samtidigt dem som krävande och besvärliga prinsessor som kostar mer än de smakar....

Vill kvinnor jag är med ha en yngre män så önskar jag dem lycka till. Jag orkar själv inte med yngre kvinnor så nej jag gillar ålderns skönhet mer än ungdommens nu mera. Jag har krigat klart!

Bryr mig ingenting alls. Dels har min kropp och mitt utseende inte ändrats radikalt. Jag går i samma kläder och storlekar som när jag var 19-20. Fortfarande osminkad. Har alltid varit landad i hur jag ser ut, och nöjd. Är nu närmare 50 år.

Sedan har jag aldrig varit särskilt utseendefixerad, tycker om osminkad och äkta skönhet, och för den är ett par skrattrynkor inte negativt. Min partner älskar mig, har aldrig setts titta efter andra. Jag är alltid vackrast på jorden.

Jag har aldrig förväntat mig att andra ska ge mig exakt vad jag vill ha sedan jag var barn så det ligger ingen utmaning i det för mig. De som kräver mycket har stora egon och stora egon gör mig väldigt avtändande oavsett vad det sitter i för köttstycke.
Men visst jag trott att jag ska bli lyckligare när jag skaffat familj, hus etc. Nu är allt det där gjort så jag för mår vara ärlig mot mig själv så är inte allt som man tror eller som folk säger.

För att svara på din fråga så attraheras jag av alla möjliga människor. Det har inte alltid med ålder att göra om man är sexig! Faktum är att det kan variera dag från dag vad jag tycker är sexigt.

Haha, va? Nu är jag en tjej/kvinna precis mellan 30 och 40 som ofta fått höra ?du är det vackraste jag sett? och aldrig behövt oroa mig för mitt utseende men jag förstår inte att du lägger så stor vikt vid attraktionskraft. Du kan inte ha egna barn? Å andra sidan såg jag att en jämnårig kvinna med barn svarade som gnällde jättemycket över att 20-åriga killar inte tittade på henne längre.

Jag har så svårt att förstå er. På riktigt. Jag känner att den uppmärksamheten jag fått av främlingar räcker för resten av mitt liv, jag är mätt. Sen säger min man flera ggr om dagen istället att jag är världens snyggaste tjej och han är så himla gullig och romantisk så jag fattar inte grejen med att oroa sig över om 10-15 år yngre killar har sexfantasier om en eller inte.

Det räcker väl med att just den man älskar är attraherad av en? Det låter så pubertalt att gå omkring och vilja attrahera varenda pilsk hankatt i reviret.

Jag bryr mig mycket om hur jag ser ut men jag vill inte tas för yngre än min ålder och att se bra ut handlar nu om att se fin ut. Fräsch. Som att jag sovit ut och är pigg och lever ett bra liv.

Med tanke på en del sömnbrist och tidsbrist till just att fixa iordning mig själv, shoppa, tänka ut vad jag ska ha på mig och sånt är det snarare det jag nojjar över, att jag ska se slarvig och trött ut. Eller lite galen på en Söndagmorgon i lekparken, haha. Man kan vara snygg i alla åldrar utan att vilja se ut som en annan ålder än den man har, utan att vilja byta generation.

Jag klär mig tex inte som när jag var 23 och hade minikjolar, knästrumpor och allmänt excentriska utstyrslar, men det är inte för att min kropp förfallit utan för att jag inte tycker det passar sig för en 35-årig mamma. Eller faktiskt mamma överhuvudtaget.

För mig handlade nog alla tankar på att vara superattraktiv för alla om att jag längtade efter barn. Så känns det i efterhand, en undermedveten drivkraft. Nu när jag har barn känner jag mig helt ointresserad av att väcka sexlust hos andra än min man.

Man kan ju vilja vara vältränad och se fin och fräsch ut för det. På ett sätt som hör ihop med ens ålder...

För det första så förlorar man inte sin ungdomliga kropp över en natt. Det är livets gång. Kroppen ändras med åldern när man fött barn mm. Det är helt naturligt att kroppen åldras.

Tycker att det är en löjlig fråga du ställer här. Hur gammal är du igentligen.

Förlåt om jag kanske har helt fel men svider inte det här med åldrande värre för kvinnor/män som använt sin attraktion/sexighet som maktmedel?? Det måste ju vara jobbigt att inte kunna manipulera till sig saker och bekräftelse lika lätt längre.